Small fragments of a life

Tänk att en dag som börjar riktigt usel ändå kan vända och bli riktigt bra till slut. Jag gick upp i god tid i morse, duschade, åt frukost och gjorde mig i ordning. Väskan var redan packad, det gjorde jag igår kväll, så jag hängde den över axeln och gick ut till bilen. Det var frost i morse, så det var bara att plocka fram skrapan och börja jobba på att få bort islagret på rutorna. När det var klart öppnade jag förardörren för att kliva in, dock grusades de planerna av att fötterna försvann under mig. Helt plötsligt låg jag och sprattlade på rygg som en annan skalbagge. Men det är smällar man får ta. Snabbt upp och försöka borsta bort smuts från rygg och rumpa, och till slut tog jag mig in i bilen ändå. Det var andra gången den här vintern som jag vurpat. Nu kan det räcka tycker jag.

Idag skulle vi vara i nationernas hus på föreläsningar på förmiddagen. Jag slog in adressen på gps:en och styrde mot Linköping ännu en gång. Väl där snurrade jag runt en bra stund, för gps:en försökte hela tiden styra in mig på gator där biltrafik var förbjuden. Och helt plötsligt befann jag mig på en sådan gata, och insåg att det inte fanns något annat val än att fortsätta till andra sidan gågatan, där jag kunde ta mig ut i trafiken igen. Efter det gav jag upp. Jag ställde in campus US adress och parkerade där jag brukar. Sedan lyckades jag fånga två snubbar och fråga dem var nationernas hus egentligen låg. Mitt i stan. Ja, men jippie. 20 minuter på mig att ta mig till domkyrkan. Det är inte jättelångt dit från campus US, men jag tycker om att vara i god tid, och det kan man inte säga att jag var. Så det blev språngmarsch, och som tur är såg jag Nationernas hus när jag närmade mig domkyrkan, så jag pep in där snabbt och slog mig ner vid mina kamrater.

Sedan vände dagen. Vi hade två föreläsningar och efter det drygt 2 timmar rast. Jag fick sällskap till örat, på en kopp kaffe, och efter det dök jag ner hos två andra kamrater som satt och käkade. De skulle också till Norrköping på eftermiddagen, så jag frågade om de ville åka med mig i bilen istället för att ta campusbussen, och det ville de så vi satte av mot Peking. När vi svängde in på parkeringen jag utsett igår var den dessvärre full. Men så klev någon snubbe in i sin bil och backade ut, så det blev en plats ledig till mig.

När bilen stod parkerad och säker satte vi av mot campus Norrköping. Vi var i väldigt god tid, så vi slog oss ner en stund och tog en kaffe och hade lite intressanta diskussioner innan det var dags att gå till storgrupperna. Väl i storgrupperna var det upprop och en massa mer information. Sedan blev vi indelade i basgrupper. The moment we've been waiting for. Så nu är jag indelad i storgrupp 8, basgrupp D. Vi fick börja med två diskussionsfrågor, bara för att få en känsla av vad det är vi kommer att göra de närmsta åren. För att förstå vad PBL egentligen innebär. PBL betyder problembaserat lärande, vilket är ett inlärningssätt som används vid LiU.

Eftermiddagen rann iväg snabbt, och det känns ritkigt bra det här. Vi integrerar ordentligt i våra basgrupper, där vi är blandat läkarstudenter, sjuksköterskestudenter, arbetsterapeutstudenter och sjukgymnaststudenter. Det känns bra, och jag tror att det kommer bli kul. Det känns så just nu i alla fall. Nu har det dragit igång på riktigt. Nu har vi börjat första kursen, HEL 1. (Hälsa, etik och lärande)

När vi var färdiga för dagen kilade jag snabbt in på Ica Nära för att investera i ett äpple, och sedan begav jag mig mot K-holm. Istället för att åka hem direkt tog jag svängen förbi Nautilus för att röra lite på kroppen. Det är ovant att sitta stilla hela dagarna, när man är van att vara på fötterna för det mesta. Så jag spenderade 1 timme på cykeln och en halvtimme på maskinerna innan jag kände mig nöjd.

Duschning och bastu på det, sedan är man rätt nöjd. Jag trodde att jag skulle kunna slappna av och njuta i bastun, såg verkligen fram emot det, men när jag kom in var hela bastun full av damer, någonstans mellan 55 och 70 år gamla. Och det var ett jävla liv! Det var ingen avslappning där alls, det hojtades och kacklades. Huvaligen. Så jag blev inte gammal i den där bastun, jag gick ut ganska fort igen.

Hem till mina fina, för lite soffmys och kel. Och nu känner jag att det är dags att ställa sig vid spisen och försöka få till lite mat. Något med köttfärs. Just nu känner jag att fantasin är nere på noll, så jag ska nog googla recept. Eller så gör jag en köttfärssås med rivna morötter i. Det är alltid gott.


Dagens låt; Takida - Broken

Fridens liljor

Den här dagen har spenderats i Norrköping tillsammans med Helena. Vi åkte hemifrån redan vid 10 i morse, för att ta oss mot Peking. Vi styrde mot turistbyrån, och sedan gick vi uppåt mot campus, för i morgon eftermiddag ska jag till LiU campus i Norrpan. Så nu vet jag var det ligger, och behöver inte fundera på huruvida jag ska hitta eller inte i morgon.

När vi väl kommit rätt gick vi till centrum för att kika i diverse affärer i galleriorna där. Sedan åkte vi till Ingelsta för att kolla läget där, jag hittade inte så mycket, men Helena investerade i ett par snygga skor. När uret började närma sig 15 låg blodsockernivån och lurade någonstans vid skosulorna, så då bestämde vi oss för att käka lite, och Helena bjöd på mat, mycket uppskattat!

När vi var mätta och belåtna kikade vi i ett par butiker till, innan vi bestämde oss för att det var dags att styra hemåt. Jag var trött när jag kom hem, så tog en liten power nap på soffan, för att sedan kika på Bones på 3:an. Vilket för mig är veckans höjdpunkt.

I morgon drar skolan igång på riktigt. Då börjar HEL-kursen, och vi ska bli indelade i basgrupper. Dagen börjar med 3 föreläsningar i Linköping, för att sedan fortsätta med storgruppen i Norrköping. Och om jag inte minns helt fel ska jag vara i Norrköping på tisdag. Inte dumt att slippa de där sista milen till Linköping. Visserligen är det motorväg, och det brukar gå lätt att köra, men ändå skönt att köra en lite kortare sträcka.

Avslutar med diverse bilder.

Sötaste lilla mysiga Crucio


Finaste gosigaste Imperius


Det är mycket att ha med sig när man ska till skolan...


LiU campus US. Här håller jag till om dagarna.


Och såhär ser jag ut om dagarna...


Mina nya träningsskor.


Jag investerade i en disktrasa på Bauhaus.


Och fick det här av Helena. Tuggummi! :)


Veronica var här i måndags, vilket syns på min fna veckoplanerare. :)



Nu sovdags!


Dagens låt; Delta Goodrem - Will you fall for me

Fridens liljor

En alldeles underbar dag, spenderad ute i Forssjö hos finaste familjen Jurvanen-Hallberg. Men den började faktiskt redan klockan 7 i morse, i tvättstugan. Jag kilade ner och startade en maskin, sedan upp till lägenheten igen för att lägga mig i sängen och läsa tidningen. Och sedan somnade jag om. Men jag hade ställt ett larm på mobilen, så jag vaknade till halv 9, och då var det dags att kila ner till tvätten igen. Sedan slängde jag ett öga på TV:n, och medan jag gjorde det fick jag ett sms av Tiina som tyckte att jag skulle komma ut till dem där ute i ingenmansland. Och jag är ju inte den som är den, så jag lydde.

Hela dagen har sedan spenderats där ute, med mycket prat, en hel del ironi, massa skratt, en mängd bebismys med Anja, bus med Hilma, och ett antal koppar kaffe.

Nu har jag hängt den sista maskinen tvätt, och jag har krupit ner i sängen. Datorn böjar indikera att han skulle vilja ha lite ström. Men det får vänta till i morgon, för nu tror jag bestämt att det är dags att knoppa en stund.

Lite bilder bara...

Hilma var trött, hon och Jörgen spenderade hela dagen i skidbacken.


Efter en hel del lirkande lyckades jag få ett litet leende på bild.


Sötaste Anja.



Nu sovdags!


Dagens låt; Chely Wright - Wish me away


Fridens liljor!

Den mest intressanta dagen, so far. Den började tidigt, för vi skulle vara på campus redan 8:15 för att hämta ut våra Liu-ID. Det tog max en kvart, sedan hade vi nästan 2 timmar att bara glida omkring på. Jag gick till örat med 2 av mina klasskamrater för en kopp kaffe och en massa prat.

Sedan hade vi panel med 2 sjukgymnaster, där de berättade om sina arbeten och svarade på våra frågor. Någonting som slår mig är hur brett yrket egentligen är. Jag visste redan att det var brett, och att det finns mycket möjligheter, men jag visste inte exakt hur brett det är. Det finns tusen möjligheter och utmaningar.

Idag gick det lättare att hitta parkering, för igår innan jag lämnade parkeringen fipplade jag in min position som favorit. Så i morse var det bara att klicka in den favoriten och så ledde gps:en mig rätt. För övrigt tror gps:en att Norrköpingsvägen är en motorväg, för när jag passerar Talltullen säger den "håll till vänster och fortsätt in på motorvägen." Det borde innebära att det är 110 på den vägen, eller hur?

Ärligt talat tar jag det lugnt på vägen. Det är skönt att åka en halvtimma tidigare än man egentligen skulle behöva, bara för att kunna ta det lugnt, och virra omkring en stund. Det är jag bra på. Att virra omkring, alltså.

På eftermiddagen hade vi en föreläsning av en annan sjukgymnast, och efter henne var det dags för en annan man att hålla i en föreläsning. Han svirade in i vit rock och blå plasthandskar, och såg allmänt skojig ut. Han höll världens föredrag, gestikulerade och svängde sig med svåra ord och meningar. När han började svamla om att man under examination kunde få ringa en vän förstod vi att det var något lurt med det hela. När han var klar försvann han i alla fall ganska snabbt, och våra faddrar kom in i salen och tutade två gånger. Huvud, axla, knä och tå. Sedan sade de att vi skulle ta det han sagt med en nypa salt, det kom inte som en överraskning.

I morgon har jag schemafritt. Fan vad jag ska glida. Slippa vakna av väckarklockan, och när jag väl vaknat ska Anki och jag åka till Nautilus och träna lite. Sedan blir det nog en film eller två till kvällen. Jag ska bara göra sådant jag känner för, och ta till vara på att vara ledig.

Det blir nog en tripp till Norrköping i helgen. Helena ville dit, för att gå på Stadium. Och jag måste kolla upp lite grejor där, bl.a. det här med parkeringskort, var campusbussen avgår från och var campus ligger. För jag ska läsa HEL-kursen i 7 veckor i Norrköping, så det vore bra att veta var jag ska någonstans då.

Nu är jag jag trött, det är jobbigt att pendla. Men Anki och jag har varit på vattengympa ikväll, så jag känner mig riktigt nöjd. Sängen väntar på mig, och det ska bli så skönt att få sova.

Fridens liljor

Dagen har varit spännande på många sätt. Jag åkte hemifrån strax innan 7 i morse, och lyckades hitta till Linköping utan problem, men sedan snurrade jag runt en bra stund när jag väl kommit in i stan. Till slut lyckades jag hitta en parkeringsplats, inte alls särskilt långt från campus.

Jag var där en halvtimma innan det var dags att börja, så det var skönt att ha ordentligt med tid på sig. Och jag upptäckte att nollebanden inte alls är särskilt dumma att ha, för på så vis känner jag igen mina studiekamrater. Det var inte en allt för betungande dag, vi började med lite allmän information, sedan fick vi en rundtur i biblioteket, och efter det en rundtur på Clinicum, ett ställe vi kommer spendera en hel del tid på.

Vi lyckades även hitta på 3 frågor som ska användas på torsdag, då vi har panel. Det ska komma yrkesutövande sjukgymnaster och svara på våra frågor alltså.

I morgon ska vi ha första föreläsningen, spännande!

Vi har även fått göra skyltar som matchar våra nolleband. De ska hänga runt halsen, och på dem står det "SG-Nollan" och så vårt namn. Vi hann även med ett par vändor med "huvud, axlar, knä och tå" idag. Faddrarna dyker upp när man minst anar det och tutar på oss. Men nu börjar vi bli riktigt duktiga på det!

Jag hämtade även ut mitt LiU kort idag, det är stort. Det kortet kommer att vara mitt liv de kommande 3 åren. Man använder det för att komma in i olika lokaler, låna böcker på biblioteket, göra utskrifter, få rabatter, osv.

Dagen avslutades sedan på bästa sätt i Forssjö, hos familjen Jurvanen-Hallberg.

Nu ska jag kika på handbollen en stund, och sedan väntar sängen. Upp lika tidigt i morgon igen för att bege mig mot Linköping. Efteråt tänkte jag ge mig in i Norrköping för att kolla upp det här med parkeringsbiljett månadsvis och var campusbussarna går ifrån. Jag skulle också behöva kolla upp var campus Norrköping ligger, då jag ska vara där när vi läser HEL-kursen. (Hälsa, etik och lärande).


Dagens låt; Lorentz & M.Sakarias - Lever Min Dröm Lyrics


Fridens liljor

Nu är jag hemma efter ett förvirrat dygn i Linköping. Men det känns bra, trots allt. Jag ser fram emot den här tiden, och vill lära mig.

Ett tag kändes det som att högre makter inte ville att jag skulle ta mig till Linköping. Det hela började i lördags kväll. Vi var hemma hos farmor och farfar på middag, och när det sedan började bli sent var det dags att ta sig hemåt. Ut till Corsan, som det inte var några som helst problem att låsa upp, men dörrarna var fastfrusna. Det gick bara inte att få upp dem. Så jag skickade in lillkusin genom bagaget, han väger inte många gram den där pojken. Han startade bilen, men och försökte öppna förardörren inifrån. Då gick handtaget av. Efter mycket om och men fick vi i alla fall upp bildörrarna, och farfar smorde listerna med något mirakelmedel. Konsekvensen blev i alla fall att man numera får trycka ner rutan för att öppna förardörren, för den går inte att öppna inifrån.

På söndagen sedan var det dags att ge sig iväg mot Linköpings domkyrka. Jag packade Corsan och begav mig mot nya äventyr, tillsammans med pappas GPS. Det är en bra maskin det där. Om den hade behagat sitta kvar på rutan där jag satt den. Precis innan motorvägen i Norrköping sade det "plopp" och skiten trillade ner. Så jag fick svänga bort i någon avkrok för att stanna och sätta tillbaka den på rutan. Sedan var det ett jävla gissel att hitta tillbaka, trots GPS:en. Den tjatade om U-svängar och vändningar, och började gå mig på nerverna.

Till slut kom jag i alla fall upp på motorvägen. Sedan, någonstans mellan Norrköping och Linköping började en lampa lysa i displayen om att ABS bromsarna var ur funktion. Perfekt. När jag sedan hittat rätt avfart på motorvägen och började komma in i stan insåg jag att jag låg i en bussfil. Så snabbt byte till vänsterfilen för att strax efter inse att jag då var tvungen att faktiskt svänga vänster. Skitbra. Så jag svängde vänster och den där jävla GPS:en fick spelet och började härja på mig att jag skulle vända. Och det är inte alltid det lättaste att hitta en plats att vända på.

Till slut kunde jag i alla fall vända bilen, och lyckades navigera rätt. Jag fick vänta en dryg timme utanför domkyrkan, så väl i tid var jag. 20 minuter innan vi skulle mötas steg jag i alla fall ur bilen för att knalla ner till själva kyrkan, och där stod en av faddrarna och väntade. Fler och fler slöt upp, och det blev ett väldigt hälsande på alla, och jag kom som vanligt inte ihåg ett enda namn. Guldfiskminne, man glömmer namnet på personen 3 sekunder efter att man hälsat.

Vi begav oss tillsammans till Campus HU, där vi gick till Clinicum, ett ställe där vi kommer att ha mycket praktisk utbildning. Väl där bjöds på fika, och vi fick information från våra faddrar, och så fick vi presentera oss, och en chans att prata med alla som var där. Vi fick även något som kallas nolleband. Det ser ut som en bandana ungefär, den är blå och på den står det "SG-Nollan" De här blå banden ska vi ha på oss under de kommande två veckorna. Jämt. När vi är ute, när vi är hemma, när vi äter, när vi duschar... Om vi har mössa på oss ska nollebandet sitta utanpå.

Jag pratade med faddrarna om att jag sökte en sovplats för natten, och fick följa med en av dem hem, där jag fick låna en luftmadrass att slagga på. Hon visade mig en parkering där jag kunde ha bilen stå ett dygn, så det var skönt att slippa oroa sig för den.

Jag var dyngtrött när vi kom till lägenheten, och hade jordens huvudvärk. Men jag fick ett par alvedon, och efter 45 min vila på soffan kändes det bättre. Det var mycket tankar som snurrade i huvudet, och en del tvivel. Men fick uppmuntrande sms från finaste Tiina, och då kändes allt mycket bättre.

Jag sov som en sten hela natten, och i morse kändes det riktigt bra. Vi gick till campus igen, för att träffa de andra SG nollorna, och bli bjudna på fruktsallad.

Vi har tre faddergeneraler, och de tre har varsin tuta. Så vi fick lära oss att när de tutar en gång ska vi vara tysta och lyssna, och när de tutar två gånger ska vi ställa oss upp och sjunga "huvud, axlar, knä och tå" och göra tillhörande rörelser. Om de inte är nöjda tutar de två gånger igen och säger saker som "högre" eller "mer samtidigt" eller "snabbare"

Strax innan 10 begav vi oss till Generalen för en storsamling tillsammans med arbetsterapeuter, sjuksköterskor och läkare, hela salen var full med folk. Först bjöds det på musikunderhållning, som var riktigt rolig att titta på! De var jätteduktiga, och dansade och spexade och hade sig. När de var klara tutade en av våra faddergeneraler i tutan, så vi blev tvugna att ställa oss upp och göra "huvud, axlar, knä och tå" framför alla dessa människor.

Efter storsamligen gick vi till en av föreläsningssalarna på sjukhuset för ett programspecifikt upprop. Så nu är jag uppropad och klar. Efter uppropet bestämde jag mig för att styra hemåt. Men först var jag tvungen att hitta bilen. Jag irrade runt i cirka 40 minuter på jakt efter bilen, men hittade den till slut i alla fall!

Jag styrde kosan hemåt, och när jag kom hem väntade både katter och Veronica på mig. Snällaste, bästaste Veronica som hjälper mig med katterna när jag är borta en lite längre stund. Så eftermiddagen spenderades sedan med Veronica, vi var nere på stan och käkade, och sedan åkte vi hem till mig och bara var. Det var skönt att komma hem igen!

I morgon ska jag tillbaka till Linköping, för mer information, mer att lära. Därför ska jag dyka mellan lakanen nu, och njuta av att sova i min egen säng.

Avslutar med en bild på det otroligt charmiga nollebandet. Jag ser ut som en mupp, men det är smällar man får ta...




Dagens låt; Green River Ordinance - Endlessly


Fridens liljor

Jag har haftnågra finfina dagar, passat på att umgås med vänner och familj innan skolan drar igång. Nu är det inte länge kvar. I morgon kl. 17 ska jag befinna mig i Linköping, för ett första möte med faddrar och klasskamrater. Så idag är det lite att stå i. Jag ska försöka hitta en sovplats i Linköping mellan söndag och måndag, jag måste skriva ut mitt antagningsbesked, och jag ska till farmor och farfar ikväll för middag med dem, syrran och pappa.

Igår var syster och jag hemma hos mamma och blev bjudna på tacos. Sedan bestämde vi oss för att gå på bio, mamma hade två biocheckar hemma som hon gav oss, så vi checkade in på the tourist. Den var ganska bra, fast jag måste säga att Angelina Jolie börjar se gammal ut. I en scen tyckte jag att likheten mellan henne och Janice Dickinson var slående, och det är fan ingen vacker syn. Tycker inte jag, i alla fall.

Jag var även ute i Forssjö en sväng igår, hos bästaste familjen Jurvanen-Hallberg. Jag får låna bil av dem så jag kan ta mig till Linköping i morgon, de kan nog faktiskt vara världens snällaste!

Nu ska jag hoppa in i duschen, och göra mig i ordning för en ny dag.

Fridens liljor

Jag blir lite frustrerad. Men för att ni ska förstå får vi nog ta det från början. Jag kom över en TV serie häromsistens. Queer as folk. Det är inte själva serien i sig som gör mig frustrerad, det är vad jag lärt mig genom den som får mig att tro att folk inte är riktigt kloka. Och jag kan bara konstatera att så länge det är okej att öppet håna och hata homosexuella kommer folk att särbehandlas. Visste ni att homosexuella inte får gifta sig i de flesta delstater i USA? Okej, det vet de flesta. Det är däremot möjligt att gifta sig bl.a. i Kanada. Okej. Men om t.ex. två tjejer från en delstat där homosexuella äktenskap inte stöds åker till Kanada för att gifta sig kan man ju då tro att de ändå ingår äktenskap. Men nej. För det gills ändå inte där de bor. Och jag tycker att det är skitdåligt.

Visste ni också att det i vissa delstater inte är olagligt att diskriminera homosexuella? Att folk inte kan berätta på sitt jobb att de är homosexuella för att de då riskerar förlora sitt jobb? Jag tycker att det är för jävligt.

Jag kan inte förstå hur någon kan tycka att man är mindre värd för att man älskar någon av samma kön. Jag kan inte förså hur man kan bli dömt på grund av sin förmåga att älska en annan människa. Jag kan inte förstå att något som homosexualitet kan orsaka sådana debatter? Vi är alla människor. Homosexuella älskar inte sin partner mindre, eller på något annat sätt, än heterosexuella. Kärlek är kärlek.

Är det vettigt att man ska bli dömd för att man kan älska? Det kanske frångår normen, det kanske väcker uppmärksamhet, det kanske kan ses som konstigt. Men våga inte döma mig på grund av vem jag älskar. Våga inte tro att jag på något sätt skäms. Våga inte tro, ens för en sekund, att jag kan ändra mig.

"Har du haft sex med någon av det motsatta könet, hur vet du annars att du är homosexuell?"
Det är en fråga homosexuella lever med. Och det ända vettiga svaret är;
"Har du haft sex med någon av samma kön, hur vet du annars att du är heterosexuell?"

Diskriminering är något man får leva med. Men varför ska vi acceptera det? Varför skulle någon ha rätt att döma mig, att tycka att jag är mindre värd för att jag älskar någon av samma kön? Det är så jävla skruvat.

Desvärre är det inte lätt att ändra på saker och ting. George W Bush stod öppet emot homosexualitet. Och så länge sådana som han har tillgång till Vita Huset och maktpositioner kommer synen på homosexuella inte att ändras. Men ändringar måste ske.

Min sexuella läggning är en del av mig, det är en del av de saker som gör att jag är jag. Och jag kommer aldrig att be om ursäkt för att jag frångår den så kallade normen. Jag kommer aldrig skämmas för att jag kan älska, även om det är en ovanlig slags kärlek.

Det var vad jag ville ha sagt. Nu väntar sängen. God natt.


Dagens låt; Pink - Dear Mr. President

Fridens liljor

En lugn och skön torsdag som bjudit på många må-bra timmar. Anki och jag tog oss ut för att härja runt med våra stavar igen. Det var alldeles för länge sedan nu, och det var otroligt skönt att äntligen komma ut igen.

Jag har funderat lite, för Tiina fick mig att tänka till. På Söndag nästa vecka har nämligen klassen en första träff för att bli ledda till lokalen för uppropet, det är faddrarna som håller i det hela. Det är så att man ska hitta dit till uppropet. Jag vill åka dit, för att samtidigt träffa mina klasskamrater för första gången. Men så sade Tiina något intelligent, nämligen att det vore mycket bättre att stanna kvar i Linköping i så fall mellan söndag och måndag. Och det håller jag faktiskt med om. Så man kanske skulle kolla upp med lite vandrarhem och sådant. Då behöver man ju inte heller oroa sig för att väglaget ska suga, så man kommer för sent. För kommer man inte till uppropet förlorar man sin plats.

Nu väntar en jobbhelg på mig. En sista jobbhelg på ett bra tag. Det känns riktigt skönt. Inte för att jag tror att jag kommer att sitta och rulla tummarna på helgerna, men det ska bli skönt med lite omväxling.

Nej, nu ska jag ta och lägga mig en stund, och vila ögonen.



Dagens låt; Michael Jackson (När han var ung och oförstörd) - Ben


Fridens liljor

Jag har haft en alldeles finfin dag ute i det vackra Forssjö, ännu en gång på besök hos underbara familjen Jurvanen-Hallberg. Den här gången kom även Anki och Pernilla (aka Börni) ((aka står för also known as... Det är utrikiska och betyder "också känd som")) och Börnis lilltjej. Vi hade en väldigt mysig eftermiddag, med bebismys, Hello Kitty pyssel, prat och skratt.

Framåt kvällen hjälpte Staffan med att byta radio i morsans bil. Det var intressant. Det gick mycket bättre än när vi skulle göra det i Corsan. Den här gången var vi inte ens tvungna att dubbelfista bilen. (Nivån på humor är fruktansvärt låg emellanåt...) Nu blev det gjort i alla fall.

I morgon väntar ännu en ledig dag. Det betyder sovmorgon, och det känns väldigt bra, för klockan har hunnit bli 02:30 och jag har inte kommit i säng ännu. Jag vet inte riktigt var jag har gjort av min moral, jag brukar vara i säng en bra stund innan midnatt. Det blir sådär ibland. Men nu är jag lite trött i ena ögat, så det kommer nog inte att bli några problem att somna. Det är bara det att jag önskar att dygnet hade fler timmar.

I morgon ska jag och Anki härja runt med våra stavar igen. Det ser jag fram emot, för det var riktigt längesedan nu, och jag har saknat. Fast det är mest mitt fel att det inte blivit av, det är inte lätt att hinna med allt man skulle vilja hinna med alla gånger.

Avslutar dagens inlägg med lite bilder.

Anki och Anja


Fina :)


Börni och lilltjejen



Nej, nu ropar min säng på mig.


Dagens låt; Thriving Ivory - Angels on the moon


Fridens liljor

Om det här med flytt och plugg...

Det är inte så enkelt. Även fast det är precis vad jag vill göra, vad jag drömt om att göra. Det är inte så enkelt att lämna allt man känner till, för att ge sig iväg på nya äventyr. Att lämna den trygghet man har, för att kasta sig in i något helt nytt. Det känns svårt att lämna allt jag känner till. Nej, det är inte särskilt långt mellan K-holm och Linköping, men det blir x antal mil längre ifrån mina vänner. Inga mer spontanträffar, ska jag träffa vännerna måste det planeras och bokas in. Restid måste planeras. Allt måste planeras. Jag vill verkligen det här, och jag ser så mycket fram emot det. Men jag vill också att ni ska veta att det inte är med lätthet jag lämnar stan. Att jag kommer att sakna den tid som är nu. Att jag kommer att sakna alla här hemma. Snart väntar nya äventyr, och nedräkningen har börjat. Men det är inte så lätt alla gånger.

Helgen flöt för övrigt på som helger mest gör. I fredags var jag hemma hos farmor och farfar för att fira farfars 78-årsdag. Det blev senare än jag trodde, för jag och kusin flummade till sent på kvällen.

Lördagen spenderades med Veronica, vi käkade lite gott, och avslutade kvällen med ost och vin. Det kallar jag en bra kväll!

I söndags var jag ute i det vackra Forssjö, hos familjen Jurvanen-Hallberg. Det är alltid lika mysigt att komma ut dit, skratta med Tiina, jäklas med Staffan, busa med Hilma och gosa med Anja. Underbart.
Sedan kom kusin hit på kvällen, och jag fick en hel hög med filmer, så nu har jag lite att göra. Som om jag inte redan hade det...

Nu är det sängdags, i morgon är en ny dag. Har jag hört.


Dagens låt; Hello saferide - The quiz

Fridens liljor

Bloggtorka här de senaste dagarna, tror jag. Inte för att jag inte haft något att berätta, mer för att det har varit full rulle mest hela tiden. I onsdag var det utgång på Safiren som gällde. Dagen började dock med jobb mellan 7-16, sedan hem och duscha och göra sig i ordning innan det bar iväg till Helena på förfest. Vi spelade "Svensson frågar, Svensson svarar" ett form av frågespel. Dessvärre hann vi inte spela färdigt, men för att skryta lite, så ledde jag när vi lade ner.

Sedan bar det i alla fall ner mot Safiren, för att där få köa en stund för att komma in. Det var kallt som satan, leggings må vara rätt snyggt och bekvämt, men de håller fan inte värmen särskilt väl! Till slut blev vi i alla fall insläppta, och sedan bar det upp på dansgolvet. 3CB spelade i puben, och där var det fullt ös, och massvis med folk. Det var lite jobbigt, för luftkonditioneringen där inne tillhör inte eliten, så man började svettas bara man tänkte tanken att gå in där.

En hel del dansande hanns dock med, tyvärr var medelåldern ganska hög, så jag kände inte igen många själar, men så är det ibland. När de stängde kilade vi till Venezia för lite fyllekäk, och sedan bar det av hemmåt i snålblåsten. Det var verkligen inte skönt ute, på något sätt.

Dagen efter var det jobbkväll som stod på schemat. Tröttma. Men jag kämpade på. Och så var det en sådan däringa 7-16 dag idag, men nu är jag ledig hela helgen. Underbart. Återstår att se vad som bli av den här helgen, men jag tror inte att jag kommer gå sysslolös, det brukar jag inte göra.


Dagens låt; Red - Start again


Fridens liljor

Det har varit för mycket fix och för lite roligt för min smak på senaste. Det är alltid något man måste stå i, har det inte varit jobb har det varit nyår och jul, städning och tvättning. Så även idag. Men för att vara ärlig började det hela igår kväll, då Helena, jag och Adam var på bio för att se Svinalängorna. För övrigt en mycket bra och sevärd film. Efter bion gick Adam och jag hem till mig, för att dricka kaffe och snacka. Det blev rätt sent, så det slutade med att han sov över på soffan. Så i morse vaknade jag strax efter elva, vid halv ett tiden gick vi till farmor och farfar för att bli bjudna på lunch.

När vi var mätta och belåtna lånade jag farmor och farfars bil för att ge mig mot systembolaget och Ica Maxi. Det gick fint på systemet, inte allt för mycket folk, så det tog inte så lång tid. Sedan åkte jag till Maxi, och där tog det däremot väldigt lång tid. Inte bara för att jag blir så förvirrad så fort jag stegar in där, för att jag inte vet var saker och ting står placerade, utan även för att de bara har 5 kassor. Och endast 3 kassor var öppna. jag förstår inte riktigt hur ett Ica Maxi kan ha 5 kassor när till och med en liten kvartersbutik som Ica Nära har 4. Hur tänkte de där, liksom?

Parkeringen vid Ica Maxi är också åt helvete. Folk överallt som inte ser sig för utan bara travar rakt ut. Och folk i elrullstolar som dyker upp från ingenstans och tror att de är odödliga. Men till slut lyckades jag ta mig därifrån, utan att köra över någon, och körde hem för att lämna varorna. Väl hemma tänkte jag att det skulle ju vara smart att ta med sig alla återvinningsprylar jag har hemma. Smidigt när man har bil, liksom. Eftersom jag inte besökt återvinningsstationen sedan Dackefejden 1542 hade jag en del saker att stoppa ner i containrarna. Och eftersom det alltid är fullt med bilar på gatan utanför porten fick jag parkera runt hörnet. Så under ett Kilimanjaro av kartonger och gamla tidningar kämpade jag mig till bilen, och hann tappa 1 burk och en glasflaska på vägen. Turligt nog gick inget sönder. Jag fyllde bagaget och styrde mot återvinningsstationen. Och där hade de inte varit och tömt containrarna sedan senast jag var där (1542, tror jag bestämt att det var), så det stod fulla påsar bredvid varenda container.

Vad göra? Jo, jag kom på att tippen nog var öppen, så jag bestämde mig för att åka dit och lämpa av alla grejor. Vid det laget hade bensinlampan börjat lysa, så jag fick svänga förbi en mack först och främst. Så jag styrde nosen mot St1. Det tycker jag är en bra mack. För där har jag inget att välja på. Den finns en slang, and that's it. Inget förvirrande etanol och olika gröna pumpar och skit. En enda slang. Det är skönt för förvirrade själar som jag. Sedan bar det ut mot tippen, väl där fick jag hivat allt jag skulle ha hivat, och sedan for jag tillbaka till farmor och farfar, för att få lite kaffe, och för att sedan ta med mig lillkusin hem till mig.

Adam är en vänlig själ han, för han tog tag i disken, som inte var ett berg, mer en sten i modell större. Medan han road sig med det plockade jag undan diverse tomtar, dukar, gardiner, ljusstakar och julstjärnor. Allt fick bo i en kartong som sen bars ner i källaren. Så nu är det tomtefritt hemma hos mig, kan man säga. Det är skönt. Jag tycker om julen, väldigt mycket, och det är mysigt med små tomtar i alla hörn, men jag tröttnar rätt fort också. Nu dröjer det cirka 11 månader innan de där typerna vaknar från sommardvalan.

Sedan fick kusin dammsuga medan jag bytte lakan i sängen, och sedan torkade jag golven. Sedan var det klart. Smidigt, det där! Så jag bjöd på kaffe, som tack. Billig städhjälp, den där kusinen. Men funderade sedan på om det blir RUT-avdrag, eller ROT-avdrag. Det måste ju gillas som hushållsnära tjänst.

I morgon är det jobb som gäller igen, sedan är det ju faktiskt trettondagsafton, vilket givetvis innebär Safiren på kvällen. Det har potential, måste jag säga.

Nu dags för sängen, klockan ringer 5:30 i morgon.



Dagens låt; Red - Pieces


Fridens liljor

Vem fan har fest på nyårsdagen? Jo, mina grannar. Igår kväll när jag skulle sova dunkade det fan underifrån, musiken dånade och det var nästan omöjligt att somna. Det mest positiva med att flytta är att jag kommer att slippa dem. Nu är jag inte så naiv att jag inte förstår att man alltid kommer att stöta på störiga grannar, såvida man inte blir eremit och flyttar in i någon gömd grotta i en urskog någonstans, men man kanske slipper lyssna på grannar som festar varenda helg.

Jag är hemma på timmar, och funderar på varför det inte är skidåkning på TV:n. Inte för att jag är våldsamt intresserad av skidåkning, men det är jäkligt skönt att sova till. För jag ska lägga mig på soffan och sova en timme eller två. När klockan ringde i morse hade jag givit mitt kungarike för att få sova några timmar till. Men nej. Vissa måste upp och jobba. Det är ett hårt liv.

Jag ser fram emot ny vecka, visserligen jobbar jag i morgon också, men sedan blir det bio på kvällen, och så har jag ledig tisdag. Det är inte dumt det.

Nej, vila var det, ja!


Dagens låt; Tobias Regner - I still burn


Fridens liljor