Vi ska alla den vägen vandra... Förr eller senare.
Det var vad hon brukade säga, min mormor. Min mormor finns inte längre. Det känns konstigt att säga det, men det måste ut, för att jag ska förstå att hon verkligen är borta. Alldeles lugnt och fridfullt drog hon sina sista andetag, och nu har hon fått somna in. Jag kommer aldrig mer få knuffa hem mormor.
I morgon kommer syster min hit, hon ska sova på min soffa, så slipper hon åka hemifrån så tidigt på fredag. Vi ska käka tacos och spela Nintendo Wii.
Moster Ulla och morbror Ingemar kommer också i morgon kväll, de ska sova hos mor min. Ska bli kul att träffa dem, det är nästan exakt ett år sedan jag senast träffade dem.
Nej, nu är det dags att knoppa.