Här är en av de låtar jag lyssnar på när jag är lycklig.
Visst är det helt normalt att efter skoldagens slut behöva stå och fundera en stund på var man parkerade sin cykel? Väl? För om det inte är det så är det något fel på mig. Igår när jag skulle åka från campus kunde jag först inte för mitt liv komma ihåg var jag parkerat den blå faran. Jag ville inte gå runt och leta heller, för det hade ju sett dumt ut. Bättre att stå och se förvirrad ut en stund, för det märker ju ingen.
Idag gjorde jag den muntliga delen av HEL-tentan. Det känns som att det gick bra, men det gjorde det förra gången också, så det är ju inte något att gå efter. Vi ska få resultat seanast den 25:e maj. Så nu är det bara att vänta och se. Nu är det över för den här gången i alla fall, så för tillfället lägger jag det på hyllan och försöker fokusera på neurobiologin, har lite att göra där nu känns det som. Och anatomin. Jag överväger att helt enkelt sluta sova, annars vet jag inte riktigt hur jag ska hinna.
Om en stund kommer pappa förbi med farmor och farfar. Jag ska få pappas gamla tjockTV, och så ska de ta med både mig och min gamla TV till K-town igen. I natt står jobb på schemat, så jag har sovit en stund här nu på eftermiddagen. Kommer ändå säkerligen vara dyngtrött i natt, men när man bara jobbar en natt så funkar det. Om inte annat så går det på ren vilja.
Nu ska jag packa ner det sista så att jag är redo när de kommer!
Fridens liljor!
Lycka till men jobbet:) Men jag tycker faktiskt att din pappa kan ge dig en platt-tv det är du värd efter allt du sliter med i skolan :)