Ibland måste man inse sina begränsningar. Så även jag, idag. Jag åkte till Linköping som vanligt men fick sätta mig på tåget hem igen efter bara ett par timmar. Usch, denna förkylning är inte någon rolig kompanjon. Nu har jag sovit på eftermiddagen. Känner mig rätt pigg precis när jag vaknar men det är bara en kort stund och efter någon timme måste jag sova igen. Halvsittandes. Jodå, för annars står någon jävel och häller cement i näsan på mig.
Men det finns vissa ljuspunkter i livet just nu ändå, till exempel att vi fått respons från vår handledare angående uppsatsen. Positiv respons, beröm. Det känns bra. Det är lite småfix kvar med bakgrunden men vi har hittat den röda tråden och vi kan börja utföra intervjuer. Det är ju tur eftersom vi redan bokat in 4 intervjuer. Så om ett par veckor ska vi åka Östergötland runt. Det blir nog bra.
Hon den där fina är på festligheter ikväll så jag får klara mig själv. Det är ju inte världskul direkt. Ska ställa mig vid spisen och fixa lite mat. Så fort jag uppbådat lite energi till det. Sedan ska jag kurera mig hela helgen för nästa vecka är det full rulle igen. Basgrupp och föreläsningar och färdigheter och what not. Då ska jag inte vara sjuk. Punkt.