Small fragments of a life

I'm not leaving, not going, I'm not kissing you goodbye....

En dag som fyllts med seminarium och en massa idéer, tankar och reflekterande. Vi ska, förutom de seminarium där vi opponerar respektive responderar, aktiv delta vid minst 5 andra seminarium. Jag har lyckats delta i 4 redan, sedan blir det ett i morgon eftermiddag också. Det är jätteintressant och absolut lärorikt! Men visst krävs det en hel del förarbete, material som ska läsas igenom och kommenteras och frågor som ska skrivas ner. Men det är spännande. Innan jag gick på universitetet hade jag ingen aning om vad ett seminarium var. Så för er oinvigda följer här en redovisning för detta seminarieupplägg: Vi skriver våra kandidatuppsatser i grupper om 2. Vid seminariumet har en grupp utsetts till opponenter och en grupp till respondenter. Respondenterna börjar, eftersom det är deras arbete som ska gås igen. Respondenterna får då redogöra för ändringar som kan ha gjorts efter att uppsatsen lämnats in. Därefter är det opponenternas tur. Dessa berättat kortfattat vad arbetet handlar om, hur den är upplagd och redovisar syftet.

När ovanstående är gjort går opponenterna igenom uppsatsen med åsikter och synpunkter på den. Respondenterna har möjlighet att besvara opponenternas åsikter och förtydliga hur de menat. Hela uppsatsen (eller ja, så långt vi kommit hittills vilket innebär bakgrund och metod) är föremål för opponering och när opponenterna har sagt sitt är det auditoriets tur att ställa frågor. Auditoriet är alltså resterande närvarande i rummet. Då gäller handuppräckning och seminarieledaren (en lärare) lämnar ordet till den som står på tur att ställa sin fråga. Jag vet inte om jag lyckades krångla till det där nu eller om ni förstår? Det är i alla fall ett mycket hjälpsamt sätt att komma vidare med sin uppsats. Jag ser mycket fram emot min och Elins tur att vara respondenter (på måndag, precis innan lunch). För jag tror att vi behöver lite hjälp med att komma vidare. Vi har en bakgrund där vi inte riktigt lyckas knyta ihop säcken. Det kommer att lösa sig och bli bra till slut men vi behöver lite tips just nu tror jag. Vi hade ett mycket bra samtal med vår handledare igår, det bringade lite hopp.
 
För övrigt höll jag på att få en hjärtinfarkt idag. Vid 10 hade vi en lite längre fikapaus så jag och Elin bestämde oss för att få till Blåklinten (en restaurang i ett närliggande hus) för att köpa kaffe. Jag tog med mig allt av värde: dator, mobiltelefon, plånbok och pendlarkort. Jag brukar aldrig annars ta ur pendlarkortet ur jackan men eftersom jag tänkte lämna den i seminarielokalen tänkte jag att det var smart att ta med det. Så jag lade det i jeansfickan tillsammans med mobilen. Sedan  var det inget mer med det. Vi drack vårt kaffe på en soffa i restaurangen innan vi gick upp till Hälsans Hus för att fortsätta med seminariumen igen. Vid 12 var det sedan dags för lunch. Då insåg jag att mitt pendlarkort var borta. Den lilla vita plastfickan med SJ-kort + biljett för lokaltraffik i Linköping fanns ingenstans. Från vilopuls till maxpuls på 3 sekunder. Jag letade i varenda ficka, tömde hela väskan, letade i klassrummet, inne på toaletten och överallt där jag varit. Men icke. Som sista hopp jag gick tillbaka till Blåklinten för att fråga om de hade fått in något pendlarkort. Och där fanns det! Lättnaden var total! Snabbt ner till bussen (pga ombyggnationer måste man gå runt hela huvudbyggnaden för att komma till busstationen, alternativt gå i kulverten och hamna längre bort än busstationen för att sedan gå tillbaka en bit utomhus). Men jag hann med både buss och tåg och var tillbaka i stan vid 14. Och det var väl för väl, för vi har tvättstugan och jag har en alldeles egen schäfer som jobbar och sliter och kommer hem sent ikväll. Därför fick jag ta ansvaret för detta med tvätt (för en gångs skull) men bara efter att ha övertygat henne om att det är bättre att vi tar tvätten nu i veckan så vi slipper ta det i helgen. Min finaste schäfer laddade för detta med tvättstugan redan i söndags genom att sortera smutstvätten, så det behövde hon ju inte oroa sig för att jag skulle slänga in vitt med rött eller något sådant tokigt menar jag. Jag tror att hon kan ha blivit lite skrämd av att jag berättat att jag många gånger struntat i att sortera tvätten och bara tagit det översta lagret i tvättkorgen, stoppat in i maskinen och satt igång.
 
Nu blev det här ett väldigt långt inlägg så jag tror jag ska ge mig nu, jag ska ta och plocka undan lite här hemma och försöka mig på detta med dammsugning (även här har jag inte fullt förtroende och jag vet någon som blir lite trött på mig när jag dammsuger 4 rum och kök på 10 minuter). När det kommer till hushållssysslor lever jag nog inte alltid upp till hennes standard, det kan jag erkänna. Så det är väl tur att jag är bra på att laga mat i alla fall. Vägen till en kvinnas hjärta går genom hennes hungriga mage, har jag hört.
 
Fina påskliljor på örat. I bakgrunden syns Elin
 
Hannes snodde Benjamins huvud för att köra en "to be or not to be..."
Mitt hjärta och jag njuter av solen
 
 
Dagens låt: The used - Kissing you goodbye
Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar: