Det kanske är dags att ta tag i det här med blogg igen... Dags att återuppta den historia som kallas livet. I skriven form. För att komma ihåg sedan, för att få en bättre överblick över livet, upp och ner och vad som händer. För det är så lätt att glömma. Speciellt när man har så många bollar i luften. Det är mycket nu, tiden springer iväg.
Jag sitter på campus i Linköping och söker artiklar. Det är bland det tråkigaste man kan göra. Jag klarar mig rätt bra vad gäller att söka på google men det är inte tillräckligt säkra källor när man ska skriva kandidatuppsats (C-uppsats får vi inte kalla det längre...). Det är alltså den vi jobbar på nu. Vi ska ha vår metoddel färdig till den 1:a mars och jag undrar i mitt stilla sinne hur fasen vi ska lyckas med det. Men det gör vi nog, det också. För vi är envisa, Elin och jag.
Igår blev det lite kaosartat när jag var på väg hem från Linköping, jag hade precis kört av motorvägen när bilen stannade för mig i Norrköping. Så där stod jag, med varningsblinkers i höger Thereze var på väg från Norrköping i samma stund så hon vände och kom och gjorde mig sällskap i väntatn på bärgare. Ut med varningstriangel och kontakt med försäkringsbolag och what-not. Det är inte enkelt alla gånger. Det tog en bra stund innan bärgaren kom och körde iväg med bilen men det var så skönt att komma hem sedan! Otroligt frusen, otroligt hungrig och otroligt trött! Men en erfarenhet rikare.
Nu ska jag sträcka lite på ben och rygg innan jag återvänder till mitt artikelsökande.
Dagens låt: Jason Mraz - I won't give up
Fridens liljor