Small fragments of a life

Den här dagen hade kunnat sluta på tre olika sätt; katastrofalt, halvkatastrofalt eller jävligt bra. Och jag är tacksam över att den slutade med det senaste alternativet. Godkänd (om)tenta i ländryggskursen och ett godkännande att gå upp på slutseminarium med kandidatuppsatsen. Just nu kan det inte bli bättre! För det betyder att jag tar mig mot min examen, sakta men säkert så är jag på väg och jag ska nå dit. Nu är det bara det sista kvar, bara att kötta på! De där 17 artiklarna som vi skulle kunna referera till under tentan ska jag nu gräva ner i en låda och inte titta på igen. I alla fall inte inom den närmsta framtiden. (Nu hugger vi in på ny kurs och med den kommer nya artiklar. Fun.)

 

Ikväll och imorgon bitti ska vi fixa det absolut sista med kandidatuppsatsen innan inlämning för seminariet. Och i helgen tänker jag faktiskt ta, just det, LEDIGT! De senaste 3 helgerna har annars inneburit plugg från morgon till kväll. Så det här är jag värd!

 

Men eftersom det är lite småfix kvar har jag inte tid att sitta här och blogga, jag måste passa på att läsa igenom uppsatsen igen. (Man blir inte dåligt hemmablind i sin egen text!)

 

 

Att livet är orättvist vet de flesta. Att människor i vår närhet ibland rycks bort från oss. Det spelar ingen roll om det händer plötsligt eller om man vet att det är oundvikligt. Det gör lika ont för det. Det går inte att förbereda sig på den tomheten som följer i dödens fotspår. Och plötsligt blir de där minnena så otroligt betydelsefulla. Det är som att färdas bakåt i tiden, till en tid när framtiden var oändlig, till en tid när man inte vet vad död betyder. När allt inom mig säger att det här är fel, det var ju inte såhär det skulle bli. Det måste ha blivit fel någonstans. Det är inte okej. Det är inte rättvist. Helgen tog med sig en känsla av tomhet. Moster, du fattas oss.

En kort uppdatering idag, för att jag sitter och filar på kandidatuppsatsen nu på tåget. Just ikväll jobbar jag med vår problemformulering. Det är mycket att tänka på, texten ska vara informativ, varje mening ska tillföra något. Men samtidigt får det inte vara för mycket fakta i för kort text för då blir det istället svårt att förstå och alldeles för komprimerat. Det är en balansgång som inte är så enkel alla gånger och ibland otroligt frustrerande. Men vi jobbar vidare och vi kommer framåt, ett steg i taget.

 

Det är mycket just nu, vår handledare avgör om uppsatsen håller för att gå upp med på slutseminarium på måndag. På tisdag har jag omtenta i ländryggskursen och idag startade en ny kurs upp. Det är länge sedan jag var såhär stressad, men just nu är det bara att bita ihop, begrava nosen i böckerna och glömma att det finns en värld, ett liv där utanför. Och till alla vänner som känner sig bortglömda, som tycker att jag borde höra av mig mer: tro mig, jag vet! Men just nu finns helt enkelt inte tiden. Just nu är det en kamp att få tiden att räcka till ändå. Men jag hoppas att ni finns kvar där när den här resan jag gjort är slut. Och jag hoppas att ni vill komma och fira med mig, att jag klarade det.

 

Dagens låt: Peasant - Raise today

Kort paus i pluggandet för en liten uppdatering. Vi jobbar på som tidigare med vår uppsats. Hela helgen gick åt för att fixa med underkategorier och kategorier, diskutera och skicka in till handledare. På grund av att tiden rinner ivg alldeles för fort och vi måste skicka in ett utkast till vår handledare på fredag för att få godkänt att gå upp på slutseminarium började vi sedan knappa in resultat. Och det är ungefär där vi står just nu. Med ett resultat på underkategorier och kategorier som vi inte ens vet om de är okej. Alltså kan halva helgens jobb vara ogjort arbete. Då får vi göra om det, men det är ett senare problem. Upptsatsen blir i alla fall lång. Jag tittar tillbaka och läser och undrar om det verkligen är vi som lyckats knåpa ihop allt det där. Jag vet inte hur många timmar vi har lagt ner på denna uppsats men jag har en känsla av att det kommer att bli många mer.

 

Igår tog jag i alla fall kväll skapligt tidigt (16:30), åkte hem till min fina familj, busade med tjejerna, hjälpte till med matlagning, badade barn osv. Anja vill vara en stor tjej och sluta med blöjor så hon fick på sig ett par trosor igår kväll. Men trosor innebär att man måste gå på toaletten med jämna mellanrum för att undvika kiss på golvet. Pottan vill hon inte använda, det är bättre att sitta på toaletten. Det slutade med att nappen ramlade ner i toaletten. Det blev ju inget bra, en onöjd tjej hemma som grät efter sin napp. Jag fick henne till slut att gå och hämta en annan napp medan jag plockade upp den fina med igelkotten på ur toaletten och steriliserade den med kokande vatten.

 

Nej, nu ska jag sätta mig med uppsatsen igen, Elin har upprop på nästa kurs idag (vi läser inte samma kurs nu sista delen av terminen. Dålig planering av oss.) så jag måste styra med detta nu på förmiddagen så sitter vi tillsammans och fixar på eftermiddagen.