Small fragments of a life

Jag satt och funderade lite på det här med bortskämdhet. Jag tror inte att någon har missat SVT:s serie "Ung och bortskämd" Det pratas om det precis överallt, och alla är lika förskräckta över att dessa ungdomar kan vara så bortskämda. Men jag tycker kanske inte att programmet lyckats klarlägga vad orsaken är till att ungdomarna är bortskämda. För man blir inte bara bortskämd sådär utan någon anledning, utan att det finns någon som skämmer bort en.

Jag har blivit kallad bortskämd, mer än en gång. Kanske är jag det, men jag är i alla fall van vid att betala mina egna räkningar, att köpa mina egna kläder. Jag har ett arbete som inte alla skulle klara, och tjänar trots det allt för lite. Jag klagar inte, för jag tycker om mitt jobb, jag tycker det är roligt att gå till jobbet på morgnarna. Det är klart att jag är tröttare vissa morgnar, och att jag hellre hade velat stanna hemma i min säng, men trots det tycker jag om mitt arbete. Formsvackor kan vem som helst ha.

Jag har inga som helst förväntningar på att mina föräldrar ska betala något för mig. De är snälla och skarvar ibland när det är bistra tider, och de är en säkerhet på det sätt att jag vet att de alltid hjälper i den mån de kan om något skulle gå tokigt. När jag nu var sjuk och mamma kom förbi med lite soppa och coca cola var jag väldigt tacksam. För det var inget krav från min sida. Jag ringde upp henne och frågade om hon kunde hjälpa mig, och det kunde hon. Hade inte hon kunnat göra det hade jag fått fråga någon annan. Jag har ett otroligt fint kontaktnät runt mig, med släkt och vänner som ställer upp för mig, ibland utan att jag behöver fråga. Men det är fortfarande inget jag tar för givet.

Det är när man tar saker och personer för givet som man blir bortskämd. Det är när man får en anledning att ta saker och personer för givet som man blir bortskämd. Med det vill jag säga att det inte enbart är ungdomarnas fel att de är bortskämda, föräldrarna har faktiskt gett dem en anledning till att vara som de är. Samtidigt tycker jag att dessa ungdomar borde läsa en tidning mellan varven, kanske slå på en nyhetssändning. För att inse att det inte är normalt med föräldrar som kommer hem och städar hos sina barn.

Jag skulle aldrig låta mina föräldrar städa hos mig. Det finns en viss seger i att klara sig själv, att bevisa både för sig själv och för andra, att jag faktiskt är vuxen, och att jag kan klara mig alldeles själv, stå på mina egna ben. Det är klart, ibland faller jag, det blir stökigt hemma, disken hopar sig, tvättsäcken är full, lönen räcker inte så långt som den borde... Och vid de tillfällena är det skönt att ha någon att luta sig tillbaka mot, någon som yttrar ett par ord om att man måste skärpa sig, men någon som ändå ger en hjälpande hand.

Det är inte vad jag kallar bortskämdhet. Kanske skulle någon annan göra det, för jag vet att det finns de som har det sämre ställt än jag. Men för min del kallar jag det ett fint kontaktnät. Och det är något alla borde ha.

Det var allt jag ville ha sagt.
Klockan är 12:20 och jag är uttråkad.

Over and out.

Fridens liljor