Small fragments of a life

Märkligt värre

När det händer mig så är det alltid konstiga saker... Jag var hos Veronica igår, för lite välbehövligt repande. När jag sedan skulle hem och hon skulle vidare mot andra äventyr fick jag plötsligt ont vid höger skuldra. Det kändes liksom som att någon stack något vasst igenom hela skuldran, ut på framsidan. Tänkte att det kanske var något astmarelaterat eftersom det stack igenom lungan så hem och ta lite Bricanyl. Utan förbättring. Det gjorde ont att lyfta höger arm, och när jag böjde mig framåt (bl.a. för att plocka upp datorn från lådan jag förvarar den i när jag inte använder den) gjorde det så ont att jag tappade andan. Jag försökte böja armen i alla möjliga och omöjliga vinklar, tänkte att det kanske var någon låsning som orsakade smärtan. Men jag gick bet där också, det gjorde bara sjukt ont. Det fanns alltså inte så mycket annat att göra än att ta en ipren och försöka vila bort smärtan. Vilket är anledningen till att jag låg i min säng strax efter 20 igår kväll. För den enda ställningen då det inte gjorde ont var när jag låg ner. Jag läste några sidor i boken jag lånat av Anki (Isprinsessan av Camilla Läckberg).
Och jag somnade innan 21. Vet ni vad som händer när man somnar innan 21? Jo, man vaknar tidigt. Väldigt tidigt. 01:45 närmare bestämt. Och värken hade inte släppt, så jag tog mig ur sängen för att ta ännu en Ipren, sedan lade jag mig igen och läste ett hundratal sidor till i boken innan jag kunde somna igen, framåt 4-tiden i morse.

Nästa gång jag vaknade var klockan 10. Då hade jag inte alls sovit så bra ska tilläggas, för varenda gång jag vände mig vaknade jag av att det gjorde ont. Dödligt ont. Innan jag riktigt hunnit vakna till och komma ihåg att jag hade ont sträckte jag på mig och det knakade till rätt så rejält bak i axel och skuldra. Och tänk; värken släppte delvis. Den gjorde faktiskt det. Förmodligen var det en låsning alltså. Låg kvar i sängen och vilade ett tag till (läste ut boken). Jag känner fortfarande av att det gör ont när jag håller armen i vissa vinklar eller stöder på den (t.ex. vid horisontal vändning) men det gör inte ont annars, och idag kan jag använda armen nästan som vanligt. Men som sagt; när det händer mig, är det alltid mycket konstiga grejor...
Nu ska jag testa axeln i eftermiddag när det är dags för rörelse i balans igen. Men jag tar nog en ipren innan, i fall att liksom. En av de bästa sakerna med just rörelse i balans är att de framhåller att man ska känna in sin kropp och vad den klarar. Så om kroppen inte är på topp just idag gör det ingenting, för man har i alla fall försökt och man har gjort vad man kunnat och samtidigt fått en timma som bara handlar om välmående för kroppen och själen.

Nu ska jag betala lite räkningar, sedan börjar det så smått bli dags att göra sig i ordning och åka iväg. Jag återkommer lite senare med tisdagstemat.

Fridens liljor

Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar: