Small fragments of a life

We're the people the happy with the broken hearts...

Det går inte att komma ifrån att allt händer när man har som minst tid. Jag är ju just nu ute på praktik, vilket innebär obligatorisk närvaro mån-tors och föreläsningar och annat i skolan på fredagar. Om man missar en dag på praktiken måste man jobba igen den någon annan dag, efter tenta och egentligt praktikavslut. Det är lite knöligt att få till det eftersom det blir mitt i tenta-period och föreläsningar och sådant. Så det bästa är helt enkelt att hålla sig på benen under den tid praktiken fortgår. Därför blev jag lite orolig måste jag säga när jag i förrgår började få ont som ett band över ryggen och fram på magen. Och det blev värre. Och värre. Trots 50 mg diklofenak. Till slut ringde jag 1177 och de tyckte att jag skulle åka in till akuten. Så jag ringde pappa och pratade om stensmärta. Han vet hur det känns så han hämtade upp mig och skjutsade mig till akuten. I det läget hade jag så pass ont att jag inte kunde stå still. Pratade med tjejen i luckan och fick ta genvägsdörren direkt in till mava (det var mycket folk på akuten just den kvällen, naturligtvis). Där fick jag en säng på en tvåsal. I sängen bredvid låg en väldigt dement liten farbror som prompt skulle åka hem till sina hönor. Sjukhuspersonalen hade ordentligt med arbete för att hålla honom kvar.
 
Jag fick i alla fall en voltareninjektion och efter en stund kom en läkare och klämde och kände på magen, slog över njurarna och what not. 40 minuter efter injektionen hade jag fortfarande ont så då kom sjuksköterskan med en supp spasmofen. Tyvärr hjälpte inte denna heller. Så 40 minuter efter det kom de med en lite starkare injektion som de satte i låret. Och vilken lättnad! Det tog 5-10 minuter sedan var jag helt smärtfri efter 4,5 timmar med stensmärta. För det var det läkaren kom fram till. Symptom som pekade på njursten men kunde också vara gallsten.

Jag kom hem vid 23:30, Tiina mötte mig i dörren. Lite lullig och påverkad av mediciner men smärtfri i alla fall. Jag har dock aldrig varit så torr i munnen och halsen. Det hjälpte inte att dricka heller, men vid det laget var jag så trött så jag somnade så snart huvudet hade landat på kudden. Vaknade dagen efter med vad som kändes som ett tjockt lager stenhårt slem i halsen (ursäkta äcklet). Hes som fasen, lite illamående... Ja, jag kände mig bakis. Men bestämde mig för att åka till min praktik i alla fall, avboka patienter men skriva in journaler från veckan. Så det gjorde jag. Spenderade hela förmiddagen på praktiken och åkte hem efter lunch. Trött som en gnu. Så jag sov några timmar på eftermiddagen. Sedan var jag som ny. Har sovit som en sten i natt också (förutom vissa känningar av smärta) så nu känner jag mig lite bättre måste erkännas. Men ja, jag har fortfarande känningar av den där stensmärtan, det kommer och går i små små attacker. Men jag har inte tid att kolla upp det just nu. Håller tummarna för att helgen reder sig, att jag inte får något riktigt anfall, helt enkelt att kroppen håller sig i schack till praktiken är avslutad. När jag får tid ska jag kolla upp det. Då får de undersöka ordentligt, så de blir säkra på om det är njursten eller gallsten. Och åtgärda problemet. För det där är inget jag önskar ens min värsta fiende!
 
Nu är jag i alla fall på väg till skolan för färdighetsresurs och föreläsning, sedan blir det hemgång och mys med min fina familj (fast Hilma ska sova över hos en kompis så det blir inte riktigt hela familjen). Underbara fredag!
 
 
Dagens låt: Johnossi - Man must dance
Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar: