Jag är ta mig tusan lika trött idag som jag var igår eftermiddag. Eller kanske möjligtvis ännu tröttare. Visst lyckades jag hålla mig vaken igår kväll, jag retirerade till sängen framåt 23-tiden. Somnade ganska omgående, givetvis, men vaknade vid halv 3-tiden av att jag hade magknip. Inte skönt vill jag påstå. Upp och ta en ipren, sedan väntan på att den skulle ta bort min värk, låg dubbelvikt i sängen i drygt en timme innan jag lyckades somna igen. Resten av natten sov jag dock väldigt oroligt och jag var inte alls pigg när jag vaknade.
Men dagen har varit finfin i alla fall, vill jag påstå. Först med jobb fram till 14, sedan gick jag utanför furans dörrar för att mötas av Lottis i sin lila bil. Vidare och hämta upp Anki, sedan ut och gå, och visa Lotta vår runda. Det var mycket trevligt, och vädret kunde inte ha varit bättre för en runda i skogen.
Jag släppte ut Imperius en sväng på balkongen idag. Han tycker det är så skönt att få komma ut där, fast lite läskigt är det allt... Förra året tog jag ut honom i koppel, men det var inte alls populärt, han satt som ett klistermärke på mig, och när jag sedan satte ner honom på gräset vågade han inte ta ett enda steg. Han är väldigt hemkär den lille mannen med den stora svansen. Men på balkongen är det okej att vara. Det är konstigt egentligen, för där Imperius föddes fick han faktiskt vara ute innan han flyttade hem till mig. Det ska väl dock tilläggas att han faktiskt flyttade hem till mig när han var en lilleputt, endast 10 veckor gammal. I vilket fall som helst, det jag ville komma fram till att då han varit ute borde han ju tycka att det är okej. Men inte då. Jag släppte ner honom på farmor och farfars gräsmatta en gång, utan koppel och sådant. Det tog ca. 3 sekunder innan han var inomhus igen. Det är ganska skönt, då vet man var man har honom.
Crucio å andra sidan... Han har aldrig varit ute. Den lille mannen står dock ofta på bakbenen i fönstret och krafsar på rutan. Ett försök att komma ut kanske? Jag var i alla fall tveksam till om jag skulle våga släppa ut honom på balkongen, för hittills i livet har han inte haft vett att vara rädd för någonting. Han har svett morrhåren i ett värmeljus och har bränt bort päls på tassen genom att sticka in den i ett värmeljus, för man kan inte lära sig första gången att det är varmt och att man ska hålla sig undan. Tveksamheten till trots tog jag dock med mig honom ut på balkongen. Det blev ingen lång vistelse där inte. Visst var han nyfiken, smög runt lite och nosade på utemöblerna och så, men oj vad skraj han var! Efter ett par minuter började han darra i hela kroppen, och då tyckte jag att det var dags att gå in.
Summa sumarum; Hemmets trygga vrå är helt enkelt bäst. Jag tror inte ett dugg på att katter lider av att inte kunna gå ut, inte ens Imperius som faktiskt var ute till att börja med. Mina små vill inte vara ute, de blir stressade och mår inte bra av det, och alltså får de hålla sig inne.
Nu ligger den ena och sover sött i fönstret, medan den andre ligger här bredvid mig i soffan. Deras platser. Kan ni gissa vem som ligger var? Det borde ni veta vid det här laget!...
Världens vackraste Imperius. (Fast det är klart, jag är kanske lite partisk...)
Johodå, nyfiken. :)
Hjärtat
Så är det ju väldigt skönt att strycka sig mot betongen...
Min fina!
Vi 2...
Lilleman
Min fina Crucio, lite nyfiken, mycket rädd.
Det är 2 helt underbara varelser, det där.
Så ska jag se till att bjuda på lite bilder från promenaden!
Innan vi kommit iväg.
Bästaste Ankin och bästaste Lottan på bron framför sagoskogen
Vitsippan ute i backarna står...
Och sedan en klättervägg på det. Det var svårare än man tror, eller hur Lottis?!
Nu tror ni att jag har supit bort mitt minne någonstans, men se, det har jag inte. Jag vet att det är tisdag idag, och jag vet att det innebär tisdagstema. Men det sparade jag till sist. Dagens tema är vatten. Och då tyckte jag att följande bild var lämplig. Det är nämligen så att på vår promenadrunda går vi runt den här bäcken, och den har nyligen börjat porla igen efter vintervilan. För övrigt tycker jag att det är en underbar vårbild med alla vitsippor so flaggar runt omkring bäcken.
Nu har jag lite att stå i, jag har framkallat lite bilder nämligen, som nu måste sorteras och placeras i album. Och med lite bilder menar jag 177 stycken.
Ingen dagens låt idag, för jag kikar på film; Ringaren i Notre Dame. Nostalgi. På hög nivå.
Fridens liljor
Ja det var oerhört svårt.