Small fragments of a life

En vanlig kväll som kattägare...

Kommer ni ihåg den vita byrån jag fick av Tiina? Och kommer ni ihåg att jag tyckte det var skönt att katterna inte kunde komma upp på den, för då får jag ha mina prylar ifred? Hej och hå, så gick det med det.



Den lille mannen med den stora svansen kommer nämligen upp, om han bara vill. Och det vill han, för där står en mumsig växt. Inte orkidéerna, utan någon form utav spiralväxt...










Och Crucio är lika stöttande som vanligt när matte sitter i soffan och stickar. Inte alls alltså. Han slår efter stickorna, biter i tråden, snuttar på garnnystanet eller lägger sig lite halvt i knäet på mig så att jag slår honom i huvudet med stickan varenda gång jag ska sticka en maska. Men det är ju så svårt att skälla på något så sött.







Och när jag skulle sova ikväll lade jag mig i soffan under fleecefilten. Lilleman tycker också om fleecefilten. Han tycker om den så mycket att han vill åla sig in under den och ligga där han också. Lilleman är varmblodig, som ett litet element. Han vill gärna ligga under filten, vid mina fötter. Jag tycker inte om att vara varm om fötterna. Hänger ni med? Det är en ekvation som inte riktigt går ihop. Men jag lät honom ligga där faktiskt, tänkte att det är lugnast så, annars går han runt hela mig och krafsar och försöker ta sig in under ändå. 19:30 tyckte han att han sovit färdigt. Och att jag också borde ha sovit färdigt. Då började han låta som en skördetröska och så ålade han sig upp längst med mig för att komma ut vid mitt huvud och buffade mig i ansiktet. Han är rolig den lille mannen.

Jag slog på TV:n och fastnade på Postkodsmiljonären. Och tycket det var mycket märkligt att de sände det såhär, mitt i veckan. Var en repris månne? Det var det inte. Det är Fredag idag. Som Malin säger; skönt att vissa saker aldrig förändras. Betyder det att jag alltid varit såhär virrig?

Och appropå virrig. Jag tycker inte om när de ändrar på förpackningar. Man ska gå och handla och letar och letar efter saker man brukar köpa, men kan helt enkelt inte hitta dem. Man frågar personalen, som med lätthet visar varan i fråga. Men den ser helt annorlunda ut. De har gjort om förpackningen. Det får mig att känna mig förvirrad. Mer än vanligt alltså. Not cool!

Nu ska jag mata nötterna (sötnötterna alltså) och hoppa i kläder (Man ska inte gå ut i pyjamas) och gå till jobbet. (Kan man åka pulka nerför åsen, tro?)


Fridens liljor

Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Skavet :)
skriven :

Haha.. Vad söta dina missar är! Och sen är dom överallt :D Skrållan jagade mitt garnnystan här om kvällen så ja svor så jag blev blåå!! Haha.. Snart får vi ännu mera katter här hemma. Smulan ska ha bebbar om några veckor <3 Kram kram

2 Lina
skriven :

Ja, överallt och ingenstans! :) Haha, söta de är när de leker! ;) Vad mys med kattbebisar! Måste jag få kika förbi och mysa lite med dem! :)