Dimman utanför tågfönstren verkar ha letat sig in i min hjärna och lagt sig som en hinna över alla mina tankar. En natt med vakenhet, snarkningar (säger hon den där fina i alla fall) och nästäppa. Förkylningen håller mig hårt i sitt grepp och vägrar släppa, den verkar närmars eskalera dag för dag. När jag påpekade detta faktum för hon den där fina imorse tyckte hon inte att det var särskilt konstigt eftersom jag inte gjort så mycket för att den ska bli bättre. Hon antydde något om att vara hemma och vila. Det blir inget med det, jag har inte tid.
Idag ska vi lägga en sista öm hand vid bakgrunden innan vi skickar in den till vår handledare och hoppas på att hon inte sågar oss vid fotknölarna. För så känner man sig ibland, totalsågad. Men det är bara att bita ihop och revidera.
Jag ska också försöka komma ihåg att ringa till kommunal, det har stått på min att-göra-lista lite för länge nu. Jag tänkte berätta för dem att jag inte vill betala någon medlemsavgift för juli eftersom de redan dragit den avgiften på min lön. Och att jag förmodligen har betalat in för mycket i juni för då hade jag också lön vilket innebär automatisk inbetalning till kommunal. Sedan ska jag så småningom fixa med det där med försäkringar och sådant så jag kan gå ur kommunal helt. Och A-kassa. För snart är jag akademiker och de har ju en alldeles egen A-kassa. Jag måste kolla upp hur det där funkar. Men just nu är jag medlem i både kommunal och LSR (Legitimerade Sjukgymnasters Riksförbund). Hos LSR har jag förvisso än så länge endast ett studentmedlemsskap men det kan ju komma att ändras typ i januari.
Jag skulle också behöva ringa till vårdcentralen och boka en läkartid för att någon ska kika på min fot. Jag har haft lite problem med den sedan i maj men inte tagit tag i saken eftersom jag väntat på att det ska gå ver av sig självt. Det har det inte gjort. Den är öm och jag har svårt att belasta normalt på den vilket har lett till felbelastning vilket i sin tur har lett till att lilltåns ställning har förändrats. Kroppen är en fantastisk sak som anpassar sig efter vad den utsätts för. Elin fick tejpa foten i förrgår (med kinesiotejp, den där färgglada tejpen som sjukgymnaster ansvänder sig av) och den har faktiskt känts bättre sedan dess, men fortfarande inte helt bra. Ja, vi får väl se när det blir av att boka tid.
Nu är vi framme i Linköping och jag ska packa ner mina saker och ta mig till bussen. Torsdag, snart helg.