Small fragments of a life

Juni står för dörren, mina vänner. Snart, jättesnart, jättejättesnart är det officiellt sommar. Nu tycker jag visserligen att det redan är sommar, med tanke på att vi nu kommit in i den tid på året då man inte behöver tänka på ytterkläder när man går ut. Såvida det inte är tidig morgon, eller om det regnar såklart. Jag befinner mig för stunden på en veranda till en sommarstuga i Gnesta. Ankis sommarstuga. Och här är det sommar. Kortärmat och uppvikta jeans, och när solen kikar fram emellan molnen blir det ändå bra varmt. Anki är duktig och klipper gräset medan jag sitter i en stol och sköter mitt jobb. (uppdatering av bloggen alltså)

När vi åkte hit stannade vi till vid en pizzeria på vägen och köpte med oss varsin kebabsallad, så det blir middagen ikväll. Och så blir det ett glas rött till det. Sedan kan man inte klaga på livet, inte!

Lite bilder på det hela, kanske?


Börjar med en från igår. Finn 1 fel...



Man blir lite patriotisk, eller hur?


Här är vi!


Anki stretar på.


Här har man det bra!




Nej, nu ska jag vara lite social med Anki!


Dagens låt; Hellogoodbye - Baby, it's fact


Fridens liljor

Det är mysigt att efter 9 timmar på jobbet komma hem till 2 gosiga katter. Att bli mött i dörren, först av Crucio, och sedan en lunkandes Imperius. Vi har myst riktigt ordentligt nu, vi 3. Mina fina.

Nu är det slut på jobb för den här helgen, och det känns inte tokigt alls. Skönt när man slutar 16 på söndagen, för då får man ändå kvällen för sig själv. Och som alla numera borde veta slipper man då missa veckans höjdpunkt; Bones.

Gårdagen var riktigt trevlig, delad tur är väl lite sådär halvjobbigt måste erkännas, men när det väl var slut med jobb för dagen (och kvällen) trampade jag cykeln till Helena och slog mig ner i hennes soffa tillsammans med henne och 3 härliga tjejer till. Eurovision Song Contest. Inte riktigt min typ av musik, men sällskapet var ju trevligt, och det är lite kul att håna artisterna. Det får man göra, speciellt när folk juckar med sina instrument, har frisyrer så man inte vet om det är en han eller hon, står på scen och skaver med en jäkla vinkelslip eller vad fasen det var, har dansande clowner och gud-vet-vad bakom sig... Ja, listan kan göras lång. Det är en ganska konstig tillställning det där egentligen, tycker ni inte?

Sedan var Helena snäll och krusade mitt och Veronicas hår. När jag var liten (Vi talar alltså 90-tal här) gick jag på dagis, för att sedan börja på fritids. Min syster å andra sidan, hon fick gå hos dagmamma hon. Det hände emellanåt att hon kom hem med krusat hår, och jag ville också så gärna krusa mitt hår. Men vi hade ingen krustång hemma vi inte, och det hade de inte på fritids heller. Så jag fick aldrig uppleva krusat hår. Förrän igår. Och det var lycka. Och en jävla massa asgarv, för det såg för taskigt ut! Jag funderade en stund på att låta det vara och gå till jobbet sådär, bara för att se om någon skulle våga säga något. Men till slut beslöt jag mig för att ta en dusch tvätta ur kruset. Men det var kul så länge det varade.

Men i alla fall, Eurovision Song Contest var det visst jag skulle ta upp. Jo, som de flesta nu vet vann ju Tyskland. Helt okej. När jag hörde henne sjunga tänkte jag direkt Amy Macdonald. Lika röster, samma sound. Men Amy är ju bra, så varför inte? England kanske skulle ha skickat henne, då hade ju kanske de vunnit. Måste kännas surt såhär i efterhand, med facit i hand och så. Sämst var i alla fall Spanien. Jag vet inte hur sången lät, för jag hade fullt upp med att koncentrera mig på de märkliga figurerna som yrade runt och flaxade i bakgrunden.

Mamma skulle jag fira idag, men hon har flytt till Venedig. Märkligt vad en del tar i när det gäller att smita undan gratulationer... Men grattis i alla fall på mors dag, mamma min.

Nu ska jag diska och sedan laga mig lite mat, ikväll blir det köttfärssås med en liten tacostwist. Jag fick en idé, ska testa och se om det är något att ha. Man måste ju våga prova sig fram. Till det blir det kanske ett salladsblad eller två, om jag hittar något i kylen. Får någon helt plötsligt en oemotståndlig lust att diska är han eller hon varmt välkommen till Ramsjögatan.


Dagens låt; Hellogoodbye - Here (in your arms)


Fridens liljor

En härlig fredag. Det är inte alls tokigt att vara ledig fredagar, nej, inte dumt alls vill jag påstå. I morgon och på söndag jobbar jag visserligen, men helgen känns inte alls lika lång när man inte jobbar fredagen.

Anki och jag har varit duktiga och varit i badhuset för lite simning, det var inte alls tokigt det. Lite bubbelpool och bastu på det hela också, så mår man rätt bra sedan. Men jag blev trött sedan, när jag kom hem. Lade mig i sängen för att läsa boken jag lånade av Eva, kom några sidor, men sedan slocknade jag, med näsan i boken.
Det känns ändock inte som att det kommer bli något problem att somna ikväll, trött är jag, av någon underlig anledning.

Nu är Spotify igång här, och musiken strömmar ut genom högtalarna, vibrerar, går in i mig. Det är egentligen märkligt hur musiken kan förmedla så mycket olika känslor.

I morgon jobbar jag delad tur, på kvällen bär det sedan av hem till Helena, för att kika på melodifestivalen. (Och det är ju verkligen en av mina favoriter.) Det ska bli skoj, trevligt med sådana kvällar!

Sedan jobbar jag 12-21 på söndag, så det blir skönt med sovmorgon söndag morgon.

Sedan, mina vänner, är det ny vecka. Nya planer och nya äventyr, det är en del på gång nu. Det största kommer ske till helgen nästa vecka. På fredag tänker jag nämligen hoppa på ett flyg till Frankrike. För att träffa en tjej jag chattat med till och från sedan ungefär 2005. Det är nervositet. Och lycka. Och alla möjliga olika känslor. Men man måste ta lite risker i livet för att vinna något. Så det gör jag. Stannar 2 nätter innan jag åker tillbaka hem.

Nu dags för något att stoppa i munnen.


Kvällens låt; Red - Pieces


Fridens liljor

Vet ni vad det är för datum idag? Just det, det är den 27:e. Vad detta innebär? Lön! Den kom, den sågs, den försvann. Jahapp, när får vi lön nästa gång nu då? Nejdå, så illa är det inte, jag fick ut en riktigt bra lön, så jag ska inte klaga. Det är bara det att jag nyss betalt mina räkningar, och det är för jävligt hur mycket pengar som går åt på hyra och annat sådant där nödvändigt skit.

För övrigt ringde pappa idag föt att fråga om jag är sjuk. Nej, pappa, jag är inte sjuk, det blev helt enkelt inte av att uppdatera bloggen igår, dels för att jag var trött, och dels för att jag inte hittade inspiration till att diktera något.

Men dagen var finfin igår, först kom mitt lilla mufflonfår Linda förbi på en kopp kaffe och mycket snack. Sedan kikade även Sara in för att ta en liten fika. Trevligt! Dammsugning och golvtorkning hann jag också med.

Och idag var det jobb som gällde, mellan 7 och 13. Och efter det prova arbetskläder. Jag beställde 2 par mörkblå byxor, en rosa bussarong med cerisa detaljer och en svart bussarong med rosa detaljer. Min lycka var gjord när jag hittade de rosa plaggen.

Efter jobbet trampade jag ner på stan och kikade runt i lite affärer innan jag mötte upp Mia med sötnötan Julia. Tog en fika på Hembagarns, mycket trevligt, det blir på tok för sällan.

Efter fikat till affären och sedan vidare hemåt till katterna. Skönt att bara vara hemma ikväll, och i morgon är jag ledig, ännu bättre!

Nu ska jag gå och öppna köksdörren, för Imperius har stängt in sig i köket. Smartskaft.


Fridens liljor

En intressant tisdag. Det är härliga tider vill jag mena. Började dagen klockan 6:10 i morse när jag lyckats samla tillräckligt med motivation för att ta mig ur sängen. Kyligt i sovrummet, så på med kläder illa kvickt, sedan lite iordningställande till presentabelt innan jag tog mig ut till cykeln och trampade iväg till jobbet. Det är faktiskt ganska mysigt att vandra genom de långa korridorerna på jobbet medan regnet slår mot fönsterrutan, inte tokigt alls faktiskt.

Sedan att det inte hade slutat regna när jag skulle ta mig hem från jobbet är en annan femma. Men det är väl sådant man får räkna med, jag misstänkte faktiskt att regnet inte skulle vilja upphöra i första taget. Och när jag väl kommit hem var det skönt att få av de blöta jeansen. Det finns inte mycket som är obekvämare än just blöta jeans. Jag var så trött när jag kom hem, lade upp tisdagstemat och lade mig sedan i soffan. Och somnade som en sten. Skönt som tusan. Sedan upp när larmet ringde, packade väskan med träningskläder och gjorde mig redo för lite träning. Anki ringde för att berätta att hon hade bil och fråga om jag ville åka med henne till träningen. Det tackar man ju inte nej till! Härligt med vänliga själar i vårregnet!

En timmas rörelse i balans. Det är grejor det. Skönt som tusan! Jobbigt mellan varven när man är mitt i det, men avlsappningen efteråt är definitivt värt allt slit. Det är så skönt att få ligga där och bara vara. Låta underlaget bära upp en, som de säger.

Efter träningen en snabbis in på Ica Nära, för att sedan få skjuts hela vägen fram till min dörr. Tack för det, Anki! Tog en dusch och smorde in mig med body butter, så nu doftar jag som en kokosnöt. Det är inte dumt det. Så ska det bli otroligt skönt att smita in mellan lakanen ikväll, när sängdags stundar. Men först lite mer internetande.

I morgon kommer mitt mufflonfår på en fika, det är fina grejor det. Måste dock till affären först, för mitt kaffe är tydligen slut. Hur irriterande är inte det?


Fridens liljor

Tjolahöpp. Då är jag tillbaka igen. Trött och sliten efter på tok för lite sömn och jodddag. Men, mina vänner, nu är det så att det är tisdag, med tillhörande tisdagstema. Den här veckan är det färgtema; Gul. Jag tänker er njuta av den här bilden på Andreas. Sonisphere festival, juli 2009. Det var jättefint väder på förmiddagen, men sedan drog det in en del moln och med molnen kom regnet. Tur då att det fanns så fina ponchos man kunde investera i...





Nu ska jag lägga mig i horistontalt läge i soffan en liten stund, sedan förstår ni, är det dags för rörelse i balans ikväll. Det blir inte dumt det. Och jag har styrt upp planer för min lediga dag i morgon, det blir en fika med mufflonfåret mitt. Härligt!

Nu som sagt; vila!

Fridens liljor

Jag hittade ut på balkongen idag, jag. Jodå, det gjorde jag. Den är inte allt för flitigt använd, min balkong. För den ligger oftast i lä, så när solen lyser blir det outhärdligt varmt där. Som en bastu. Men idag var det inte så varmt, så jag kilade ut med en bok och satte mig där och mådde allmänt bra. Helt plötsligt hade 2 timmar passerat och jag begav mig in i lägenheten igen för att göra mig i ordning för jobb. Ikväll har jag insett att det är farligt att sitta på balkongen. Bevis? Ja, visst.



Sådärja. Snyggt värre.


Kvällen har spenderats på jobbet, det är skönt det också ibland. Att känna att man gör någon nytta alltså.

Nu lite musik innan det är dags att knoppa, i morgon är det jobb mellan 7 och 14 som gäller. Sedan blir det nog en svängom med damsugarn när jag kommer hem. För att inte glömma; Rörelse i balans på kvällen.

Fridens liljor

Jag är allergisk. Mot språkmissbruk. Det verkar vara allmänn tro att det där man sveper in sängen med stavas lakarn. Jag ryser varenda gång jag ser det. Och nu må det så vara att det är en dialektsak, men dialekter skriver man inte, därför ska det stavas lakan. Skulle man skriva dialektalt skulle jag propsa på att med stavas mä. Och det stavas dä. Det kanske är en skitsak att irritera sig på, men jag kan inte hjälpa det.

Sedan finns det en hög andra saker jag irriterar mig på när det kommer just till det svenska språket. Det ena är folk som inte kan skilja på de och dem. Det går inte att dra alla meningar över en kam och endast använda dem. Det är inte okej! Det finns regler för när du skall använda de olika formerna, kolla upp det, jag kan rekommendera google. Förslag på felskriven mening; Jag gillar verkligen dem här lakarnen. Förlsag på rättskriven mening; Jag gillar verkligen de här lakanen.

Grammatikmissbruk som det första får nackhåret att resa sig på mig, jag orkar sällan ta mig igenom en text med för mycket sådant, det blir så jobbigt att läsa.

Nästa grej jag irriterar mig på är folk som säger t.ex; Han kommer förbi lite senare med hans hund. Fel. Fel. Fel. Fel. Fel. Korrekt; Han kommer förbi lite senare med sin hund.

Vaknat på fel sida? Ja, kanske det, men efter att ha kikat runt på facebook och diverse bloggar en stund kunde jag inte låta bli längre. Och ja, jag vet att många har svårt med språket, att inte alla kan se eller höra hur det ska skrivas, vad som är rätt och vad som är fel. Att meningsbyggnad och grammatik inte är det lättaste. Jag kan inte själv de grammatiska termerna, jag är inte alls bra på det här med prepositioner och adverb och sådana däringa saker. Men jag använder mig av känslan. Visst händer det att det blir fel även här, men inte rakt igenom varenda text. Och är det något som hittar upprepade grammatiska fel vore jag ärligt talat tacksam för att få höra det, eftersom jag själv vet hur jobbigt det är att läsa sådana texter.

Nu ska jag ta och krypa tillbaks in under den sten jag kom ifrån. Eller sätta mig på balkongen och njuta av stillheten, och såklart grannarnas cigarettrök. Frisk luft med krydda i, tror jag det kallas. När jag sedan får KOL av passiv rökning ska jag stämma grannarna och hyresvärden. Då blir jag rik.

Jag lackar ur lite på att de ersatt vardagarnas förmiddagsnöje 7th Heaven (7:e himlen) med gamla avsnitt av Desperate housewives. Nej, det tycker jag inte alls om.

Snacka om I-lands problem.

Fridens liljor

Pssssssssst. Jag vill testa en ny kamera, genom smartson (klicka!) De söker testpiloter till en ny systemkamera; Canon EOS 550D. Jag vill, jag vill, jag vill! Eftersom de flesta av er vet att jag är kameraberoende och tycker det är helt galet kul att knäppa kort. Det fina med kråksången när det kommer till den här testpilotsgrejen är att man får testa den i en månad, svara på frågor i ett formlär, sedan blogga lite om den och dess funktioner. Och sedan får man behålla den. Hur galet är inte det?! Jag säger det igen; smartson! (Om du inte klickat redan, så se nu till att dra skägget ur brevlådan och göra det!)

Vilken helg. Det är ju dumt att ta det lugnt och vila upp sig när man är ledig, det är bättre att fara och flänga, flänga och fara. Det känns som att jag har varit runt hela Sörmland, ja och idag blev det till och med en utflykt till ett helt annat land(skap); Närke.

Men jag ska försöka börja i rätt ordning, med lördagen. Jag hade ställt klockan på 07:15 och lagt den på bryån i sovrummet, för att inte kunna stänga av den och somna om. Men djupsömnen hade sitt grepp om mig vid den tiden, för jag sov mig rakt igenom en halvtimmas galet galande. (Min alarmsignal består av en skock galande tuppar, fyfan så det låter!) Det är dags att göra något åt det här nu, hur ska jag göra för att vakna av klockan, tips någon?

I vilket fall som helst; upp och ta en snabbdusch och göra sig i ordning. Ge katterna mat, springa runt och leta efter Crucio som var MIA. (Missing In Action). Jag drog fram kattmynta och leksaker och det ena efter det andra. Imperius blev helt plötsligt väldigt kelig och tillgiven, men lilleman fanns ingenstans. Trodde jag. Plötsligt hör jag ett krafsande och slås av en idé. Öppnar skåpet där jag förvarar kattmaten och ett suddigt streck löper ut. Sådärja, då kanske han lärt sig något. Eller ja, det är nog en lite väl positiv inställning, för han brukar inte lära sig förrän efter en 10-15 ggr han testat något.

Ut till bilen, mot Veronica, sedan styra kosan mot Eskilstuna och Parken Zoo. Gratis inträde, gratis åkattraktioner, gratis mat och en gåva (en picknickfilt). Tack för det Kommunal. Och grattis grattis till 100 år. Vi började såklart med karusellerna, dessa var dock något av en besvikelse, ingen berg-och-dalbana ens en gång. Ja, om man inte räknar med Masken i Äpplet förstås, men barnkarusellerna räknas inte. Förutom radiobilarna, för de är bra. Jo, men det är de. För man får aldrig krocka med riktiga bilen, men med radiobilarna är hela idén att man ska krocka, och hur underbart är inte det? Jag skulle vilja äga en radiobil att köra runt med på gatorna här hemma i stan, förstå så häftigt det skulle vara!

Vi såg en massa djur, av alla de slag. Både fina, fula och äckliga. Mest fina tror jag. Jag har kommit fram till att jag skulle vilja ha en hyena, otroligt fina djur det där. Tänk att ha en sådan i koppel. Jag kan se framför mig hur jag sätter koppel på lilla Fidelina (Självklart en hona, självklart) en tidig morgon i April, då dagens första strålar når marknivå. Sedan ut på en rask morgonpromenad. Arne och Sture som är på väg mot tåget sådär på morgonen (De jobbar i Södertälje, Scaniafolk vet ni) byter raskt sida när de får syn på oss. Gamla Beata som är ute och tittar in genom folks fönster på morgnarna (nyfikna käringar, ni vet) får se oss just som Fidelina bajsar. Jag struntar i att ta opp det och Beata börjar först skälla på mig i tron att Fidelina är en hund, men när jag säger "Buss på" springer den halta kärringen med rollatorn, hela vägen hem.

I alla fall, nu tappade jag tråden tror jag... Jo, tack vare Veronica fick jag en heliumballong, den tömdes på helium i bilen, innan vi åkte hemåt. Oj vad roligt man pratar när man inhalerat ett uns helium. Synd bara att effekten är så kortvarig.

När vi kom till stan tog vi en vända förbi mitt place för att hämta badkläder, sedan mot Veronicas place för att göra detsamma, och efter det bar det iväg ut mot Beckershov. Sol för hela slanten, och jag somnade som en sten. De sover tungt de. Märkte inte ens att Veronica hittat någon hon kände. Det hela innebar i alla fall årets första dopp i sjön. Veronica kastade sig i, hon trodde tydligen att det var värme i vattnet. Jag, som är realist, stod först på det grunda en stund och letade med blicken efter isberg. Då jag inte kunde se något (jag skyller på att soldiset gömde dem) hade jag ju inget annat val än att kasta mig i. Så det gjorde jag. Sedan hade jag gåshud över hela kroppen, förmodligen till och med mellan fingrarna och under fötterna.

När sedan kvällen kom hettade det överallt på min kropp kändes det som. När jag kikade i spegeln fick jag se att jag bränt mig en liten aning. Förmodligen mest under dagen på zoo dock, eftersom det såg ut som att jag hade en vit tröja på mig, trots att jag inte hade direkt något tyg alls på min vältränade (håll käft) torso. Bondbränna alltså. Det är sexigt det. Ska nog satsa på det i sommar. Nu när jag ändå har grunden, menar jag.

Ja, så började jag också spela Atlantis sedan på kvällen. Fantastiskt roligt spel det där, fantastiskt. Efter lite klurande har jag kommit på att det gavs ut -97 och är gjort för Windows -95. Men det funkade även på Windows -98. Vilket kanske är helt ointressant, men inte för mig, för det gör det lätt att veta exakt när jag senast spelade det. Och vilket minne man har! Jag lyckades komma ihåg det mesta, och en hel del var mycket enklare att klara av nu, än det var då när man var en sisådär 10 år. Jag hade lite problem att få cd 2 att fungera, men efter en hel del svärande och lite pillande lyckades jag få patchen att fungera.

Sedan sov jag gott hela natten, inga problem att somna här inte. Man är inte riktigt van vid en heldag ute i det fria känner jag. Men det ska bli ändring på det, så småningenom här. Det ska styras om och styras upp och styras rätt.

När jag vaknade på fömiddagen idag drog jag igång datorn och spelade en stund till, innan jag bestämde mig för att det var dags att åka till Örebro för att lämna pappas bil. Väldigt smidigt gick det, jag kör ju som en gud, jag. Alla andra är idioter dock. Jag förstår inte, när man håller hastigheten på vägarna har man snart nog 15 bilar bakom sig som ligger och nosar en i röven. Ska det vara så svårt att köra 70 på 70-väg och 90 på 90-väg?

Kom till Örebro, käkade lite med pappa och Elinore, drack en kopp kaffe, pratade lite skit, åkte sedan till tågstationen för att hoppa på ett tåg tillbaka hem. Jag valde ett tåg som gick 17:10 för att vara säker på att vara hemma till 20:00. För då började ju veckans höjdpunkt på TV; Bones. Ja, och det gick ju bra. Tåget skulle anlända till Hallsberg 17:30, där skulle jag byta till ett tåg med avgång 17:42. 12 minuter på sig att byta alltså, då är det ju lugnt. Trodde jag. Tåget stannade strax innan Kumla, och där blev vi stående en bra stund för att släppa förbi ett mötande tåg. Detta innebar att när vi väl kom fram till Hallsberg hade mitt tåg gått. Jaha, tågvärden hade informerat om att vi skulle bege oss till kundtjänst. Sagt och gjort, jag traskade dit tillsammans med en hög andra människor, för att mötas av världens kanske tjurigaste karl. Det är väl för bövelen inte passagerarnas fel att SJ inte kan hålla sina tider?

I vilket fall som helst fick jag en biljett till ett X2000 tåg med avgång 18:21. Så jag var i stan strax inann 19. Tur det, för hade jag missat Bones hade det tagit hus i helvete. Använde mina apostlar (benen) för att ta mig till Ankis place, där jag lämnade min cykel i fredags. Sedan blev det cykling resten av vägen hem.

Startade datorn och spelade färdigt Atlantis. Det tog ju inte allt för lång tid, hade för mig att det tog mycket längre tid, typ flera dagar. Men det kanske är så att det går lite fortare när man redan vet vad man ska göra...

Nu är helgen slut, och i morgon ska jag tillbaka till den hårda verkligheten. Det känns faktiskt helt okej, nu har jag ju fått vara ledig några dagar, så jag ska inte klaga. Eller försöka att inte klaga i alla fall. Jag jobbar kväll i morgon, men känner att det inte får bli för sent ikväll, jag är redan trött. Eller redan, och redan, efter en koll på uret ser jag att det visar halv 11, kanske inte konstigt att man är trött vid den här tiden?

Avslutar dagens inlägg med lite bilder från i lördags.
























Sådärja. Ingen dagens låt, har inte lyssnat på musik idag. (Förutom grannens då, som fick hela min soffa att vibrera...)


Fridens liljor

En fantastisk dag, helt enkelt. Först till systembolaget för inköp av öl (haha, Tiina fick inte visa leg! Det är så när man är gammal...) sedan vidare till Willys för matinköp. Herregud vad mat vi handlade, det är inte klokt. Vi hade kunnat bjuda in hela kvarteret på grillfest och det hade ändå blivit rester kvar. Efter Willys styrde vi kosan mot Forssjö. Det är fint därute. Grönt på marken och solen lyste och varmt i skuggan, och allt som hör sommaren till. Vi tog en kopp kaffe på altanen, sedan blev vi dötrötta båda två. Vetifan vad det var i det där kaffet egentligen, inte kan det ha varit koffein i alla fall! Men vi trotsade tröttheten och styrde upp mat. Mycket mat. Massor av mat. Vi hade kunnat göda en hel skock svältande negrer ett halvår med all denna mat.

Så droppade det in lite mer folk. Befolkningsantalet hos Tiina och Staffan denna kväll kom att stanna på 10 personer. Inte illa! God mat och trevligt sällskap, vad kan man mer begära egentligen? Dagen har bjudit på mycket skratt, roliga kommentarer, härliga människor och till slut en del sömnighet.

Lite bilder på det hela, kanske?

Hilma och jag hoppade studsmatta


Höjden av njutning. Lussen.


Det är officiellt sommar när man kan kila ut i foppatofflorna


Blixten jagade en trollslända. Bilden är tagen sekunden innan krypet dog.


Hilmas vattenspridarblomma.


Den är intressant att titta på...


Matlagning.


Tiina och jag gjrode marinad och styrde upp den biten. Sedan fick Staffan vara grillmästare.


Staffan, Hilma och Tiina.


Jag och Hilmis


Avslutar nattens inlägg med en tröttbild på sötnötan Hilma.




Fridens liljor

Idag ska jag leka med Tiina, jag. Det är fina grejor. Det blir en tur till affären, (det känns som att det blivit en stående punkt på dagordningen de dagar Tiina och jag ska umgås) och sedan en tripp ut till det där pyttelilla samhället utanför metropolen Katrineholm. Ni vet, det där underbara lilla samhället som ligger precis bredvid en sjö. Och ett jävla sågverk.

Jag har läst Kuriren på internet. Möjligen världens sämsta onlinetidning. Men jag har läst den. Eller ja, läst är kanske ett väl startk och beskrivande uttryck. Jag har skummat mig igenom den. En artikel intresserade mig speciellt. En lärare i metropolen har polisanmält att han utsatts för förtal, online, av sina elever. Men det kan väl inte vara första gången det händer? Jag tycker mig ha sett både det ena och det andra på facebook. Mest det ena kanske. Min första tanke var dock att det kunde ju kanske komma något bra ur det här. Nej, jag tycker självklart inte att man ska förtala folk, det är ju elakt och då måste man senare stå och se ner i marken med glansiga ögon och säga förlåt, för elak får man inte vara, det har man fått höra sedan man satt i sandlådan och grävde menlösa gropar för att testa om det gick att gräva sig till Kina. Men i alla fall; lärare har terroriserat sina elever genom alla tider. Och, nej, då menar jag inte med saker som läxor, för det är inte lärarnas fel, det är skolverkets eller kanske till och med själva fosterlandets fel att stackars elever måste slita med läxor. Men agning och ignorans, favorisering och inkompetens, ren idioti och en jävla massa översittarfasoner. Det är min syn på det hela. För att inte tala om de ouppnåeliga mål som ibland sätts för eleverna. Det har jag egen erfarenhet av. Men det jag ville komma till är att med facebook och övriga sociala media som vi har tillgång till idag gör att saker och ting sprids väldigt snabbt. Och det behöver inte alltid vara en nackdel.

Oj, och nu ringde Helena och var arg som ett åskmoln. Det är ju Skogsröj som gäller i år igen. Biljetterna är nu släppta, så Helena slog till igår. Det skulle hon inte ha gjort. Idag har hon varit på 3 olika ställen och försökt hämta ut biljetterna. Det fungerar inte. För nu i efterhand säger Eventim att man bara kan hämta ut biljetterna på 2 särskilda ställen i detta avlånga land; Stockholm och Örebro. Sådärja. Vet de om att Rejmyre ligger mellan Katrineholm och Norrköping? Mycket märkliga fasoner. Det blir kanske att chansa på att köpa biljett på plats? Vi får väl se. Å andra sidan har jag ju en fader som besöker Örebro ganska ofta.

Nej, nu har jag inte tid med er längre, nu måste jag få skägget ur brevlådan och hoppa i lite kläder och sätta på mig ett ansikte.

Fridens liljor

Nu är jag hemma igen. Efter en fantastiskt härlig eftermiddag/kväll. Den hade sin början vid 17-tiden då jag tog mig till Anki för att sedan åka vidare med henne, först till Jysk, och sedan mot badhuset. 1000 meter snabb simning, sedan lite magmördare innan det var dags att hoppa in i duschen och göra sig i ordning för att ta sig hemåt.

Gjorde mig i ordning och sedan åkte jag, pappa, farmor, farfar, kusin Fredrik och hans sambo Emma mot Lasstorp för att överraska faster Monica som fyllde 50 i tisdags. Vi hade med oss presenter och lite mat, och då hon inte misstänkt något blev allt väldigt lyckat.

Lillkusin Adam installerade något program på min dator som gör att jag nu kan spela Atlantis igen. Det är ett spel jag fick i julklapp eller födelsedagspresent när jag var typ 11. Då hade man Windows -98 på datorerna. Nu har jag Windows Vista. Och det blir lite problem när man stoppar in ett spel i datorn då som är gjort för en helt annan version av Windows. Det funkar helt enkelt inte. Men kusinvitamin har hittat något program som lurar datorn att läsa skivorna i alla fall. Nu har jag att göra ett tag.

Och så blev det ännu en fotosession med lillkusinen, han kan sin sak den där grabben, en del av bilderna blev jag fantastiskt nöjd med!

















Tack för det Adam!


Avsluta med lite övriga bilder från kvällen, kanske? Tagna med min egen digitalkamera.


Skål och ett fyrfaldigt leve för 50-åringen. Monica, Adam, Emma och Fredrik.


Ella fick vara med på ett hörn också. Men hon fick inget bubbel.


Emma, Fredrik och farmor.


Adam och Monica.


Här var det dukat.


Världens bästaste farfar.


Världens bästaste farmor.




Sådärja. Snart dags att knoppa, tror jag bestämt. Jag tycker mig höra min säng smyga omkring ute i hallen, letandes efter mig. Den måste sakna mig, helt enkelt.


Kvällens låt; Skillet - Comatose


Fridens liljor

Åh i helvete vad jag just nu ångrar att jag sålde min keyboard. Jag fick en finfin idé igår kväll, nämligen den att jag skulle söka efter instrumental musik på Spotify. Ingen sång alltså. Hört talas om Piano tribute players? Det har jag, efter igår kväll. De spelar låtar som Nothing else matters, Hanging by a moment, Be my escape, osv. osv. Och jag drömmer mig bort till svunna tider då mina fingrar kunde dansa över keyboardens svarta och vita tangenter, sådär riktigt graciöst, med känsla, ena foten lite gungande, slutna ögon och orgasm för öronen. I en drömvärld kanske, för jag fick inte spela sådana låtar, nej, inte jag inte. Jag fick spela In the mood, tarantella, ungersk folkdans och diverse sådana okända (läs; vedervärdiga) låtar. Jag ska be att få tala om för er att då tröttnar man ganska snart. Då börjar man plinka mindre och mindre, tills keyboarden till slut står och samlar damm. Tills pianoläraren säger till att man på grund av dålig närvaro på pianolektionerna kanske skulle ta sig en ordentlig funderare på om man verkligen ska fortsätta spela nästa termin. Nej, jag var inte svårövertalad att sluta vid det tillfället. Och sedan glömmer man. Jo, visst kan jag fortfarande läsa noter, och visst skulle jag kunna spela om jag fick sätta mig vid ett piano och koncentrera mig, fokusera på vad jag ska göra liksom. Spela fel ett par tusen gånger, blir förbannad på mig själv, skriva fingersättningar på notbladen, fortsätta spela fel, önska att man hade minst 3 händer till, gärna med 10 fingrar på varje hand, spela mer fel. Bli förbannad, stänga av skiten för att göra något annat en stund, sedan sätta sig igen, men ny energi, nytt tålamod. Åh i helvete vad jag just nu ångrar att jag sålde min keyboard. Är det inte dags att införa julafton i juni?

Jag har varit till Skavsta tur och retur idag, jag. Strax efter halv tio i morse styrde jag och farfar kosan mot flygplatsen för att hämta upp faster & farbror. De har spenderat 3 dagar i Berlin. Avundsjuk? Näääädåååå, inte aaalls! Å andra sidan är ju inte Reece kvar i Berlin, och jag har en känsla av att det då inte skulle bli samma sak som år 2006. I vilket fall som helst, det må vara så att jag lider av en släng road rage. De andra bilisterna brukar vanligtvis få heta alla möjliga otrevliga namn. Idag lyckades jag hålla mig lugn. Trots att inte mindre en två bilar körde om mig genom att korsa heldragen linje. Och då ska tilläggas att jag inte är en trafiksnigel, möjligtvis mer åt andra hållet då skulle jag nog kunna påstå, ibland drar bilen liksom iväg en skvätt för fort alldeles av sig själv.

Vill ni veta en annan sak, förresten? Det är tydligen sommar nu. Det hade jag missat. Så när jag klädde mig i morse drog jag på mig både linne, tröja, hoodie och scarf. Sådärja. Ska det va så ska det va, inga halvmessyrer här inte. Värmeslag deluxe.

Nu ska jag nog ta och dammsuga min soffa, för Crucio ligger alltid och skaver i ena hörnet, det är hans sovplats. Där ligger en hög päls. I samma storlek som Mount Everest. På ett ungefär sådär. Men som sagt; nu är det sommar. Och mina katter har ju så tjock päls, då får man raka dem! Väl? Annars kommer de ju svettas ihjäl snart nog, menar jag...


Lite bilder från gårdagens fotosession med Adam.

Finaste Crucio


Finaste Imperius


Jag ute på balkongen


Halva jag


Lillkusin


Jag hade tänkt göra en ful min, men kunde inte hålla mig för skratt


Den här tog jag på mig själv och blev förvånad över resultatet!


Kvällning på balkongen


Jag spelar gitarr. En låt jag kommer att tänka på när jag ser den här bilden är You suck av The murmurs. "But right now there's dust on my guitar..."





Dagens låt; Train - Hey soul sister


Fridens liljor

Jag fattar inte hur det kommer sig att jag fortfarande är vaken. Somnade vid 2-tiden i natt, för att sedan ta mig ur sängen klockan 6 i morse, när klockorna ringde. (Ja, klockor, som i plural, för en räcker helt enkelt inte...!)

I vilket fall som helst, jag jobbade på avdelning mellan 7 och 14, sedan satte jag mig vid datorn för att lägga in önskeschema för hösten. Jag har kommit fram till att jag ska ha 3 veckor semester, med start 30:e Augusti. Det är inte dumt det! Inte dumt alls vill jag påstå!

Mellan 15 och 17 var jag sedan på ergonomiutbildning. Fint med utbildningar. Måste dock säga att man känner sig ganska liten och utlämnad när man leker pensionär och får hjälp att vända sig i sängen, det känns som att man ska trilla ur. Man måste verkligen lita på sina arbetskamrater. Det känns som att det är väldigt nyttigt att testa sådana där grejor, för det är ju sådant vi gör i vårat dagliga arbete.

Efter utbildningen bar det av hemåt, plinka lite gura och knappa lite dator innan lillkusinen, Adam, svängde förbi med sin systemkamera. Det blev en del bilder, både på katter, på Adam, och på geniet själv. (Alltså jag. Men det behöver väl knappast förklaras?)

Men allt som allt en väldigt bra dag. Kvavt som fan, vilket betyder svettigt som fan. Så regn och åska på det, men det är smällar man får ta. (haha, fyndigt!)

Förresten; Nu tar jag helg. Så det så!

Life is good. Livet leker. Kan inte bli bättre. Och sommaren närmar sig med stormsteg, det ser vi fram emot, för då blir det nattjobb med bästaste Tiina med allt vad det innebär. Hästnätter förmodligen, för hon har otur hon. Och morgonbad innan man åker hem till sängen. Det är vid de tillfällena livet inte kan bli mycket bättre. Härliga tider awaiting alltså. Härliga tider.

Lite mat på det här, sedan sängen, John Blund väntar på mig i sängkammaren.


Källens låt; John Denver - Annie's song


Fridens liljor

Åh i helvete vad tiden går fort. Det är ju tisdag för bövelen, tisdag! Vet ni vad det betyder? Jomen! Tisdagstema! Den här veckan är temat kantig. Det här är väl kantigt värre? Behövs en förklaring av vad det föreställer, tycker ni? Det är en bild från Boda Borg. Om jag inte missminner mig är det från Oxelösund, där vi var förra sommaren. I augusti tror jag det var. (Minnet sviktar lite, det kallas Alzheimers light). I vilket fall som helst, högst upp i huset fanns en bana modell svårare, i sista rummet fanns en vägg med en massa runda hål i. På andra sidan väggen plexiglas. Mitt emellan de där konstiga formationerna, och en liten boll. Man skulle alltså stoppe in händerna i hålen och föra bollen rätt väg till andra sidan. Kruxet var ju bara det att man inte såg vart man var och var man skulle. En fick alltså stå utanför och ropa in till de andra hur de skulle göra. Det var ändå svårt, men nere i receptionen fanns en karta över vilken väg bollen skulle färdas. Och det här är kartan.






Nu har jag inte tid att blogga längre, för jag ska jobba i morgon, jag. Och klockan är mycket. Väldigt mycket. Ska nog ta och lägga mobilen på byrån ikväll, så jag måste ta mig ur sängen för att stänga av den. Så jag inte försover mig.


Fridens liljor

Idag är det sommar. Det känns som det, för solen lyser från blå himmel och livet känns faktiskt rätt trevligt just nu. Ja, det känns inte tokigt alls vill jag säga. Dagen har bjudit på sällskap med Veronica, först upp till Mixxit och ÖB, sedan vidare mot farmor och farfar där vi blev bjudna på lunch. Inte tokigt alls. Jag shoppade lite smått, ett kort och en magnet till farmor som tack för hjälpen med tvätten. (På magneten stod det; Den som inte tror på änglar har inte träffat min farmor) Jag köpte även en annan magnet som jag satt på mitt eget kylskåp...


(Om katten anfaller, ligg stilla tills hjälp undsätter!)




För övrigt en alldeles himmelsk dag, det är inte alls tokigt att spendera sina dagar med vänner och en stor dos solsken!


Lillkusin Adam var också hos farmor och farfar



Adam och jag. (Jag tycker mig se en viss likhet, kolla näsorna!)



Hej där. Solen sken så starkt att man var tvungen att kisa...



Min. Och fortfarande supernöjd.



Utsikt från min balkong



Farfar och Ella



Litet leende



Farfar, Adam och farmor



Jag och Adam flummar oss lite



Fina Veronica och jag



Veronican



Ella



Crucio kikar fram bakom gardinen



Blåsa bubblor med tuggummi. Det är lite nostalgiskt.




Nu dags för lite middag, jag tror bannemig jag ska ta och käka den på balkongen. Hääääärligt! :)


Fridens liljor

Oj, vilket äventyr! Riktigt roligt har det varit, och jag tror och hoppas att alla är nöjda med resan! Jag tror vi börjar med lite bilder!


Gruppbild, alla utom Helena är med på bilden, då hon fick i uppdrag att vara fotograf.


Malin



Skålande på bussen, här Jennie



Eva och Marika skålar.



Helena chillar...



Reseledare Birgitta med Malin



Äntligen på båten och i hytten, Helena har lämpat av sig väskan.



Lite buffé på det då!



Maude vid buffén



Förfest i hytten



Bettan



Birgitta



Maude uppe på Discot



Lite dans också, Helena shakar



Jag fick en present av kamraterna... Hur ska detta tolkas?...



Jag och Bettan



Marika och jag



Fina Maria



Dagen efter...



Härligt väder i Stockholms Skärgård



Perfekt dagen-efter mössa!



Helena ute på däck



Vår grupps enda kille, Tobias, här med Maria och vän till henne



Soligt på däck.



Det blev lite blåsigt en stund... Hahaha.



Jag tycker nog bilderna talar sitt eget språk, har inte så mycket mer att tillägga...

Sedan var det en massa sömn mest överallt på bussen, jag har bildbevis på det också, men det tror jag att jag ska hålla för mig själv... Även jag sov, naturligtvis, gamnacke deluxe. Man är inte så sexig när man sover på en buss, let me tell you.

Men allt som allt en fantastiskt rolig resa, med en hög härliga arbetskamrater och en hel del roligt färjafolk. Mycket raggers, mycket konstiga människor, och mycket härliga kommentarer. En resa att minnas helt enkelt!

Nu ska jag snart åka och hämta hem mina små pojkar. Härligt! Det är tomt att vara hemma utan dem, fast jag har passat på att ställa fram utemöblerna på balkongen och vädrat i sovrummet, fint att göra sådant när de inte är hemma, för Crucio blir så olycklig när jag stänger in mig i sovrummet. Men jag saknar dem, det gör jag. En massa!


Fridens liljor

Jag har varit i städartagen. På riktigt menar jag. För det första för att det var stökigt som fan här hemma, och då tänkte jag att när jag ändå höll på kunde jag ju lika gärna rensa ur lite. Jag flyttade min gamla byrå från sovrummet till klädkammaren, eftersom jag har en ny nu, och de inte alls passar ihop vill jag inte ha dem i samma rum. Och så bra det blev, nu har jag ju en hel byrå i klädkammaren att samla skräp i. Underbart. Hela första lådan är fylld med DVD filmer, (Det är knökafullt i båda megalådorna i TV-bänken) hur i hela världen har jag lyckats samla på mig så många?

Jag har dessutom skurat TV bänken och soffbordet, det finns en liten nackdel med att ha vita möbler... Men det är smällar man får ta, för fint är det. Nu ska jag bara få bort den blå kontorsstolen jag fick av pappa. Jag har liksom inte ens något skrivbord, då känns det lite överflödigt med en sådan stol. Jag kanske kan få plats med den i källarförrådet. Efter att jag städat där. Såklart.

Och igår tog jag ner det sista julpyntet. Japp. Jag hade virat blått glitter (tack Helena) runt gardinstången i sovrummet, och jag har inte tänkt på det, inte sett det, förrän igår. Men nu är det nerplockat. Nu är det bara utebelysningen som ska in. Häromsistens när jag skulle cykla någonstans for jag förbi en trädgård där de fortfarande hade julbelysning kvar i något träd och jag tänkte jäkla puckon, det är faktiskt Maj nu, ta ner skiten. Sedan stegade jag ut på min balkong för första gången på bra länge, och vad sitter virat runt räcket där, om inte julbelysningen? Smart Lina, verkligen smart.

Jag lämnade också katterna till Veronica igår, det är väldigt tomt och ensamt här hemma utan dem, jag tycker mig höra dem hela tiden, och när jag öppnar kylen förväntar jag mig att de ska komma springande. Det brukar de ju göra. I alla fall lilleman, han har inget hyfs i kroppen, bara tigger hela tiden. Sötnöten. Nu håller vi tummarna för att de sköter sig när de är hemma hos helgmatte, inte käkar blommor, inte stökar till, inte hårar ner hela lägenheten... Sistnämnda är de experter på att göra. Och just nu tror jag att det är lilleman som hårar värst. Märkligt nog.

Tvätt var jag också och hämtade. Hos farmor och farfar. Jag nämnde väl att det är i princip omöjligt att få en tvättid i det här huset? Som tur är har jag en väldigt vänlig farmor, så jag for dit med en hel säck kläder i förrgår, och igår var det bara att hämta, ren, torr och vikt tvätt. Underbart. Och tur det, annars hade jag behövt köpa nya trosor... (Och det behöver jag tydligen inte, för farmor hade roat sig med att räkna mina trosor och kom fram till 40 par... Då var det ändå inte riktigt alla, jag har några par till i andra tvättsäcken...) Men det fina med kråksången är att då behöver man inte tvätta så ofta... Dock blir det jobbigt när man väl ska göra det, det har en hel dag. Minst.

Nu har jag packat min väska, jag tror jag fått med mig allt. Vid 11 sticker jag hemifrån, bara för att vara på den säkra sidan, vara säker på att jag hinner i tid, utan att behöva stressa. Kamerabatteriet är laddat, mobilen är laddad, ja, det är bara att tuta och köra. Destination? Åland. Med 18 andra trevliga undersköterskor och Furisanställda. Ja, helgen har potential. Sedan att jag inte börjar jobba igen förrän kl. 13 på tisdag gör inte saken sämre!

Nehej, nu ska jag göra det sista, stoppa i minneskortet i kameran, osv. Sådant där småplock som måste göras innan man åker.

Jag återkommer i morgon kväll, eller om jag är för trött då, på söndag.


Fridens liljor

Det är dags för tisdagstema igen. Den här veckan är temat gammal. Jag sökte igenom bilderna på min externa hårddisk, och hittade en bild som får representera veckans tema, nämligen denna;

Det är en gammal bild, i en gammal skola.
Ja, det är alltså jag, år 2006. Nyhemsskolan. Och nej, jag gick inte på Nyhemsskolan då, jag slutade där -03, om jag minns rätt hade Katha födelsedagsfest i matsalen där just den här kvällen.



För övrigt har dagen endast varit en enda lång nära-döden-upplevelse. Migrän kallas det visst. Huvaligen. Det satte i vid lunchtid och jag tog 2 alvedon och 1 ipren och gick och lade mig. Det hjälpte föga. När jag vaknade hade jag fortfarande ont i huvudet. Upp och ta 2 alvedon till, dricka massa vatten, sedan ner i sängen igen. Somnade ganska omgående, men hade ändå fortfarande ont i huvudet när jag vaknade. Nu börjar det dock gå över, jag känner bara av det emellanåt.

Sedan, bara för att jag har haft ont i huvudet har telefonen ringt mest hela dagen tycker jag. Mamma, pappa, farfar, Helena, ABF, Lotta... Jag har varit väldigt populär idag. Hoppas på nya samtal någon gång när jag inte ligger däckad med huvudvärk, och Lottis, då kan vi passa på att ta en kopp kaffe också!

Men det hela innebär ju i alla fall att jag missade Rörelse i balans idag. Fasen också. Nästa vecka så!

Nu kika lite TV, sedan i säng. För trots att jag sovit mest hela dagen tror jag inte det ska vara några problem att sova i natt.


Kvällens låt; Red - Start again

Fridens liljor

Idag har jag styrt upp en jäkla massa. Dock började dagen mindre bra, då jag vaknade och kikade på klockan för att se att den var 6:30. Sådärja. Vi tar och börjar dagen med en försovning, varför inte? Jag hade ställt klockorna på 5:30, för då kan jag snooza till 6 innan jag stiger ur sängen. Men inte i morse inte, nehejdå, för i morse sov jag mig istället igenom 2 larmklockor. Ibland sover jag otroligt djupt. Och i morse hade tydligen en atombomb kunnat detonera bredvid sängen, jag hade nog inte brytt mig nämnvärt om det, vänt mig och sovit vidare.

Snabbt ur sängen, påklädning på 30 sek, dra en kam genom håret, mata katter och sedan vidare mot jobbet. Trött som tusan, men efter en kopp kaffe till rapporteringen började det arta sig.

Jobba till 13, sedan cykla hem i regnet och börja rensa garderober. Jag hade nätkorgar i klädkammaren förut, men det blev lite tokigt, så nu har jag ställt in dem i en av garderoberna i sovrummet istället. Det blev bra, tror jag. Måste bara tvätta lite så jag kan lägga in mina kläder där. Desvärre är det inte det lättaste att få en tvättid i det här huset, för alla bokar minst 4 pass åt gången. På söndag fanns det dock en lucka för mig. Så nu vet ni vad jag kommer göra då. En sak är jag nöjd med i alla fall, och det är att jag samlat alla kläder jag inte längre kan ha, och kläder jag aldrig använder/kommer att använda i en sopsäck á la megastor. Den ska jag åka ut till soptippen med någon dag. Jajemen. Ordning och reda.

Strax efter 16 kom pappa och hämtade mig, och med en kärra efter fordonet började vi vår bilresa mot Surahammar. Där hämtade vi upp syster, sedan for vi vidare mot Västerås och IKEA. Syster var nämligen på sängjakt. Och eftersom hon redan visste vad hon ville ha för säng gick allt väldigt smidigt. Vi gick igenom hela IKEA och jag köpte 2 rollar (Det går åt lite sådant när man har två katter, let me tell you) och 2 rosa diskborstar. Det gick på 25 kr. Det måste vara något slags rekord att lyckas med bedriften att spendera mindre än 50 kr på IKEA...

Sedan åkte vi i alla fall tillbaka till Surahammar, bar in sängen, skruvade ihop den, reste upp den och så bar det av hemåt igen, med en bättre begagnad byrå jag köpt av syster. Vi såg diverse djur på hemvägen; rådjur, hjortar och till och med en älg som stod och skavde på ett gärde. Tur att inte syrran var med då, hon hade fått en hjärnblödning.

Så det bar av hem till mig, med byrån och pappa och jag kånkade upp den. Och jag undrar varför i hela världen jag bor högst upp i huset, istället för på första våningen? Det var en tung jävel att släpa på, nämligen. Men upp kom den, och katterna blev alldeles till sig över att ha fått en ny möbel och var tvugna att riktigt markera att det var deras.

Nu står den på plats i sovrummet, men längre än så har jag inte kommit, efter en lång dag är jag slut som människa, och hade inte ork till att styra upp det där idag, jag får ta det i morgon när ögonen fått vara slutna ett tag. Och guess what; Sovmorgon i morgon! Yes! Äntligen!

För övrigt har jag även klippt kattklor idag. Först på lilleman, och han skötte sig exemplariskt, bara lite trugande till en början, men mest för att han inte tycker om att ligga på rygg. Klorna blev kortare både på fram- och baktassar. Sedan gick jag en rond mot Imperius. Herrejösses, den katten är stark. Han var lite tilltuffsad i pälsen när vi var klara, men han fick godis efteråt, som kompensation.


En fundering förresten; Är det möjligt att nysa på samma dammkorn? Alltså, får man in ett dammkorn i näsan nyser man ju oftast, och då åker det liksom ut igen. Är det då möjligt att det svävar vidare in i någon annans näsa så att även denne nyser på exakt det dammkornet. (Eller den dammpartikeln, eller vad man nu ska kalla det.) För i så fall är det ju mest troligt att när du nyser ut ett dammkorn har någon annan redan nyst på det dammkornet, och det känns ju lite äckligt... Någon som har ett bra svar? Jag frågade pappa men hans kommentar var "Du är sjuk." Syrran hade inte heller något vettigt svar att ge mig...


Nu ska jag dyka i säng, tröttheten hotar annars att göra så att jag somnar på soffan, och det vill man inte, för det är så jobbigt när man sedan vaknar vid 3-tiden.


Kvällens låt; J. Rice - Not let go


Fridens liljor

Äntligen. Äntligen är helgen slut. Visserligen tycker jag att helgen har gått fort, men just nu känner jag mig helt slut i huvudet. Det är jobbigare än man tror att byta från natt till dag. Och med tanke på att jag inte jobbat dag på ett par-tre år är det ännu jobbigare. (Ja, om man bortser från januari och februari, och det tänker jag göra, för det var inte på samma ställe, så det gills inte.) Det är mycket att ta in, rutiner att lära sig, klockslag man ska minnas. Det är tufft. Jäkligt tufft. Och inte har jag fått in några riktiga sovrutiner ännu, så minimalt med sömn på det hela. Härligt.

Jag ska jobba lite till i morgon, just nu känns det kämpigt, men det kommer nog att gå bra. Det blir skönt när det är gjort i alla fall. Nu ska jag ta mig i kragen och bädda ner mig själv i sängen, kroppen skriker efter att få sträcka ut sig, och jag tror bestämt att John Blund varit här och strött grus i mina ögon. Redan. Så kanske man kan få somna skapligt ikväll. Jag hoppas.


Fridens liljor

En underbar torsdag! Jag blev väckt av Jennie strax innan 11, då tyckte hon att jag borde vakna och komma ner på stan för att leka lite med henne. Sagt och gjort. Upp ur sängen, göra sig i ordning, för att sedan ta cykeln ner på stan. Först blev det lite brunch och kaffe på Sultans City, vilket var behövligt. Livet känns så mycket lättare efter dagens 2 första koppar kaffe! Vi fick en stunds sällskap av Birgitta också, trevligt, trevligt.

Först in på JC för att kolla efter kläder. Jag vill ha lite nya toppar. Dock hittade jag inget jag föll för sådär, istället köpte jag mig en mössa. Och en till Helena. :) (Får man ha mössa på sig på jobbet förresten? Det skulle vara fint, slippa hålla på med hårgrejor på morgonen, bara dra på sig mössan, så är det klart sedan!)




Jennie hittade däremot 2 jättesnygga klänningar på JC, toppenbra! Så nu ska även hon ha klänning på Ålandsresan, hoppas jag! :) Och hon köpte sig också en sådan där mössa, fast en röd.

Sedan över på norr och till Forss musik för att göra dagens dyraste inköp. 245 riksdaler för ett capo. Visst fanns det billigare, men ska det vara så ska det vara, inga halvmessyrer här inte, endast det bästa är bra nog.






Tänk att en så liten pryl kan göra så mycket...


Efter Forss musik gick vi in till centrum igen, och provade en massa kläder innan vi tog en sväng in på coffee house. En liten fika, och när vi satt där och pratade som bäst fick Jennie syn på Anki på andra sidan fönstret, så vi vinkade in henne och satt och myste alla tre. Härligt.

Fina Jennie i parken på Norr.


Jättebra bild på Anki!


Finaste Jennie

Efter fikat bar det av hem till Helena för att hjälpa henne med att lägga ut en annons på datorn. Och leverera mössan såklart. Sedan vidare hemåt för att snabbt lämna lite prylar och packa badväskan. Så kom Anki och hämtade upp mig och vi tog oss till badhuset för att simma. Det gick tungt idag, tyckte vi båda, men vi stretade på en bra stund innan vi gav oss och istället började dyka och leka lite. Vi testade Dirty Dancing lyftet, vilket i ärlighetens namn inte gick så bra. Det gick rent ut sagt dåligt. Anki åkte ner i vattnet med huvudet före. Och som vi skrattade. Sen kastade vi frisbee, det är en konst i sig vill jag säga, men kul var det. Vi körde även lite magmördare mot väggen, i avsaknad av vattengympan.
Så efter simning och lek en tur in till duscharna och sedan avslappning i bastun. Det är inte helt fel, absolut inte.

Så dra på kläder igen och vända nosen hemåt för lite middag. Men som sagt; en underbar dag!

Och morgondagen blir nog inte sämre den; först sovmorgon, sedan massage och efter det klippning. Sedan toppar vi det hela med lite kvällsjobb.


Kvällens låt; Jimmy eat world - The middle


Fridens liljor

En underbar kväll spenderad på Gatstuberg. Det är inte fel alls att sitta däruppe när solen går ner vid horisonten på andra sidan gärdena och bortom träden. Nästan så man blir en liten aning religiös.










Vi grillade korv och hade allmänt trevligt. Så blev det såklart lite tokigheter, som det alltid blir när vi träffas. En underbar kväll, det är sådana här kvällar som gör livet värt att leva!


Veronica förbereder grillen!


Lite kyligt var det allt!


Hehe, det ser ut som att vi flyger ;)


Tokigheter


Mer tokigheter


Jag vet inte varför, men jag gillar den här bilden. Det är en känsla. Vår. Småkyligt med behov av vantar, men ändå så pass varmt att man inte behöver jacka.


Hejhej!
(Jag gillar Stig-Helmer frissen...)


Veronica blev trött tror jag bestämt...


Vi två. Denna bilden gillar jag skarpt, vi är fina :)


Upp och ner, ner och upp...


I'm flying without wings. Superhero, kanske?


Veronica fick också vara en superhero :)

Sammanfattningsvis en toppenkväll! Jag är nöjd med livet, och i morgon är jag ledig, det gör inte saken sämre vill jag säga! Då står träning med Anki på schemat, inte tokigt, nej inte alls faktiskt. Nu är jag trött, så jag ska kila in i sovrummet och krama kudden några timmar. Oj, så skönt det ska bli att få sova ut i morgon, det har varit lite si och så med sovandet den här veckan, men det tar ju lite tid att ställa om från natt till dag. Förhoppningsvis lyckas jag styra upp det där med sömnen snart nog. Fast nog tycker jag det är märkligt att man ska behöva sova bort så stor del av sitt liv...

Nej, nu tyckte jag mig se min säng smya förbi ute i hallen, på jakt efter mig förstår jag. Måste se till att den får lite sällskap.


Nattens låt; Goo goo dolls - Iris


Fridens liljor

Ett snabbt litet inlägg medan jag väntar på att Veronica ska ringa. Väskan står packad i hallen, med korv, dricka, en skvätt vin, filtar, potatissallad (till Veronica, såklart), skagenröra (till moi) och lite mörk choklad. Hon bidrar med engångsgrill, bestick och muggar. Ja, just det, destinationen kanske ni vill veta? Gatstuberg! :)

För övrigt fick jag resultatet från högskoleprovet idag, och det gick ändå inte så tokigt måste jag tycka, jag landade på meritvärdet 1,2. Medel den här gången var 0,86 så jag verkar ju ändå vara en aning smartare än medelsvensson... ;)

Nu dags att svira iväg mot Gatstuberg, återkommer senare, förmodligen med en del bilder också!

Fridens liljor

Jag är ta mig tusan lika trött idag som jag var igår eftermiddag. Eller kanske möjligtvis ännu tröttare. Visst lyckades jag hålla mig vaken igår kväll, jag retirerade till sängen framåt 23-tiden. Somnade ganska omgående, givetvis, men vaknade vid halv 3-tiden av att jag hade magknip. Inte skönt vill jag påstå. Upp och ta en ipren, sedan väntan på att den skulle ta bort min värk, låg dubbelvikt i sängen i drygt en timme innan jag lyckades somna igen. Resten av natten sov jag dock väldigt oroligt och jag var inte alls pigg när jag vaknade.

Men dagen har varit finfin i alla fall, vill jag påstå. Först med jobb fram till 14, sedan gick jag utanför furans dörrar för att mötas av Lottis i sin lila bil. Vidare och hämta upp Anki, sedan ut och gå, och visa Lotta vår runda. Det var mycket trevligt, och vädret kunde inte ha varit bättre för en runda i skogen.

Jag släppte ut Imperius en sväng på balkongen idag. Han tycker det är så skönt att få komma ut där, fast lite läskigt är det allt... Förra året tog jag ut honom i koppel, men det var inte alls populärt, han satt som ett klistermärke på mig, och när jag sedan satte ner honom på gräset vågade han inte ta ett enda steg. Han är väldigt hemkär den lille mannen med den stora svansen. Men på balkongen är det okej att vara. Det är konstigt egentligen, för där Imperius föddes fick han faktiskt vara ute innan han flyttade hem till mig. Det ska väl dock tilläggas att han faktiskt flyttade hem till mig när han var en lilleputt, endast 10 veckor gammal. I vilket fall som helst, det jag ville komma fram till att då han varit ute borde han ju tycka att det är okej. Men inte då. Jag släppte ner honom på farmor och farfars gräsmatta en gång, utan koppel och sådant. Det tog ca. 3 sekunder innan han var inomhus igen. Det är ganska skönt, då vet man var man har honom.

Crucio å andra sidan... Han har aldrig varit ute. Den lille mannen står dock ofta på bakbenen i fönstret och krafsar på rutan. Ett försök att komma ut kanske? Jag var i alla fall tveksam till om jag skulle våga släppa ut honom på balkongen, för hittills i livet har han inte haft vett att vara rädd för någonting. Han har svett morrhåren i ett värmeljus och har bränt bort päls på tassen genom att sticka in den i ett värmeljus, för man kan inte lära sig första gången att det är varmt och att man ska hålla sig undan. Tveksamheten till trots tog jag dock med mig honom ut på balkongen. Det blev ingen lång vistelse där inte. Visst var han nyfiken, smög runt lite och nosade på utemöblerna och så, men oj vad skraj han var! Efter ett par minuter började han darra i hela kroppen, och då tyckte jag att det var dags att gå in.

Summa sumarum; Hemmets trygga vrå är helt enkelt bäst. Jag tror inte ett dugg på att katter lider av att inte kunna gå ut, inte ens Imperius som faktiskt var ute till att börja med. Mina små vill inte vara ute, de blir stressade och mår inte bra av det, och alltså får de hålla sig inne.

Nu ligger den ena och sover sött i fönstret, medan den andre ligger här bredvid mig i soffan. Deras platser. Kan ni gissa vem som ligger var? Det borde ni veta vid det här laget!...


Världens vackraste Imperius. (Fast det är klart, jag är kanske lite partisk...)


Johodå, nyfiken. :)


Hjärtat


Så är det ju väldigt skönt att strycka sig mot betongen...


Min fina!


Vi 2...


Lilleman


Min fina Crucio, lite nyfiken, mycket rädd.



Det är 2 helt underbara varelser, det där.

Så ska jag se till att bjuda på lite bilder från promenaden!


Innan vi kommit iväg.


Bästaste Ankin och bästaste Lottan på bron framför sagoskogen


Vitsippan ute i backarna står...


Och sedan en klättervägg på det. Det var svårare än man tror, eller hur Lottis?!

Nu tror ni att jag har supit bort mitt minne någonstans, men se, det har jag inte. Jag vet att det är tisdag idag, och jag vet att det innebär tisdagstema. Men det sparade jag till sist. Dagens tema är vatten. Och då tyckte jag att följande bild var lämplig. Det är nämligen så att på vår promenadrunda går vi runt den här bäcken, och den har nyligen börjat porla igen efter vintervilan. För övrigt tycker jag att det är en underbar vårbild med alla vitsippor so flaggar runt omkring bäcken.





Nu har jag lite att stå i, jag har framkallat lite bilder nämligen, som nu måste sorteras och placeras i album. Och med lite bilder menar jag 177 stycken.

Ingen dagens låt idag, för jag kikar på film; Ringaren i Notre Dame. Nostalgi. På hög nivå.


Fridens liljor

Så trött. Så oerhört trött. Men kämpar mig vaken, annars kan jag inte sova i natt. Då är jag officiellt tillbaka till dagjobb, och det känns helt okej. Jag måste bara bli av med den här tröttheten som hotar att ta mitt liv. Nåja, nu kanske jag var lite väl drastisk... Men det känns lite sådär att behöva hålla sig vaken när det är så sömnig atmosfär här hemma också, Imperius ligger ihopkurad bakom gardinen i fönstret och sover, och Crucio har hittat en finfin sovställning han också... Jag har sagt det förr, och säger det igen; jag ska bli katt i mitt nästa liv!
(Och var vänlig och ignorera alla 3 ton katthår i soffan, det är katthörnan det där, och jag skulle kunna rolla ihjäl mig om det var så, men det har jag ingen som helst lust med.)

 


För övrigt en härlig dag, med vackert väder, synd bara att man inte fått njuta av det mer än att kika på solen genom fönstren. Det är ju som vanligt, jag lyckas alltid få jobba när vädret väl tillåter utomhusvistelse. Story of my life.

Nu tror jag grannen har fest där nere. Som vanligt på eftermiddagarna. Jag vet inte om jag nämt att jag fått en ny granne? Förut bodde en väldigt tystlåten och timid tjej under min lägenhet, nu bor där istället en grabb med, vad jag antar, världens största högtalare. Snart dags att sätta upp en arg lapp i trapphuset... Nejdå, så lågt ska jag inte sjunka, jag planerar istället att tränga mig in genom brelådeinkastet och klippa av lite sladdar...
Fast det fick mig att låta väldigt avig. Jag är inte så avig egentligen, det börjar bara bli lite väl jobbigt, för medan jag försöker lyssna på min egen musik eller kika på TV drunknar mitt ljud i hans bas. Och då ska det tilläggas att jag är halvdöv och därför är van vid ganska hög volym...

Jag plinkade lite på guran förut, försöker lära mig K's choice - My heart. Det går sådär måste jag medge. Jodå, nu kan jag den utantil, eller ja, teoretiskt sett i alla fall, jag måste bara få mina fingrar att samarbeta med mig. Det är inte det lättaste, vill jag påstå. Kanske går att locka dem med något? Och på tal om just gitarren, så måste jag bege mig till musikaffären snart nu, måste köpa en barréklämma och kanske, eventuellt ett gäng nylonsträngar eftersom de börjar på att bli lite småslitna. Då är det bra att ha en reserv eller 2 hemma. Men det är ju så tråkigt att stränga om guran, pillergöra! Och sedan stämmer gitarren om sig hela tiden när den är nysträngad, så för att spela måste man stämma den varenda gång. Oj, vad jobb det är med intsrument. Ändå har jag kommit fram till att jag önskar mig en stålsträngad gitarr, gärna en modell lite bättre and bara bra. Så om någon nu har några tusenlappar som ligger och samlar damm i ett hörn någonstans är det bara att kila till närmaste musikaffär och köpa en sådan gitarr till mig. Jag är inte avig på det viset, inte. En halvakustisk med sladdar och förstärkare till vore inte helt fel inte. Jag kan tycka att jag borde kunna få det som kombinerad julklapp och födelsedagspresent. Sedan alltså, när året börjar närma sig sitt slut.
Så, mamma och pappa, var glada att jag kommit på det redan, så ni kan börja spara nu!
(Pffffff, in my dreams)

Sedan funderar jag lite på när det egentligen kommer trilla in pengar på kontot. Jag menar skatteåterbäringen. Borde inte den komma snart? Va va va va va? Eller är det i Juni?



Avslutar dagens inlägg med ett alster jag lyckades åstadkomma för en liten stund sedan.

Vågar jag hoppas,
Vågar jag tro?
Vågar jag önska,
Låta drömmarna gro?

Mod är att våga
Mod är att tro
Tro på att drömmar
Kan bygga en bro

Kärlek är vinsten
I livets spel
Men hjärtan kan krossas
När allt rätt blir fel

Trasiga hjärtan
Repareras inte med klister
Ensdast tiden kan laga
Det hjärta som brister

Men tid det är
Ett märkligt begrepp
Evigt föränderligt
Som ett sjunkande skepp

När hjärtat har brustit
Kan det dröja ett otal år
Innan hjärtat läker
Får ärr istället för öppna sår

Att älska igen
Är att våga
Kärleken finner dig till slut
Det är bara en tidsfråga




Kvällens låt; Hellogoodbye - Here (In your arms)


Fridens liljor

Jag har parkerat i soffan och förbereder mig för veckans höjdpunkt; Bones. Det finns 5 (nu 4) stående punkter i mina veckor som jag ser fram emot.
För det första ser jag alltif fram emot måndagar. Jag vet att många undrar hur fan jag är funtad när jag säger så. Men nu är det så att jag är en lätt rastlös människa, och jag tycker att det händer otroligt lite på helgerna, man får inte ens post. Och när man jobbar helg känner man sig ensammast i världen när man är på väg till/från jobbet. För det är ingen annan ute kl 7 en söndag morgon.
Nästa grej jag ser fram emot är Rörelse i balans, på tisdagar. Det är så fantastiskt skönt att först kämpa sig alldeles trött för att sedan få lägga sig och bara slappna av några minuter.
Tisdagstemat är också något jag ser fram emot. Tisdagar är bra dagar, alltså.
(Vattengympa är grej 4. Men det har ju varit säsongsavslutning, så nu blir det uppehåll till hösten. Annars är även det en av veckans höjdpunkter.)
Och till sist, det viktigaste; Bones. På 3:an, på Söndagar. Underbart. Jag kan ärligt säga att det är det enda TV programmet jag följer egentligen. Grey's Anatomy slänger jag ett öga på emellanåt, men Bones är spikat i min almanacka. Och har jag inte möjlighet att se det brukar min vän Veronica kunna spela in det åt mig, den vänliga själen.


Dagen har bjudit på soffhäng och diverse lugna aktiviteter. Jag tog mig en liten cykeltur också, jag var ändå tvungen att åka till Ica Nära. Och solen värmer. Det är ju helt underbart. Tyvärr blåste det en del, men om man hade kunnat hitta en fläck lä hade det säkert varit ännu skönare. Något som jag dock har svårt att greppa är att träden redan blivit gröna. I fredags morse när Lotta och jag gick från jobbet hade björkarna fått musöron, det måste ha skett över natten, för inte var det grönt på träden när jag tog mig till jobbet i torsdags kväll?














Det var lite bilder från dagen. Nu ska jag se om jag kan hitta något skojigt på youtube att kika på innan Bones börjar.


Dagens låt; Lindsey Lohan - Need to be next to you


Fridens liljor

1:a Maj betyder mormors födelsedag. Idag skulle hon ha blivit 91 år.






För övrigt hade jag en oerhört trevlig kväll hos Helena igår. Visserligen regnade det, men det märkte jag egentligen inte så mycket av, vi skickade ner vår mat med grabbarna, så skötte de grillningen. Det är service det!
Sedan blev det massor av snack, skratt och trevliga stunder. Det kunde inte bli bättre. Vi såg ingen brasa, men det var lika bra det, det hade inte varit så roligt att ge sig ut i regnet.

Veronica, jag och Helena :)


Efter mycket om och men blev det den här outfiten. Oj, vad obeslutsam jag var när det kom till att välja kläder...


Solenö hittade kaffe


Min keps är ofta populär på fester :)


Skål på dig, Veronica! :)


Johan och Solenö


Kvällens DJ och gitarrlärare





Idag har jag investerat i en film; Avatar. Så ikväll blir det att tända massa värmeljus och kika på den. Eventuellt tar jag mig ett glas rött till och en liten bit mörk choklad. Det låter inte så dumt, eller hur!?

Just nu är det dock nostalgi på hög nivå; tecknade Robin Hood på VHS. Inte så tokigt, nej, inte tokigt alls vill jag påstå.


Fridens liljor