Small fragments of a life

Idag har jag varit på det roligaste seminariumet hittills under min utbildning. Vi har ju jobbat med en uppgift i entrepenörskap där vi skulle hitta på en inovation som kan underlätta arbetet inom vården. Det har varit ett ganska roligt arbete som idag skulle redovisas i form av ett seminarium där vi presenterade vår idé. När man satt i publiken fick man ta på sig antingen en keps i färg röd, gul eller grön eller ett par solglasögon. Dessa var symboler för den person man var, antingen kritiker (röd keps), investerare (gul keps), positivt inställd (grön keps) eller köpare/kund (glasögon). Sedan skulle man utifrån sin karaktär ställa frågor till de som presenterade sin idé. Det var ett riktigt roligt koncept och det var kul att höra allas påhittiga idéer!

 

I övrigt har jag nu transkriberat två av mina tre intervjuer, jag gjorde precis det sista på nr. 2 så när den var klar bytte jag från intervju till Spotify. Så skönt att sitta och lyssna på musik utan att behöva försöka hinna med att skriva ner allt som sägs. Jag sitter alltså på tåget på väg hem nu, nu börjar helgen. Underbart! Jag ska hinna med handling innan hon den där fina kommer hem. Mat och vin ska införskaffas. Lovely!

 

Det här med att göra en intervjustudie har sina fördelar. Det har gjort att vi ibland befinner på ställen man aldrig trott att man skulle befinns sig. Och vi har fått se mycket fin natur de senaste dagarna. Att vädret har varit strålande (dock kallt) har ju inte gjort städerna mindre fina om man säger så.

 

Nu befinner vi oss återigen på en buss, på väg mot någonting okänt, ett ställe där vi aldrig varit och kanske aldrig skulle ha hamnat om vi inte hade gjort just den här studien. Det är intressant och kul och tar mycket tid men det känns ändå bra, det känns positivt att vi snart har samlat in vårat material och kan fokusera på att analysera, skriva resultat och diskussion.

 

Igår utförde vi alltså två intervjuer. Eller en var. Men vi var tillsammans hela tiden. Det funkar bra, vi börjar få rutin på detta med intervjuande. Elin gjorde ett strålande jobb igår, jag var riktigt imponerad. Samarbetet funkar bra än så länge, under vissa perioder har det funnits lite frustration och det måste det få göra i ett samarbete. Men nu drar vi på båda två i exakt samma riktning och då fungerar det riktigt, riktigt bra!

 

Igår var en kväll med hon den där fina och söthumlorna. Det går för runt! Men en mysig kväll, hjärtat smälter ordentligt när Anja vill att man ska sitta bredvid hennes säng och hålla henne i handen när hon somnar.

 

Nu är vi snart framme vid vår destination, så jag ska ta och plocka undan alla tekniska saker och börja dra på mig skor och sådant. Näst sista intervjun, nu blir det snart rock n' roll!

 

Gårdagen bjöd på en heldag med plugg. Jag lyckades färdigställa mina två artikelsammanfattningar och har nu på morgonen skickat iväg dem. Check. Det är skönt att bocka av i den där att-göra-listan! Men ingen rast och ingen ro, igår utförde vi intervju nr 3. Vilket innebär att jag nu har en ny intervju att transkribera. Och med tanke på att vi har två intervjuer idag så kommer det snart bli ännu en för mig att transkribera. (Vi har delat upp det så att vi intervjuar samt transkriberar varannan intervju. Det har funkat bra so far. Kan dock uppge att när någon pratar väldigt snabbt så tar det extra lång tid att transkribera. För man måste spola tillbaka, spola tillbaka och spola tillbaka.

 

Elin var snäll och masserade min nacke och rygg igår och jag har faktiskt lite mindre ont idag! Passar ju bra när vi ni ska skumpa Östergötland runt i buss idag.

 

Men nu har vi lämnat Norrköping så jag ska sätta mig och i alla fall påbörja min transkribering innan vi är framme i Linköping!

 

Igår var en riktigt effektiv dag! Vi träffades på morgonen och gjorde färdigt vår entrepenörskapsuppgift. Vi hade redan skrivit våra delar i helgen så det vi gjorde var att läsa igenom allt och fixa till så att allt hängde ihop och texterna funkade med varandra. Sedan gjorde vi även färdigt presentationen som vi ska ha på fredag när vi har seminarium i ämnet. Det tog hela förmiddagen att få allt klart, men sedan var det verkligen klart.

 

Jag tog tåget hem efter lunch och satte mig ner för att transkribera. Även det tog några timmar men jag lyckades få färdigt på hela intervju 1 så det känns jättebra! Idag väntar intervju nummer 2 så i eftermiddag har jag mer att göra igen. Det är lika bra att köra på så vi samlar färdigt vårt material. Sedan kan vi göra våra analyser.

 

Idag på förmiddagen ska jag förska sammanfatta de två artiklar som jag åtagit mig att sammanfatta. Det har helt enkelt inte funnits tid för det tidigare. Jag satt med den ena igår och försökte men det gick inte så bra så vi tar helt enkelt nya tag idag.

 

Och alltså, jag förstår om ni är jäkligt trötta på att höra om mina krämpor, det har varit förkylning och what not (den är för övrigt mycket bättre nu, bara lite hosta kvar). Men idag är jag osams med min trapezius (den stora nackmuskeln). Den stretar och gör ont när jag rör på mitt lilla huvud. Värst är det att titta uppåt. Men jag har bett Elin om lite massage idag så förhoppningsvis känns det bättre i eftermiddag. Alltid är det något som bråkar. Men jag är ju inte den som springer på vårdcentralen i onödan, innan jag går dit har jag försökt med det mesta av egenbehandlingar. (Som när jag hade inflammation i hörselgången och jag sade till läkaren att jag hade duttat med alsolsprit på en tops. Han berättade att det var vanskligt med egenbehandlingar men att jag i det här fallet hade gjort helt rätt.)

 

För övrigt vill Hilma ha en surfplatta (ja, vem vill inte det egentligen?!) så hon säljer jultidningar i år. Om ni är spekulanter på att köpa jultidningar så hojta till!

 

Nu ska jag läsa lite på mina artiklar. Oh, the joy!

Nu är vi på banan! Gällande kandidatuppsatsen alltså. Idag har vi genomfört vår första intervju, vilket gick riktigt bra! Vi har lånat diktafon på Clinicum, vilket fungerade jättebra. Det kändes som att vår intervjuguide höll och vi kom ihåg allt som skulle kommas ihåg. Typ detta med samtyckesformulär och sådana saker. Så nu är det transkribering som gäller. Och det tar tid. Massor av tid! Men det löser sig nog det också.

 

För övrigt en bra dag som började med färdighetslektion gällande neurologisk undersökning. Vilket innebär att vi har kollat muskelstyrka, beröringskänsel, identifikationsmuskler, nervtensionstester, palperat nerver osv. En del var repetition, andra saker var helt nya. En skön blandning helt enkelt. Det är inte helt skönt att få en nerv palperad men viktigt att kunna. En av de bästa sakerna med färdighetslektioner innebär att man får springa omkring i mysbyxor och det är ingen som kollar konstigt på en för det. För övrigt har vi väl egentligen inte kvar så mycket hämningar när det handlar om att klä av sig inför varandra, det är inget konstigt att stå i klassrummet och byta byxor eller ta av sig tröjan trots att både kursare och föreläsare är närvarande. Vi är alla vana vid det här laget.

 

Efter färdigheten följde lunch och därefter en dubbeltimme med föreläsning. Jag kände väl egentligen inte att föreläsningen gav mig så mycket men då har jag i alla fall varit där och lyssnat. Det kanske visar sig bra i efterhand.

 

Elin tog sig ett snack med Benjamin gånger två idag, men jag vet inte det såg inte ut som att han höll något jätteintressant föredrag...

Sitter på tåget hem från Linköping, väldigt nöjd med dagen ändå. Den började med gruppmöte angående en entrepenörskapsuppgift vi ska ta oss an. Ganska komplicerad men kort sagt en rapport på 5-10 sidor som ska skrivas. Nu har vi delat upp arbetet så jag har att göra i helgen kan jag säga!

 

Efter det lilla mötet var det dags för basgrupp där vi diskuterade detta med rörelserädsla och hur man kan arbeta med patienter med långvariga smärttillstånd. Det är ett väldigt intressant ämne och vi virade in oss ganska bra i diskussion, en givande basgruppsträff idag alltså!

 

På eftermiddagen hade vi sedan färdighetslektion gällande lumbalrygg med undersökning sådant kul. Det var en riktigt bra färdighet där vissa av undersökningarna kändes igen.

 

På rasten pratade vi om hur man bäst får bort låsningar i ryggen. Två av mina kursare demonstrerar ett tillvägagångssätt på bilden nedan. Ser väldigt gymnastiskt ut tycker jag personligen :)

Just nu gör jag något hysteriskt kul, nämligen söker efter vetenskapliga artiklar. (Ironi, oooh, du ljuva ironi). Det är en rad steg man måste genomföra för att hitta det man söker efter, först och främst måste man besöka databasen SvenskMesh. Där kan man slå upp ord för att få reda på de engelska termerna (orden) man behöver för att söka. (Exv. rörelserädsla - fear avoidance). Därefter måste man navigera till valfri sökmotor för vetenskapliga artiklar. Min personliga favorit är Pubmed, men det finns en del att välja mellan. Där får man söka och sedan börja läsa abstract om vad artiklarna handlar om. När man hittar någon som man fastnar för är det dags att kolla upp ISBN, vilket är ett nummer som man sedan kollar upp på en annan databas (Ulrich-nånting). Där söker man på ISBN och får fram resultat om huruvida artikeln är granskad eller ej. Sedan beror det väl på, om man ska skriva en rapport så bör artiklarna man använder vara granskade och godkända. Och det är inte alla som är. Är artikeln inte det bör man inte använda den och så får man börja om med att läsa abstract.

 

Till basgruppen idag skulle vi hitta 2 vetenskapliga artiklar. Det har jag gjort, men jag kollar lite extra för att se om jag kan hitta någon ytterligare artikel för mer input om detta med ryggvärk och rörelserädsla. Det är ett spännande ämne men samtidigt lite klurigt. Det handlar mycket om att välja sina ord i klinik för att inte skapa rörelserädsla hos patienterna.

 

Förkylningen börjar släppa sitt grepp om mig i alla fall. Inatt sov jag en hel natt för första gången på lite drygt en vecka. Vilket i och för sig förmodligen berodde på att jag huttade i mig några milliliter cocilana igårkväll.

 

Anja somnade redan vid 18 igårkväll, sedan vaknade hon vid 21 av rethosta. Och hostan ville verkligen inte ge med sig. Hon fick vatten, alvedon, te med honung, teracough, hon vyssjades, buffades på och fick halvsitta i knäet på både mig och T. Men inget hjälpte. Efter konsultation med FASS fick hon 1 ml cocilana. (Hon är ju över 2 år, faktiskt snart 3 år.) Och tillslut somnade hon. Och såvitt jag vet sov hon hela natten sedan, men jag var ju halvt medvetslös på grund av min egen dos cocilana. Någon som har tips på vad man kan ge barn med rethosta för att slippa ge cocilana?

 

Oj, nu redan framme i Linköping. Ner med dator och iväg till campus!

Ibland måste man inse sina begränsningar. Så även jag, idag. Jag åkte till Linköping som vanligt men fick sätta mig på tåget hem igen efter bara ett par timmar. Usch, denna förkylning är inte någon rolig kompanjon. Nu har jag sovit på eftermiddagen. Känner mig rätt pigg precis när jag vaknar men det är bara en kort stund och efter någon timme måste jag sova igen. Halvsittandes. Jodå, för annars står någon jävel och häller cement i näsan på mig.

 

Men det finns vissa ljuspunkter i livet just nu ändå, till exempel att vi fått respons från vår handledare angående uppsatsen. Positiv respons, beröm. Det känns bra. Det är lite småfix kvar med bakgrunden men vi har hittat den röda tråden och vi kan börja utföra intervjuer. Det är ju tur eftersom vi redan bokat in 4 intervjuer. Så om ett par veckor ska vi åka Östergötland runt. Det blir nog bra.

 

Hon den där fina är på festligheter ikväll så jag får klara mig själv. Det är ju inte världskul direkt. Ska ställa mig vid spisen och fixa lite mat. Så fort jag uppbådat lite energi till det. Sedan ska jag kurera mig hela helgen för nästa vecka är det full rulle igen. Basgrupp och föreläsningar och färdigheter och what not. Då ska jag inte vara sjuk. Punkt.

 

 

Dimman utanför tågfönstren verkar ha letat sig in i min hjärna och lagt sig som en hinna över alla mina tankar. En natt med vakenhet, snarkningar (säger hon den där fina i alla fall) och nästäppa. Förkylningen håller mig hårt i sitt grepp och vägrar släppa, den verkar närmars eskalera dag för dag. När jag påpekade detta faktum för hon den där fina imorse tyckte hon inte att det var särskilt konstigt eftersom jag inte gjort så mycket för att den ska bli bättre. Hon antydde något om att vara hemma och vila. Det blir inget med det, jag har inte tid.

 

Idag ska vi lägga en sista öm hand vid bakgrunden innan vi skickar in den till vår handledare och hoppas på att hon inte sågar oss vid fotknölarna. För så känner man sig ibland, totalsågad. Men det är bara att bita ihop och revidera.

Jag ska också försöka komma ihåg att ringa till kommunal, det har stått på min att-göra-lista lite för länge nu. Jag tänkte berätta för dem att jag inte vill betala någon medlemsavgift för juli eftersom de redan dragit den avgiften på min lön. Och att jag förmodligen har betalat in för mycket i juni för då hade jag också lön vilket innebär automatisk inbetalning till kommunal. Sedan ska jag så småningom fixa med det där med försäkringar och sådant så jag kan gå ur kommunal helt. Och A-kassa. För snart är jag akademiker och de har ju en alldeles egen A-kassa. Jag måste kolla upp hur det där funkar. Men just nu är jag medlem i både kommunal och LSR (Legitimerade Sjukgymnasters Riksförbund). Hos LSR har jag förvisso än så länge endast ett studentmedlemsskap men det kan ju komma att ändras typ i januari.

 

Jag skulle också behöva ringa till vårdcentralen och boka en läkartid för att någon ska kika på min fot. Jag har haft lite problem med den sedan i maj men inte tagit tag i saken eftersom jag väntat på att det ska gå ver av sig självt. Det har det inte gjort. Den är öm och jag har svårt att belasta normalt på den vilket har lett till felbelastning vilket i sin tur har lett till att lilltåns ställning har förändrats. Kroppen är en fantastisk sak som anpassar sig efter vad den utsätts för. Elin fick tejpa foten i förrgår (med kinesiotejp, den där färgglada tejpen som sjukgymnaster ansvänder sig av) och den har faktiskt känts bättre sedan dess, men fortfarande inte helt bra. Ja, vi får väl se när det blir av att boka tid.

 

Nu är vi framme i Linköping och jag ska packa ner mina saker och ta mig till bussen. Torsdag, snart helg.

Sitter på tåget mot Linköping, again. Idag kärv i halsen, täppt i bihålorna och med kliande näsa. Var det någon som sade höst? Men jag har inte tid att böja mig för kroppens önskan om vila för vi måste få bakgrunden färdig i vår uppsats denna vecka och förhoppningsvis kunna börja intervjua nästa vecka. Alvedon, voltaren, otrivin menthol, sinova och läkerol är mina bästa vänner just nu. De gör livet drägligt ändå.

 

Det är lustigt när man läser igenom texten vi skrivit såhär långt och funderar "har jag skrivit det där?!" Ja, det har jag. Det är (relativt) proffsigt skrivet, utan pronomen och med mycket fakta. Men varje mening ska tillföra uppsatsen något och det tycker jag är klurigt. Att verkligen fundera, vad är tanken bakom den här meningen? Vad är det vi vill förmedla? Och så är det syftet. Det måste vi fila på. Vi vet vad vi vill få fram men det är svårt att formulera det till ett syfte. Det syfte vi har idag är väldigt, väldigt, väldigt brett. Tungt.

 

Till idag har vi bokat ett grupprum, det är bra för då får vi sitta i lugn och ro och skriva och klura och redigera. Och så finns en whiteboard. Allt blir mycket tydligare när vi skriver upp det på en whiteboard.

 

Det är svårt att förklara resan med en kandidatuppsats för någon som inte är inne i universitetsvärlden eller som har gjort samma resa. Det är så otroligt mycket jobb, det är en bubbla av uppsatsskrivande och en tidspress. Vi måste prestera, vi måste få ihop det material vi behöver för att få godkännande av vår handledare att gå upp till slutseminarium. Väl där ska vi opponera på någon annans uppsats, komma med konstruktiv kritik, ställa frågor osv. Där blir vi bedömda av tentator. Sedan ska vi respondera på vår egen uppsats. Kunna svara på den kritik och de frågor någon annan ställer till oss. Där blir vi också bedömda. Och sedan ska vi närvara vid 5 andra seminarium, aktivt. Vilket innebär att vi ska ställa frågor till respondenterna. I praktiken innebär detta att vi måste läsa in oss på minst 6 andras uppsatser. Det tar tid. Vår uppsats är idag 19 sidor lång. Med enbart inledning, bakgrund, syfte och metod. Sedan tillkommer resultat och diskussion. Bilagor ska medfölja, i vårt fall en ordlista, intervjuguide, informationsbrev, samtyckesformulär osv. Och allt ska gå genom handledaren och godkännas.

 

Men nu rullar tåget snart in i ett dimmigt Linköping, så det är dags att stänga ner datorn och göra sig redo att stiga av tåget, för den här gången. I eftermiddag ska jag hämta söthumlorna på fritids och hos dagmamma. Det är bra, för de har varit saknade!

Efter en lång bloggtorka kanske det är dags att ta upp detta med skrivandet igen. Om inte annat så för att tiden rullar på så förbannat fort och för att jag misstänker att hösten kommer att försvinna i ett virvarr av färger, regn och en hel del arbete med både kandidatuppsats och kurser. Det gäller att hitta något sätt att balansera livet när det finns så mycket att göra både inom skola och privat. Än så länge tycker jag att det har fungerat relativt väl. Men det märks att nu gäller "step up the pace" om man ska hinna bli färdig med allt till i januari.

 

Kandidatuppsatsen går ändock framåt, vi har kommit igång med rekryteringen till våra intervjuer och har i alla fall en liten uppställning deltagare. En liten är allt som behövs. Det är bara 15 högskolepoäng. (Vilket i och för sig inte beyder så mycket när det kommer till antal timmar lagda på den, för oj vad vi har jobbat med den).

 

I övrigt har jag äntligen kommit ikapp. Jag har mina 150 högskolepoäng, det är bara 30 som saknas nu till godkänd och genomförd grundutbildning. Det är läskigt och helt jäkla underbart. Utbildningstiden närmar sig sitt slut och det känns i kroppen och i sinnet. Häromdagen satt vi ett gäng och diskuterade detta med examensdag, vilken dag som skulle passa bäst och hur vi ska lägga upp det. Till saken hör att det är vi som studenter som fixar med allt vad examen heter, vi bestämmer dag och tid, bokar lokal och så vidare. Så kommer en representant eller fler från utbildningen och utdelar examensbevis och så vidare. Vi ska också ha en sista (och för mig även första) sittning. Där vi käkar mat och dricker och umgås och yngrekursare jycklar. Det är alltså en del at fixa med, men det är angenäma sysslor.

 

Jag tänkte att jag ska slå ihop examensfirande med födelsedagsfirande i januari, bjuda in de som vill komma och fira ordentligt liksom. Det blir nog bra det där. Men först väntar som tidigare nämnt en höst med en massa skolarbete. För det är inte bara en kandidatuppsats som ska bli färdig, så ska även ett par andra rapporter och kurser ska läsas och tentor ska genomföras. Men det känns bra. Det är dags att så småningom börja söka jobb, hitta något att sysselsätta sig med, få lite klinisk erfarenhet.

 

Vi var ute på en fältstudie igår och det kändes så jäkla bra att åter få ha patientkontakt igen, att få berätta, förklara, undersöka och leta fynd. Det är så förbannat roligt och lärorikt! Det är kul att lära, det är fantastiskt att ha ett patientmöte och efteråt sätta sig ner och diskutera och verkligen känna hur poletten trillar ner, den där "aha!" känslan. Den vill jag känna många gånger om.

 

Just nu är livet riktigt jäkla bra. Inom en överskådlig framtid står jag som legitimerad sjukgymnast. Eller ja, med tanke på namnbytet som ligger inom en snar framtid kan det hända att jag snart står som legitimerad fysioterpaeut. Men det känns rätt gött det med!