0
Det är en ynnest att få vara en del av en familj. Nu ska jag berätta lite om den minsta varelsen i vår lilla regnbågsfamilj. Hennes namn är Anja, hon är 3 år och 7 månader gammal. En liten tjej med en enorm vilja, ett jättestort hjärta och ett (för det mesta) härligt humör.Hon är en fantastisk varelse som man inte kan låta bli att älska. Hon är smart och tar in all kunskap som finns i hennes omgivning. Just nu är vi fullt upptagna på att svara på alla hennes "varför det?". "man får inte köra mot rött. Men... varför det?" för att bara nämna en fråga från veckan som gått. Nu börjar hon prata riktigt bra, det känns lite sorgligt faktiskt. Hon har haft svårt att säga x vilket har lett till att hon kallat byxor för byskor. Men inte längre. Inte heller kallar hon längre de gula böjda frukterna för ban, det heter ju banan.Det är kul när man får höra sina egna uttryck komma ur hennes lilla mun. Idag var vi och handlade när Anja säger "Jag har en sticka i min fot, det är inte okej!". Eller häromdagen när hon sade "mamma, det här är allvar" eller "Lina, det räcker nu."Och det är underbart när hon kryper upp i ens knä och slår armarna kring halsen på en, det är en känsla som inte går att beskriva. Den lilla humlan är ett riktigt charmtroll, och att få följa hennes utveckling är ett privilegium! (även fast hon tyckte att resten av familjen kunde åka på semester utan mig när jag jobbade eftersom jag ändå hade katterna...)Slut för idag, tack för ordet.
0
Vi har haft en fantastiskt trevlig kväll hos Thereze, med god mat, gott vin och massa skratt! Ibland känns det helt enkelt som att livet inte kan bli bättre!Min underbara sambo ligger här bredvid mig och småsnarkar. Jag förundras varje dag över hur mycket man kan älska någon. Varenda slag hjärtat slår i mitt bröst är för henne, tiden går och man inser hur länge sedan det var vi var nykära. Ändå är jag lika kär i henne nu, om inte mer, som när jag föll handlöst för henne. Hon är det finaste jag vet och jag förstår inte hur jag klarat mig så läbge utan henne. Hon är allt jag någonsin kunnat önska, och så mycket mer därtill. Jag kan inte tänka mig en framtid utan henne, hon som är det finaste jag vet, hon som gav en mening till alla kärlekssånger, hon som andas liv i mig med sina kyssar, hon som lyser upp mitt liv som ingen annan gjort innan henne. Jag älskar henne så oändligt mycket att ord inte förklara! Nu väntar (snart) 3,5 veckor semester tillsammans och det ska bli alldeles fantastiskt! Vi har lite planer, Västerås och Stockholm ingår i dem, med hotell och musik och sådant som hör sommaren till. Likaså midsommar på Holmatorp tillsammans med två av de finaste människorna i världen! Just nu är det en fantastisk känsla att vara jag, det är underbart att leva!
0
En lång vecka går nu mot sitt slut. Veckan har dock bjudit på både årets första dopp i sjön, skoletande och ett besök i kyrkan.I tisdags hade vi planeringsdag, vi jobbade på hela förmiddagen innan vi fick god mat och efter det relaxa hela eftermiddagen. Vi spenderade dagen på Sandvik och det gjorde minsann inte ont!Igår när jag hämtade söthumlorna hade Hilma kommit på att hon inte hade några skor till avslutningen. Så jag tog med mig tjejerna till skokanonen för att köpa skor. Vi hittade en par fina skor till Anja, men i Hilma storlek var allt så bedrövligt urplockat så det fanns verkligen inga fina avslutningsskor till henne! Så vi for vidare till Åkes skor och historien upprepade sig. Därför blev det ett besök på Crispin på Kvarnen och där hittade vi ett par skor som passade utmärkt, både i storlek och till kläderna hon skulle ha på sig. Och att det var halva priset på dem gjorde inget!När vi sedan kom hem slingade vi Hilma hår och imorgon lockade vi till det med platttången. Hon blev så fin storhumlan!Nu har jag äntligen fått min nya mobil och än så länge är jag supernöjd! Nu hoppas jag bara att det går att ringa med den snart, och skicka sms. Simkortet måste tydligen aktiveras först...Nu är det sovdags, min fantastiska sambo ligger redan här bredvid mig och snusar.