Small fragments of a life

I was walking with a ghost...

Det är tur att man inte är så förvirrad... Jag har, som de allra flesta, en bärbar telefon. Det är ju sktibra att kunna ta med sig telefonen dit man är. Men dn behöver laddas ibland, annars blir den lite ledsen i ena ögat och vill inte fungera. Jag pratade med Veronica en liten stund, och telefonen pep om att den var hungrig på ström, så när vi lagt på skulle jag ställa den på laddning. Går ut i köket, öppnar kylskåpet och lägger in luren där. På väg in i vardagsrummet kommer jag på vad jag just gjort, och får vända för att flytta telefonen ur kylskåpet, till laddningsdosan. Grattis Lina, du har vunnit pris för årets mest förvirrade människa.

För övrigt har jag friskskrivit mig idag, så i morgon är det dags för jobb igen, och det börjar med en delad tur. Ska bli skönt att återgå till jobbet igen, jag blir lite lätt rastlös när jag går hemma, även om jag inte mår bra. Men nu är det mest täppthet i näsa och bihålor som stör. Nässpray har blivit min nya bästa vän under de här dagarna. Och halstabletter. Mucoangin gör att hela tungan och gommen domnar bort, men jag fick andra halstabletter av Veronica, och de är mycket bättre.


Dagens låt; Tegan and sara - Walking with a ghost


Fridens liljor

Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar: