Small fragments of a life

Dagar blir till veckor och sommaren kryper närmre. Praktiken på Hageby vårdcentral, eller Rehab Öst Innerstaden som det heter nu för tiden, är godkänd och avslutad. Så även den praktiska tentan för termin 5. Jag är väldigt nöjd med min tid på praktik, det har varit väldigt roligt och lärorikt och jag kommer faktiskt sakna att gå dit. Den praktiska tentan hade ett rätt bra upplägg den här terminen måste jag säga. Jag hade en timme med min tentapatient torsdagen 2 maj. Klockan 9 fick jag reda på vad hens bekymmer var och efter det fick jag lägga upp min undersökning. Sedan kom patienten klockan 10 och jag gjorde det som man gör vid ett nybesök: anamnes, undersökningar och så fick hen med sig ett par hemövningar. Sedan hade jag torsdagen och fredagen på mig att skriva journalen och få till allt sådant. På måndagen kom sedan tentator ut till praktikplatsen. Först gick vi igenom min journalanteckning och mina planer för dagens besök. Tentatorn hade önskemål om att jag skulle göra ett test till som jag inte gjort första besöket. Sedan kom patienten och jag genomförde besöket som planerat. Jag hade egentligen en timma på mig men jag kände mig färdig efter en dryg halvtimma och då släppte jag iväg patienten. Så fick jag gå iväg en stund och fylla i bedömningspapper medan tentatorn och en handledare från praktikplatsen som varit med under tentan fyllde i samma bedömningspapper. Det tog väl en 10 minuter innan de kom och hämtade mig. (De 10 minuterna kändes som en hel timma!) Och jag fick min dom. Godkänd. Den känslan är fantastisk!

 

Småhumlorna har varit i Italien 1 vecka tillsammans med sin far och släkten på hans sida. Så hon den där fina och jag har fått klara oss själva. Det har gått ganska bra ändå, det har varit jobb för hennes del och ja, tenta och avslut på praktik för min del. Sedan hade vi ledigt torsdag och fredag tillsammans. I torsdags tog vi det mest lugnt, vi var och handlade och städade av lite här hemma och vi hann med en kvällspromenad.

 

Igår tänkte vi att vi skulle bege oss till Sörmlands högsta punkt. Hon den där fina hade fått tips om det för ett bra tag sedan så vi tänkte passa på när vi inte hade barnen. Sörmlands högsta punkt ligger utmed Sörmlandsleden. Den ligger på ett berg och där står ett utkikstorn. Vi hade beslutat oss för att vi skulle till det där tornet. Vi hade fått en lite luddig vägbeskrivning och den luddiga beskrivningen tog oss in på grusvägar man inte ens hade kunnat ana fanns. Men vet ni vad, mitt ute i skogen bor det massor av folk! Vid ställen som är så vackra att det nästan värker i själen! Det skulle finnas en parkering där ute i skogen, i närheten av det där tornet. Men hur vi än körde så kunde vi inte hitta den där parkeringen. Till slut hittade vi i alla fall Sörmlandsleden så vi parkerade bilen på en enslig skogsväg och tog av till fots. Vi hade inte gått särskilt långt förrän vi hittade en rastplats med grillmöjligheter och badklippor. Det var en alldeles underbar vy. Vi stannade till och tog en kort paus innan vi fortsatte vår vandring. Genom skog och ganska krävande terräng tog vi oss. När vi kommit några kilometer började vi undra om vi verkligen var på rätt väg, och började prata om att vi snart måste vända. Så skymtade vi ett vindskydd längre fram. Vi kilade dit. Det låg vid en helt fantastisk plats, precis vid sjön! Vi får ta och besöka det där längre fram i sommar och kanske sova över en natt. Där fanns även en skylt med en vägbeskrivning till utkikstornet som skulle ligga en kilometer därifrån. Äntligen! Vi satte av uppför och fann till slut det där tornet! Hon den där fina trotsade sin höjdrädsla och vi tog oss upp på toppen! Utsikten var fantastisk! Men tornet lite rangligt... Vi tog oss ner igen, drack en kopp kaffe och satte av tillbaka till bilen. Vi hade en fantastisk dag tillsammans ute i skogen. Mer behövs inte.

 

Så idag kom barnen äntligen hem! Vi har varit på tjejernas mormors koloni och grillat hamburgare och bara haft det bra med de där små som varit så saknade!

 

Nu blir det en liten bildkavalkad!