Small fragments of a life

Vilken helg. Det är ju dumt att ta det lugnt och vila upp sig när man är ledig, det är bättre att fara och flänga, flänga och fara. Det känns som att jag har varit runt hela Sörmland, ja och idag blev det till och med en utflykt till ett helt annat land(skap); Närke.

Men jag ska försöka börja i rätt ordning, med lördagen. Jag hade ställt klockan på 07:15 och lagt den på bryån i sovrummet, för att inte kunna stänga av den och somna om. Men djupsömnen hade sitt grepp om mig vid den tiden, för jag sov mig rakt igenom en halvtimmas galet galande. (Min alarmsignal består av en skock galande tuppar, fyfan så det låter!) Det är dags att göra något åt det här nu, hur ska jag göra för att vakna av klockan, tips någon?

I vilket fall som helst; upp och ta en snabbdusch och göra sig i ordning. Ge katterna mat, springa runt och leta efter Crucio som var MIA. (Missing In Action). Jag drog fram kattmynta och leksaker och det ena efter det andra. Imperius blev helt plötsligt väldigt kelig och tillgiven, men lilleman fanns ingenstans. Trodde jag. Plötsligt hör jag ett krafsande och slås av en idé. Öppnar skåpet där jag förvarar kattmaten och ett suddigt streck löper ut. Sådärja, då kanske han lärt sig något. Eller ja, det är nog en lite väl positiv inställning, för han brukar inte lära sig förrän efter en 10-15 ggr han testat något.

Ut till bilen, mot Veronica, sedan styra kosan mot Eskilstuna och Parken Zoo. Gratis inträde, gratis åkattraktioner, gratis mat och en gåva (en picknickfilt). Tack för det Kommunal. Och grattis grattis till 100 år. Vi började såklart med karusellerna, dessa var dock något av en besvikelse, ingen berg-och-dalbana ens en gång. Ja, om man inte räknar med Masken i Äpplet förstås, men barnkarusellerna räknas inte. Förutom radiobilarna, för de är bra. Jo, men det är de. För man får aldrig krocka med riktiga bilen, men med radiobilarna är hela idén att man ska krocka, och hur underbart är inte det? Jag skulle vilja äga en radiobil att köra runt med på gatorna här hemma i stan, förstå så häftigt det skulle vara!

Vi såg en massa djur, av alla de slag. Både fina, fula och äckliga. Mest fina tror jag. Jag har kommit fram till att jag skulle vilja ha en hyena, otroligt fina djur det där. Tänk att ha en sådan i koppel. Jag kan se framför mig hur jag sätter koppel på lilla Fidelina (Självklart en hona, självklart) en tidig morgon i April, då dagens första strålar når marknivå. Sedan ut på en rask morgonpromenad. Arne och Sture som är på väg mot tåget sådär på morgonen (De jobbar i Södertälje, Scaniafolk vet ni) byter raskt sida när de får syn på oss. Gamla Beata som är ute och tittar in genom folks fönster på morgnarna (nyfikna käringar, ni vet) får se oss just som Fidelina bajsar. Jag struntar i att ta opp det och Beata börjar först skälla på mig i tron att Fidelina är en hund, men när jag säger "Buss på" springer den halta kärringen med rollatorn, hela vägen hem.

I alla fall, nu tappade jag tråden tror jag... Jo, tack vare Veronica fick jag en heliumballong, den tömdes på helium i bilen, innan vi åkte hemåt. Oj vad roligt man pratar när man inhalerat ett uns helium. Synd bara att effekten är så kortvarig.

När vi kom till stan tog vi en vända förbi mitt place för att hämta badkläder, sedan mot Veronicas place för att göra detsamma, och efter det bar det iväg ut mot Beckershov. Sol för hela slanten, och jag somnade som en sten. De sover tungt de. Märkte inte ens att Veronica hittat någon hon kände. Det hela innebar i alla fall årets första dopp i sjön. Veronica kastade sig i, hon trodde tydligen att det var värme i vattnet. Jag, som är realist, stod först på det grunda en stund och letade med blicken efter isberg. Då jag inte kunde se något (jag skyller på att soldiset gömde dem) hade jag ju inget annat val än att kasta mig i. Så det gjorde jag. Sedan hade jag gåshud över hela kroppen, förmodligen till och med mellan fingrarna och under fötterna.

När sedan kvällen kom hettade det överallt på min kropp kändes det som. När jag kikade i spegeln fick jag se att jag bränt mig en liten aning. Förmodligen mest under dagen på zoo dock, eftersom det såg ut som att jag hade en vit tröja på mig, trots att jag inte hade direkt något tyg alls på min vältränade (håll käft) torso. Bondbränna alltså. Det är sexigt det. Ska nog satsa på det i sommar. Nu när jag ändå har grunden, menar jag.

Ja, så började jag också spela Atlantis sedan på kvällen. Fantastiskt roligt spel det där, fantastiskt. Efter lite klurande har jag kommit på att det gavs ut -97 och är gjort för Windows -95. Men det funkade även på Windows -98. Vilket kanske är helt ointressant, men inte för mig, för det gör det lätt att veta exakt när jag senast spelade det. Och vilket minne man har! Jag lyckades komma ihåg det mesta, och en hel del var mycket enklare att klara av nu, än det var då när man var en sisådär 10 år. Jag hade lite problem att få cd 2 att fungera, men efter en hel del svärande och lite pillande lyckades jag få patchen att fungera.

Sedan sov jag gott hela natten, inga problem att somna här inte. Man är inte riktigt van vid en heldag ute i det fria känner jag. Men det ska bli ändring på det, så småningenom här. Det ska styras om och styras upp och styras rätt.

När jag vaknade på fömiddagen idag drog jag igång datorn och spelade en stund till, innan jag bestämde mig för att det var dags att åka till Örebro för att lämna pappas bil. Väldigt smidigt gick det, jag kör ju som en gud, jag. Alla andra är idioter dock. Jag förstår inte, när man håller hastigheten på vägarna har man snart nog 15 bilar bakom sig som ligger och nosar en i röven. Ska det vara så svårt att köra 70 på 70-väg och 90 på 90-väg?

Kom till Örebro, käkade lite med pappa och Elinore, drack en kopp kaffe, pratade lite skit, åkte sedan till tågstationen för att hoppa på ett tåg tillbaka hem. Jag valde ett tåg som gick 17:10 för att vara säker på att vara hemma till 20:00. För då började ju veckans höjdpunkt på TV; Bones. Ja, och det gick ju bra. Tåget skulle anlända till Hallsberg 17:30, där skulle jag byta till ett tåg med avgång 17:42. 12 minuter på sig att byta alltså, då är det ju lugnt. Trodde jag. Tåget stannade strax innan Kumla, och där blev vi stående en bra stund för att släppa förbi ett mötande tåg. Detta innebar att när vi väl kom fram till Hallsberg hade mitt tåg gått. Jaha, tågvärden hade informerat om att vi skulle bege oss till kundtjänst. Sagt och gjort, jag traskade dit tillsammans med en hög andra människor, för att mötas av världens kanske tjurigaste karl. Det är väl för bövelen inte passagerarnas fel att SJ inte kan hålla sina tider?

I vilket fall som helst fick jag en biljett till ett X2000 tåg med avgång 18:21. Så jag var i stan strax inann 19. Tur det, för hade jag missat Bones hade det tagit hus i helvete. Använde mina apostlar (benen) för att ta mig till Ankis place, där jag lämnade min cykel i fredags. Sedan blev det cykling resten av vägen hem.

Startade datorn och spelade färdigt Atlantis. Det tog ju inte allt för lång tid, hade för mig att det tog mycket längre tid, typ flera dagar. Men det kanske är så att det går lite fortare när man redan vet vad man ska göra...

Nu är helgen slut, och i morgon ska jag tillbaka till den hårda verkligheten. Det känns faktiskt helt okej, nu har jag ju fått vara ledig några dagar, så jag ska inte klaga. Eller försöka att inte klaga i alla fall. Jag jobbar kväll i morgon, men känner att det inte får bli för sent ikväll, jag är redan trött. Eller redan, och redan, efter en koll på uret ser jag att det visar halv 11, kanske inte konstigt att man är trött vid den här tiden?

Avslutar dagens inlägg med lite bilder från i lördags.
























Sådärja. Ingen dagens låt, har inte lyssnat på musik idag. (Förutom grannens då, som fick hela min soffa att vibrera...)


Fridens liljor