Small fragments of a life

Tänk att en dag som börjar riktigt usel ändå kan vända och bli riktigt bra till slut. Jag gick upp i god tid i morse, duschade, åt frukost och gjorde mig i ordning. Väskan var redan packad, det gjorde jag igår kväll, så jag hängde den över axeln och gick ut till bilen. Det var frost i morse, så det var bara att plocka fram skrapan och börja jobba på att få bort islagret på rutorna. När det var klart öppnade jag förardörren för att kliva in, dock grusades de planerna av att fötterna försvann under mig. Helt plötsligt låg jag och sprattlade på rygg som en annan skalbagge. Men det är smällar man får ta. Snabbt upp och försöka borsta bort smuts från rygg och rumpa, och till slut tog jag mig in i bilen ändå. Det var andra gången den här vintern som jag vurpat. Nu kan det räcka tycker jag.

Idag skulle vi vara i nationernas hus på föreläsningar på förmiddagen. Jag slog in adressen på gps:en och styrde mot Linköping ännu en gång. Väl där snurrade jag runt en bra stund, för gps:en försökte hela tiden styra in mig på gator där biltrafik var förbjuden. Och helt plötsligt befann jag mig på en sådan gata, och insåg att det inte fanns något annat val än att fortsätta till andra sidan gågatan, där jag kunde ta mig ut i trafiken igen. Efter det gav jag upp. Jag ställde in campus US adress och parkerade där jag brukar. Sedan lyckades jag fånga två snubbar och fråga dem var nationernas hus egentligen låg. Mitt i stan. Ja, men jippie. 20 minuter på mig att ta mig till domkyrkan. Det är inte jättelångt dit från campus US, men jag tycker om att vara i god tid, och det kan man inte säga att jag var. Så det blev språngmarsch, och som tur är såg jag Nationernas hus när jag närmade mig domkyrkan, så jag pep in där snabbt och slog mig ner vid mina kamrater.

Sedan vände dagen. Vi hade två föreläsningar och efter det drygt 2 timmar rast. Jag fick sällskap till örat, på en kopp kaffe, och efter det dök jag ner hos två andra kamrater som satt och käkade. De skulle också till Norrköping på eftermiddagen, så jag frågade om de ville åka med mig i bilen istället för att ta campusbussen, och det ville de så vi satte av mot Peking. När vi svängde in på parkeringen jag utsett igår var den dessvärre full. Men så klev någon snubbe in i sin bil och backade ut, så det blev en plats ledig till mig.

När bilen stod parkerad och säker satte vi av mot campus Norrköping. Vi var i väldigt god tid, så vi slog oss ner en stund och tog en kaffe och hade lite intressanta diskussioner innan det var dags att gå till storgrupperna. Väl i storgrupperna var det upprop och en massa mer information. Sedan blev vi indelade i basgrupper. The moment we've been waiting for. Så nu är jag indelad i storgrupp 8, basgrupp D. Vi fick börja med två diskussionsfrågor, bara för att få en känsla av vad det är vi kommer att göra de närmsta åren. För att förstå vad PBL egentligen innebär. PBL betyder problembaserat lärande, vilket är ett inlärningssätt som används vid LiU.

Eftermiddagen rann iväg snabbt, och det känns ritkigt bra det här. Vi integrerar ordentligt i våra basgrupper, där vi är blandat läkarstudenter, sjuksköterskestudenter, arbetsterapeutstudenter och sjukgymnaststudenter. Det känns bra, och jag tror att det kommer bli kul. Det känns så just nu i alla fall. Nu har det dragit igång på riktigt. Nu har vi börjat första kursen, HEL 1. (Hälsa, etik och lärande)

När vi var färdiga för dagen kilade jag snabbt in på Ica Nära för att investera i ett äpple, och sedan begav jag mig mot K-holm. Istället för att åka hem direkt tog jag svängen förbi Nautilus för att röra lite på kroppen. Det är ovant att sitta stilla hela dagarna, när man är van att vara på fötterna för det mesta. Så jag spenderade 1 timme på cykeln och en halvtimme på maskinerna innan jag kände mig nöjd.

Duschning och bastu på det, sedan är man rätt nöjd. Jag trodde att jag skulle kunna slappna av och njuta i bastun, såg verkligen fram emot det, men när jag kom in var hela bastun full av damer, någonstans mellan 55 och 70 år gamla. Och det var ett jävla liv! Det var ingen avslappning där alls, det hojtades och kacklades. Huvaligen. Så jag blev inte gammal i den där bastun, jag gick ut ganska fort igen.

Hem till mina fina, för lite soffmys och kel. Och nu känner jag att det är dags att ställa sig vid spisen och försöka få till lite mat. Något med köttfärs. Just nu känner jag att fantasin är nere på noll, så jag ska nog googla recept. Eller så gör jag en köttfärssås med rivna morötter i. Det är alltid gott.


Dagens låt; Takida - Broken

Fridens liljor