Small fragments of a life

Tisdagsbestyr

Efter en lång bloggtorka kanske det är dags att ta upp detta med skrivandet igen. Om inte annat så för att tiden rullar på så förbannat fort och för att jag misstänker att hösten kommer att försvinna i ett virvarr av färger, regn och en hel del arbete med både kandidatuppsats och kurser. Det gäller att hitta något sätt att balansera livet när det finns så mycket att göra både inom skola och privat. Än så länge tycker jag att det har fungerat relativt väl. Men det märks att nu gäller "step up the pace" om man ska hinna bli färdig med allt till i januari.
 
Kandidatuppsatsen går ändock framåt, vi har kommit igång med rekryteringen till våra intervjuer och har i alla fall en liten uppställning deltagare. En liten är allt som behövs. Det är bara 15 högskolepoäng. (Vilket i och för sig inte beyder så mycket när det kommer till antal timmar lagda på den, för oj vad vi har jobbat med den).
 
I övrigt har jag äntligen kommit ikapp. Jag har mina 150 högskolepoäng, det är bara 30 som saknas nu till godkänd och genomförd grundutbildning. Det är läskigt och helt jäkla underbart. Utbildningstiden närmar sig sitt slut och det känns i kroppen och i sinnet. Häromdagen satt vi ett gäng och diskuterade detta med examensdag, vilken dag som skulle passa bäst och hur vi ska lägga upp det. Till saken hör att det är vi som studenter som fixar med allt vad examen heter, vi bestämmer dag och tid, bokar lokal och så vidare. Så kommer en representant eller fler från utbildningen och utdelar examensbevis och så vidare. Vi ska också ha en sista (och för mig även första) sittning. Där vi käkar mat och dricker och umgås och yngrekursare jycklar. Det är alltså en del at fixa med, men det är angenäma sysslor.
 
Jag tänkte att jag ska slå ihop examensfirande med födelsedagsfirande i januari, bjuda in de som vill komma och fira ordentligt liksom. Det blir nog bra det där. Men först väntar som tidigare nämnt en höst med en massa skolarbete. För det är inte bara en kandidatuppsats som ska bli färdig, så ska även ett par andra rapporter och kurser ska läsas och tentor ska genomföras. Men det känns bra. Det är dags att så småningom börja söka jobb, hitta något att sysselsätta sig med, få lite klinisk erfarenhet.
 
Vi var ute på en fältstudie igår och det kändes så jäkla bra att åter få ha patientkontakt igen, att få berätta, förklara, undersöka och leta fynd. Det är så förbannat roligt och lärorikt! Det är kul att lära, det är fantastiskt att ha ett patientmöte och efteråt sätta sig ner och diskutera och verkligen känna hur poletten trillar ner, den där "aha!" känslan. Den vill jag känna många gånger om.
 
Just nu är livet riktigt jäkla bra. Inom en överskådlig framtid står jag som legitimerad sjukgymnast. Eller ja, med tanke på namnbytet som ligger inom en snar framtid kan det hända att jag snart står som legitimerad fysioterpaeut. Men det känns rätt gött det med!
 
 
Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar: