Small fragments of a life

Okej, nu är jag trött på att vara hemma ensam. Nu kan den där fina få komma hem igen så det blir lite liv och rörelse här igen! Inte för att jag saknar strykbrädan på köksgolvet (än i alla fall) men det blir bra långtråkigt att sköta sig själv. Trots att jag varit iväg mest hela dagen. Först i Norrköping för att skriva klart arbetsplatsanalysen och sedan åkte jag med pappa till Beckershof för att lägga i båten. Att få i den i vattnet är egentligen inte så tungt, då är det värre att få upp den när vinterns mörker närmar sig. Med det sagt så tog det inte så lång stund för oss att få båten på plats i vattnet och låsa fast den i hamnen. När vi var klara åkte vi för att hämta upp farmor och så vidare till Coop för lite handling.

 

I morgon kommer (förmodligen) finaste farfar hem efter nästan 2 veckor på sjukhus. Efter en del turer är han nästan som ny igen och det ska bli skönt att få hem honom! Tacksamheten över att bo i Sverige är just nu enorm. Vi har otroligt god vård till ett väldigt lågt pris!

 

I morgon är det tentaplugg som gäller, hela dagen. Jag känner mig rätt opepp just nu men det löser sig nog när jag väl sitter med böckerna i knäet. Ska läsa lite under kvällen här också, jag har ju ändå inget annat att göra.

 

Myser i soffan med min fina Imperius bredvid mig. Jag trodde gårdagen skulle bli lugnare än lördagen men jag vet inte om den blev så mycket lugnare. Vi drog iväg till Skokanonen så fort de öppnade för att köpa gummistövlar till lillhumlis och för att hon den där fina tycker att det inte räcker att äga en hel sopsäck full med skor, hon var tvungen att ha ett par nya. Sedan till Maxi och handla lite tårta och korv. Vidare till Intersport, vidare till humlornas mormors koloni för att grilla korv och äta lite tårta, morsdag till ära. Efter det släppte vi av Hilma och hon den där fina hemma, de skulle sedan gå till Åhléns för att kolla på kläder. Så jag tog med mig Anja till min mamma för att äta lite mer tårta. Sedan hem en kort stund innan vi åkte till Ica Nära för att handla sådant vi glömt, vidare till Sibylla för att investera i lite kvällsmat och så hem igen. Äta och natta barn. Och sedan var helgen slut. Sådär bara.

 

Imorse gick jag upp med hon den där fina vid 5, hon skulle med 6-tåget till Stockholm. Så när hon åkt väckte jag barnen och skjutsade ut dem till skola och dagmamma. Och när de var på plats for jag till farmor och farfar för att äta frukost. Vid 9 styrde vi mot Örebro och sjukhuset där för att farmor skulle kolla upp sina ögon. Vi tog med oss systeryster och lillkusinen också och stack iväg. Familjen tycon on the road så att säga. När vi kommit fram och skulle ta oss in slog syster min en kullerbytta. Jag och Adam stod och asgarvade, det såg för festligt ut! Och hon gjorde sig inte illa eller så. Farmor höll på att få en hjärtinfarkt och trodde syrran bröt sig. Till slut kom vi i alla fall fram till ögonmottagningen och medan farmor var där tog vi andra en fika. Det är dyrt med fika på Örebros sjukhus. 60 kr för en coca-cola, en kaffe och en chokladboll.

 

När farmor sedan var färdig bjöd hon på lunch innan vi vände hemåt igen. Vi var i stan till 15, tog en fika hos farmor innan pappa kom dit. Då tog jag honom under armen, åkte och hyrde ett släp och köpte en ny säng till Anja eftersom hon vuxit ur sin spjälsäng. Tack finaste Jennie, Janne och Anton! Så efter ännu en dag med fullt upp förtjänar jag att sitta här i soffan en stund. Men det är väldigt tomt här utan hon den där fina måste jag säga!

 

Nu ska jag skriva ett par rader till på vår arbetsplatsanalys innan jag knyter mig.

 

 

En dag med full fart från morgon till kväll! Den började vid 6:30 i morse då vi vuxna slog upp våra blå. Vi hade tvättstuga klockan 7 eftersom vår tvättid blev stulen i torsdags. Så hon den där fina knatade ner med våra påsar i källaren bara för att komma tillbaka upp någon minut senare. Arg. Tvättstugesystemet i det här huset fungerar som så att man får låsa ut tvättstugenyckeln när man har tvättid. Alla har tillgång till nyckeln när tvättstugan är ledig. I morse hängde inte nycklen där, trots att vi hade tvättid. Då blir man inte så nöjd. Speciellt inte när hon den där fina ska iväg på kurs på måndag morgon och måste ha rena kläder med sig. Jag slängde på mig kläder och åkte med en påse tvätt till pappa, en till mamma och en till farmor och farfar. Sedan hem och äta frukost och duscha. Tillbaka till alla tre ställen för att hänga tvätten, sedan hem. Dra med barnen ner på marknad på stan, åka karuseller (inte jag då men barnen), kika runt på marknaden, fika på Sultans. Sedan gick vi hem för att laga lite mat och Anja skulle sova middag. Under tiden hon sov åkte jag och hämtade tvätten som hängde på tork i farmor och farfars trädgård och Anjas bilstol. Handla. Tillbaka hem för att stoppa lite kött i marinad, packa väska och ta med hela familjen till barnens mormors koloni. Där sådde vi, ärtor, rödbetor, morötter och dill. Och grillade fläskfilé. Sedan skulle jag åka och hämta tvätten hos pappa och hos mamma. Anja skulle med så vi drog iväg. I pappas hus fick hon åka hiss, hon var alldeles lyrisk efter det! Skönaste humlan! Tillbaka hem, dit Hilma, hennes mamma och mormor slöt upp med oss. Natta Anja och hon den där fina. Och nu sitter jag här. I morgon tror jag vi ska ta det lite lugnare. Vi behöver inte flänga runt med tvätt i alla fall! Som tur är har jag lånat farmor och farfars bil, så det blir lite lättare att ta sig runt! Fast ner på marknaden gick vi förstås, så vi slapp leta parkering!

 

Nu ska även jag göra mig i ordning för natten, lyfta över Anja i sin säng och krypa ner bredvid hon den där fina som jag är så tacksam över att få dela bäddmadrass med. Till och med katterna sover här. (surprise liksom, för de sover ju aldrig annars...) Hilma sover över hos mormor i natt, i morgon ska vi fira mors dag. 

 

Dagens låt: Trading yesterday - Revolution

En dag spenderad på Campus igen. Men just nu känns tiden på Clinicum som en transportsträcka mot sommaren. Som i sin tur kommer att vara en transportsträcka till sista terminen. Det. Alltså, sista terminen, termin 6. Känslan. Det är stort, läskigt, omtumlande, och alldeles fantastiskt. Åren går fort, det är bara att konstatera. Jag kan saker jag aldrig trodde jag skulle kunna. Jag tänker på ett helt annat sätt än för ett par år sedan. Jag kan se på saker ur olika perspektiv och jag har en större förståelse för livet i allmänhet. Mycket till stor del beroende på att jag helt enkelt blivit ett par år äldre. Men även för att kunskap föder tankar och universitetet hjälper till vid personlig utveckling. Jag är helt enkelt inte samma person idag. Jag hoppas det är något positivt. Jag vill inte låta förmer, jag vill inte att folk ska tro att jag ser mig själv som överlägsen. Jag har, tvärtom, lärt mig mycket om mina egna förmågor och begränsningar. Och yrket som sjukgymnast medför ett stort ansvar vilket jag ser på med stor respekt. Det är jätteläskigt att träffa patienter. Och samtidigt så otroligt roligt, stimulerande och utvecklande!

 

Nu sitter jag åter på tåget, rullar mot Katrineholm, mot hemma. Mot de människor som betyder mest för mig i hela världen. Den här resan med studier blev inte alls så som jag trott, så som jag planerat och tänkt mig. Den blev så otroligt mycket mer intressant och häftig än så. Det blev en bergochdalbana som jag aldrigt hade kunnat drömma om. Och jag önskar det inte på något annat sätt. Jag får vakna varje morgon bredvid hon som jag älskar så oändligt. Och hälften av alla morgnar jag vaknar får jag krama om och pussa på världens finaste söthumlor. Jag får väcka en liten liten tröttmössa, känna de där små armarna runt nacken och se det där finurliga nyvakna leendet. I morse när jag stod och sminkade mig ropade hon "Ninna! Ninna! Om! Titta!" (Lina! Lina! Kom! Titta!) Det var sopbilen. Så oändligt intressant att se på när man är två och ett halvt.

 

Igårkväll tog jag med mig Hilma på en cykeltur. Vi hittade en billig cykel till henne på Katrineholms köp och säljsida för några veckor sedan så igår invigde vi den. Vi cyklade till fågeltornet, så otroligt vackert där ute. Årets första gullvivor stod där i en backe mitt bland annan grönska som gör att våren känns i hela kroppen (inte bara för att näsan rinner och ögonen kliar).

 

I morgon väntar studiebesök, vi ska göra en arbetsplatsanalys med allt vad det innebär. Det blir nog bra det också till slut. Just nu vill jag bara ha den gjord för att kunna fokusera på annat. Typ skriftlig tenta. Nu ska jag byta om till pyjamas på de här söthumlorna som sitter bredvid mig i soffan. Hon den där fina har varit vaken sedan 4 i morse, så hon skulle vila lite. Vilket i praktiken innebär att hon sover. Så jag tar med mig tjejerna så lägger vi oss i Hilmas säng och läser Pettson och Findus. Bara en av alla positiva saker som kommer med barn i hushållet! Alltså det här med att läsa de sagor som var så bra när man själv var liten. De håller fortfarande kan jag säga! Fantastiska sagovärldar!

 

 

Dagar blir till veckor och sommaren kryper närmre. Praktiken på Hageby vårdcentral, eller Rehab Öst Innerstaden som det heter nu för tiden, är godkänd och avslutad. Så även den praktiska tentan för termin 5. Jag är väldigt nöjd med min tid på praktik, det har varit väldigt roligt och lärorikt och jag kommer faktiskt sakna att gå dit. Den praktiska tentan hade ett rätt bra upplägg den här terminen måste jag säga. Jag hade en timme med min tentapatient torsdagen 2 maj. Klockan 9 fick jag reda på vad hens bekymmer var och efter det fick jag lägga upp min undersökning. Sedan kom patienten klockan 10 och jag gjorde det som man gör vid ett nybesök: anamnes, undersökningar och så fick hen med sig ett par hemövningar. Sedan hade jag torsdagen och fredagen på mig att skriva journalen och få till allt sådant. På måndagen kom sedan tentator ut till praktikplatsen. Först gick vi igenom min journalanteckning och mina planer för dagens besök. Tentatorn hade önskemål om att jag skulle göra ett test till som jag inte gjort första besöket. Sedan kom patienten och jag genomförde besöket som planerat. Jag hade egentligen en timma på mig men jag kände mig färdig efter en dryg halvtimma och då släppte jag iväg patienten. Så fick jag gå iväg en stund och fylla i bedömningspapper medan tentatorn och en handledare från praktikplatsen som varit med under tentan fyllde i samma bedömningspapper. Det tog väl en 10 minuter innan de kom och hämtade mig. (De 10 minuterna kändes som en hel timma!) Och jag fick min dom. Godkänd. Den känslan är fantastisk!

 

Småhumlorna har varit i Italien 1 vecka tillsammans med sin far och släkten på hans sida. Så hon den där fina och jag har fått klara oss själva. Det har gått ganska bra ändå, det har varit jobb för hennes del och ja, tenta och avslut på praktik för min del. Sedan hade vi ledigt torsdag och fredag tillsammans. I torsdags tog vi det mest lugnt, vi var och handlade och städade av lite här hemma och vi hann med en kvällspromenad.

 

Igår tänkte vi att vi skulle bege oss till Sörmlands högsta punkt. Hon den där fina hade fått tips om det för ett bra tag sedan så vi tänkte passa på när vi inte hade barnen. Sörmlands högsta punkt ligger utmed Sörmlandsleden. Den ligger på ett berg och där står ett utkikstorn. Vi hade beslutat oss för att vi skulle till det där tornet. Vi hade fått en lite luddig vägbeskrivning och den luddiga beskrivningen tog oss in på grusvägar man inte ens hade kunnat ana fanns. Men vet ni vad, mitt ute i skogen bor det massor av folk! Vid ställen som är så vackra att det nästan värker i själen! Det skulle finnas en parkering där ute i skogen, i närheten av det där tornet. Men hur vi än körde så kunde vi inte hitta den där parkeringen. Till slut hittade vi i alla fall Sörmlandsleden så vi parkerade bilen på en enslig skogsväg och tog av till fots. Vi hade inte gått särskilt långt förrän vi hittade en rastplats med grillmöjligheter och badklippor. Det var en alldeles underbar vy. Vi stannade till och tog en kort paus innan vi fortsatte vår vandring. Genom skog och ganska krävande terräng tog vi oss. När vi kommit några kilometer började vi undra om vi verkligen var på rätt väg, och började prata om att vi snart måste vända. Så skymtade vi ett vindskydd längre fram. Vi kilade dit. Det låg vid en helt fantastisk plats, precis vid sjön! Vi får ta och besöka det där längre fram i sommar och kanske sova över en natt. Där fanns även en skylt med en vägbeskrivning till utkikstornet som skulle ligga en kilometer därifrån. Äntligen! Vi satte av uppför och fann till slut det där tornet! Hon den där fina trotsade sin höjdrädsla och vi tog oss upp på toppen! Utsikten var fantastisk! Men tornet lite rangligt... Vi tog oss ner igen, drack en kopp kaffe och satte av tillbaka till bilen. Vi hade en fantastisk dag tillsammans ute i skogen. Mer behövs inte.

 

Så idag kom barnen äntligen hem! Vi har varit på tjejernas mormors koloni och grillat hamburgare och bara haft det bra med de där små som varit så saknade!

 

Nu blir det en liten bildkavalkad!