Small fragments of a life

Close the door, don't leave your fears behind, I'll find the tears, you thought no one could find...

En dag spenderad på Campus igen. Men just nu känns tiden på Clinicum som en transportsträcka mot sommaren. Som i sin tur kommer att vara en transportsträcka till sista terminen. Det. Alltså, sista terminen, termin 6. Känslan. Det är stort, läskigt, omtumlande, och alldeles fantastiskt. Åren går fort, det är bara att konstatera. Jag kan saker jag aldrig trodde jag skulle kunna. Jag tänker på ett helt annat sätt än för ett par år sedan. Jag kan se på saker ur olika perspektiv och jag har en större förståelse för livet i allmänhet. Mycket till stor del beroende på att jag helt enkelt blivit ett par år äldre. Men även för att kunskap föder tankar och universitetet hjälper till vid personlig utveckling. Jag är helt enkelt inte samma person idag. Jag hoppas det är något positivt. Jag vill inte låta förmer, jag vill inte att folk ska tro att jag ser mig själv som överlägsen. Jag har, tvärtom, lärt mig mycket om mina egna förmågor och begränsningar. Och yrket som sjukgymnast medför ett stort ansvar vilket jag ser på med stor respekt. Det är jätteläskigt att träffa patienter. Och samtidigt så otroligt roligt, stimulerande och utvecklande!
 
Nu sitter jag åter på tåget, rullar mot Katrineholm, mot hemma. Mot de människor som betyder mest för mig i hela världen. Den här resan med studier blev inte alls så som jag trott, så som jag planerat och tänkt mig. Den blev så otroligt mycket mer intressant och häftig än så. Det blev en bergochdalbana som jag aldrigt hade kunnat drömma om. Och jag önskar det inte på något annat sätt. Jag får vakna varje morgon bredvid hon som jag älskar så oändligt. Och hälften av alla morgnar jag vaknar får jag krama om och pussa på världens finaste söthumlor. Jag får väcka en liten liten tröttmössa, känna de där små armarna runt nacken och se det där finurliga nyvakna leendet. I morse när jag stod och sminkade mig ropade hon "Ninna! Ninna! Om! Titta!" (Lina! Lina! Kom! Titta!) Det var sopbilen. Så oändligt intressant att se på när man är två och ett halvt.
 
Igårkväll tog jag med mig Hilma på en cykeltur. Vi hittade en billig cykel till henne på Katrineholms köp och säljsida för några veckor sedan så igår invigde vi den. Vi cyklade till fågeltornet, så otroligt vackert där ute. Årets första gullvivor stod där i en backe mitt bland annan grönska som gör att våren känns i hela kroppen (inte bara för att näsan rinner och ögonen kliar).
 
I morgon väntar studiebesök, vi ska göra en arbetsplatsanalys med allt vad det innebär. Det blir nog bra det också till slut. Just nu vill jag bara ha den gjord för att kunna fokusera på annat. Typ skriftlig tenta. Nu ska jag byta om till pyjamas på de här söthumlorna som sitter bredvid mig i soffan. Hon den där fina har varit vaken sedan 4 i morse, så hon skulle vila lite. Vilket i praktiken innebär att hon sover. Så jag tar med mig tjejerna så lägger vi oss i Hilmas säng och läser Pettson och Findus. Bara en av alla positiva saker som kommer med barn i hushållet! Alltså det här med att läsa de sagor som var så bra när man själv var liten. De håller fortfarande kan jag säga! Fantastiska sagovärldar!
 
 
Dagens låt: Jill Sobule - Tender love
Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar: