Small fragments of a life

Skogsröjet är alltid en upplevelse i sig. I år startade röjet med viss övertalning för att få kusinen att haka på. Min övertalningsförmåga är inte att leka med. Jag kan få folk att göra saker de aldrig skulle gjort om de var vid sina sinnens fulla bruk, utan att de ens reflekterar över vad de gör. Då var det ju enkelt att övertala Adam om att han var tvungen att följa med på Skogsröj. Piece of cake, som de säger i något stort land i väst. Har jag hört.

Det började redan på fredag kväll, den vänliga familjen Jurvanen-Hallberg lånade ut sin lilla röda pärla, som vi för övrigt döpt till Ulla, och i den färdades jag, Helena och Adam mot Rejmyre. Vi parkerade bilen på lämplig plats och fortsatte till fots, för att lämna våra biljetter och få på oss ett armband. Sedan till ingången, där man vanligtvis blir muddrad. Men det blev inte Helena, hon såg sig lite omkring och snurrade rakt in, förbi grindvakten och Fredrik jämförde hennes beteende med Mr. Bean. En inte helt felvisande jämförelse.

Gummistövlar fick jag också låna ett par av familjen Jurvanen-Hallberg. Och såhär med facit i hand kan jag säga att det var inte helt tokigt. För kvällen bjöd på en del regn, och det blev skapligt kyligt. Kvällens (of för min del festivalens) högpunkt var Crashdiet. Helt underbart. Jag investerade i en bandtröja, bara för att den var jävligt snygg, och för att det är ett rysligt bra band.

Senarer på kvällen kikade vi lite på Bullet en stund, innan vi bestämde oss för att det var dags att vända nosen hemåt. Pallra sig ut till bilen, och packa in oss, och jag lyckades att för första gången i mitt liv köra på något. Jag trodde nämligen att jag fått i backen på bilen, men se, det hade jag inte. Så jag tittade bakåt och körde framåt. Och det hör ju vem som helst att det är ingen bra kombination. Så jag puttade till Andreas bil litegrann. Inte så att det blev något märke eller så, bara en kärvänlig puff, så att säga. På dragkroken. Sedan lyckades jag få i backen på riktigt, och efter ett par meter bakåt bar det sedan av hemåt i mörkret.

Jag var sjukt trött när jag väl kom hem till min säng, så det var inga problem att somna, och jag sov som en sten fram till kl. 10. Då var det bara att pallra sig ur sängen och börja på att göra sig i ordning. Klockan 14 avgick bilen mot Rejmyre än en gång. Efter ett par-tre vändor hem till mig för att hämta diverse grejor jag glömt.

Den första artisten vi såg på lördagen var Anna Bergendahl. Det känns som att hon var lite väl malplacerad där, men jag är inte omöjlig. Det var rätt okej, fast jag inte är så mycket för just den sorts musik hon sjunger.

Det är kul att titta på folk på sådana häringa festivaler, folk klär sig lite hur som helst och det är en allmänt skön stämning. Det blev en del smygfotande med kameran, bara för att folk är sköna i huvudet.

Lördagens knasigaste var i vilket fall som helst Sebs dyk i spånhögen. Det var snyggt, men resulterade i ett besök på Akuten och diagnosen lätt hjärnskakning. Så kan det gå på festivaler.

Lördagens höjdpunkt var i vilket fall som helst Mustasch, och det var riktigt bra drag där. Men det regnade fan och det var kallt som satan, så när de slutat spela bar det av hemåt, jag packade in kusinen min i bilen och så styrde vi mot Katrineholm. Det stack och hade sig i fingrar och kinder när bilen började bli varm, så det var rätt skönt att komma hem sedan, och få krypa ner mellan lakanen, helt färdig.

Men ingen rast och ingen ro för mig inte, för Tiina hade bestämt att vi skulle åka till Linköping och shoppa. Vi fick ju så mycket i kommunbidrag att vi inte riktigt vet var vi ska göra av alla pengar, och då är det ju bäst att shoppa. Och eftersom Tiinas ord är min lag, så bar det av mot IKANO huset och IKEA. Det ska jag säga er; det är dyrt att vara Tiinas vän. Men jag är väldigt nöjd med söndagen, för jag investerade i en hel del användbara grejor. 1 t-shirt, 1 tunn långärmad tröja och 1 luvtröja, 4 par trosor, ett par klädrollar, lite burkar, en ny läslampa och en del annat. Som sagt, det gick på ett par kronor.

Vi kikade in på Willys i Norrköping på vägen hem, och det resulterade i att jag blev ett par skor rikare. På Tiinas bekostnad. För det var så hon lyckades lura mig till att barnvakta Hilma idag, genom att betala mig med ett par skor. Hon är slug, den där Tiina, hon smyger på en med sådana är saker när man är som svagast. Eller så kan det ha varit så att jag erbjöd mig att barnvakta barnet, då Tiina har praktik och Staffan arbetar. Och det KAN ha varit så att jag skulle betala för skorna, men hon tvingade mig under pistolhot att bara le och tacka för skorna. Jag vet inte, det KAN ha varit så, men jag minns inte riktigt.

Så idag har jag spenderat dagen i Forssjö, med att vara barnvakt. Tiina tycker att jag har lite märkligt perspektiv på livet, bara för att jag inte har några problem med att ansvara för ett 5-årigt sjukt barn, men att det kan komma att krävas år av terapi för att komma över traumat av att ha inte mindre än 2 fästingar krypandes på mig på en och samma dag.

Det har varit en spännande dag, som började med en hel del kreativitet. Vi satte oss vid köksbordet och ritade. Fantastiskt vackra teckingar. Jag och Hilma har nått ungefär samma nivå på vårt ritande. Men om det betyder att jag ritar som en 5-åring, eller hon som en 23-åring kan jag inte svara på. Dock har just det här med att rita aldrig varit min starka sida...

Barnet önskade pannkakor till lunch och jag är ju inte omöjlig, så jag vispade ihop lite ägg och lite mjölk, och lite mjöl, sedan letade jag reda på stekpannan och påbörjade vetenskapen med stekning. Jag blev redigt osams med Tiinas stekpanna, för den tyckte inte att pannkakorna skulle bli runda, den tyckte att det räckte med pannkaksgröt. Till slut böjde den sig i alla fall för min vilja, och det ordnade till sig med de där runda, platta sakerna. En timme efter påbörjad matlagning serverades pannkakorna och Hilma åt en hel pannkaka innan hon var mätt. Förstå vad jag slet för att barnet skulle få äta en pannkaka!

Tiina hittade hem tidigare än hon först trott att hon skulle, så vi slog oss ner i vardagsrummet och snackade lite, och jag hittade ett hål på tapeten. Och de som känner mig vet att jag inte kan låta bli att pilla på sådana där saker. Så knappt 2 timmar senare satt det inte mycket tapet kvar på väggarna där. Vi lyckades dra bort all den mintgröna tapeten. Man kan säga att Tiinas make, Jörgen, blev skapligt förvånad när han väl kom hem från jobbet. Så nu är det bara resten kvar för dem att göra. Välja tapet, måla taket, slipa golvet, skruva bort lister och sådant, skruva bort 2 element, tapetsera, rengöra och måla öppna spisen, måla lister, spika tillbaka lister och sådant... Ja, ni hör ju själva, jag har ju gjort grovjobbet, resten är gjort på en pisskvart.

Nu har jag skrivit HUR mycket som helst, så nu ska jag avrunda, vi ska slänga ett öga på Fångarna på Fortet och dricka en kopp te. Det känns så vuxet att sitta framför TV:n på kvällarna och dricka te.


Kusinvitamin.


Helena.


Crashdiet.


Vilken stil, vilken elegans, vilken klass!


Jag och kusin.


Fredrik och Helena.


Sebs dyk.


Helena och Adam kör Skogsröjsdansen.


Anna Bergendahl.


Helena poserar i min keps.


Andreas.


Moi.


Adam och Helena.


Undrar just vems sko?


Jag och Helena.


Mustasch.


Mustasch.


Jag och Helena.


Adam.

Shoppingresa.


Koncentrerad bilförare.


Tiinan.


Gissa vilket yrke Staffan har? Fast det är rätt snyggt med vita ögonfransar!


Finaste Tiinan.


Yeah!!


Gårdagens bästaste köp!



Nu är klockan mycket och det börjar bli dags att åka hemåt, efter en helskön dag och kväll hos bästaste familjen Jurvanen-Hallberg.



Fridens liljor

Nu kanske det äntligen kan bli ordning och reda, både på det ena och det andra. Nu när semestrarna har tagit slut och folk återvänder till sina arbetsplatser. Det gör även jag, ikväll. För första gången på cirka 8 veckor börjar jag jobba redan klockan 14. Det ska nog gå bra med det också, jag är ju inte omöjlig på något vis, men nog undrade min kropp vad fan som höll på att hända när jag släckte lyset redan klockan 23 igår kväll och klockan ringde 9 i morse. Även nu, sittandes i soffan, undrar min kropp varför jag slitit upp den ur sin stilla slummer och tvingar den att sitta upprätt såhär på förmiddagen. Men kaffet puttrar på ute i köket, så det ska nog lösa sig med det också.

Igår var Veronica här och bjöd på tacos. Tack för det min fina vän. Sen färdades vi bakåt i tiden med hjälp av Tv4 genom att titta på Fångarna på Fortet med Gunde Svan och Agneta Sjödin som programledare. Rätt lag vann och Veronica kom på lösenordet. Det var duktigt gjort av henne. Hon är smart, hon.

Jag väntar fortfarande på papper från Viadidakt, om huruvida jag kan få läsa Naturkunskap B eller inte. Det vore kul att få de papperen typ nu, så man slipper fundera så mycket på det, och eventuellt komma igång istället. Fast det kommer onekligen bli svårt att hinna med mycket annat än jobb och Naturkunskap om jag lyckas få läsa det, för igår fick jag erbjudande om att jobba 100 % med start vecka 37. Självklart tackade jag ja till det, så jag kommer att jobba heltid året ut. Det känns bra.

Häromdagen klickade jag hem säsong fyra av Bones, och igår landade den på mitt hallgolv. Så nu har jag lite att göra på min semester. Som för övrigt startar klockan 14 på fredag. 3 hela veckor ledigt ska jag ha. Underbart!

Nu har kaffet puttrar klart, vilket innebär att det är dags för frukost.


Morgonens låt; Trading Yesterday - Under my skin


Fridens liljor

Egentligen borde jag inte blogga just nu, nä, det borde jag inte. För jag har druckit både vin och päronkonjak. Men vi kan låtsas att jag är helt nykter, och vid mina sinnens fulla bruk. (Som om jag någonsin varit vid mina sinnens fulla bruk...)

Det har varit mycket de senaste dagarna. Mycket roligt, vill säga. Onsdagen försvann i ett virvarr av sömn, men kvällen spenderades med en hög människor, tillsammans med Thereze. Kvällen var mycket trevlig och avslutades i öltältet. Man måste ju passa på när det väl står där, på torget.

När tältet stänge vid 1 blev det hemgång, och som jag sov sedan! Ända till 12 blev det sömn, sedan upp och logga in på facebook, där jag hittade en Tiina, och plötsligt hade jag flörtat till mig en playdate med Hilmisen. Så de kom förbi och Tiina lämpade av barnet hos mig medan hon själv åkte på ansiktsbehandling. Och har man en nästan-6-åring hos sig råder ingen brist på saker att göra. Fast hon hade ett par (eller i ärlighetens namn 1 katt; Crucio) katter att leka med, så jag behövde inte göra så mycket mer än att sitta i soffan och övervaka.

När Tiina och Hilmis sedan åkt hem bar det iväg först till mor för att hämta något hon köpt till mig; ett väldigt vackert bokmärke. Det är bra, jag brukar försöka memorera vilken sida jag är på i böckerna innan jag slår ihop dem nämligen, just för att jag inte haft något bokmärke. Det brukar visserligen fungera, jag brukar komma ihåg vilken sida jag var på, för är det något jag kommer ihåg så är det siffror. Men i alla fall, det var inte det som var poängen. Det bar av ut mot Forsa, till Holmatorp närmare bestämt, för en trevlig kväll med Jennie, Janne och bus-Anton. Och nu sitter vi här, Jennie och jag, med våra datorer ute på verandan och vinet och päronkonjaken uppdrucken. Nu mår jag bara allmänt toppen vill jag säga.

Just det, jag var på Viadidakt i onsdags också, för att försöka få läsa Naturkunskap B. Så nu är ansökan gjord, gymnasiebetyg inlämnade, och det är bara att vänta på svar. Om allt går som jag vill kommer jag att få läsa på distans, alltså på datorn. 10 veckor med 20 timmar i veckan. Jo, det gäller att ha diciplin. Och det kan ju vara lite si och så med det, men när jag verkligen vill något så ser jag till att göra det, så jag tror inte att det blir några problem. Jag klarade ju av ett års studier med USK studier på distans. Så det blir till att göra ett sista försök på högskoleprovet, och sedan sjukgymnaststudier i vår. Jag kommer att söka varenda skola som har sjukgymnastutbildning, från Luleå till Lund, och där jag kommer in, dit flyttar jag. Helst vill jag läsa i Linköping, men det är högt tryck dit, i år hade den som sist kom in 1,4 på högskoleprovet. Det är ju det jag presterat som bäst hittills, därför blir det ett sista försök nu i höst. Kommer jag in där kan jag bo kvar i stan och pendla. Men det går ju inte om jag kommer in på en skola långt härifrån. Och även om det kommer kännas tungt att lämna K-holm, för familj och alla vänners skull, så hoppas och tror jag att de ändå finns kvar när jag återvänder.

Nej, nu blev det för allvarligt. Nu tar vi och avslutar med lite bilder!


Öltältet var skoj! :)


Helt plötsligt hade jag 3 katter!


Crucio är så snäll, Hilma kan göra vad fasen hon vill med honom. Även om det ser värre ut på bilden än vad det var i verkligheten... ;)


Hilma och Crucio busar! :)



Nu är det dags för lite nattamat, och sedan bär det i säng, eller i soffa i det här fallet. Jag ska provsova familjen Klassons nya soffa! :)


Fridens liljor!

Tisdagstema, mina vänner, tisdagstema! Och den här veckan skulle man nästan kunna tro att jag hade ett finger med i spelet vid val av tema, men se det har jag inte. Jag är för en gångs skull helt och hållet oskyldig. Temat är i vilket fall som helst ROSA. Det är nästan så jag får ångest när jag ska välja bild, jag har så många som skulle passa, liksom! Jag vill leva i en rosaskimrande värld...

Efter lite velande kom jag fram till att denna bild på Hilma, tagen förra sommaren får symbolisera veckans tema, för att hon har på sig så coola brillor!





I övrigt en mycket trevligt dag, spenderad ute i Forssjö. Först hos Thereze som ansade lite i barret på mig, sedan vidare mot Tiina och Staffan. Barnvakta Hilmis en stund, sedan lite mat och kaffe, och bus och lek på det hela förstås.

Nedan följer min dag i bilder...


Den lille mannen med den stora svanses AKA Imperius.


Lilleman AKA Crucio


Finaste Imperius


Jag tycker den här bilden rätt bra sammanfattar livet i Forssjö...


Finaste Tiina.


Horny sexy bitch 2.
(Tiina sade till Staffan att han skulle försöka se manlig ut. Detta var vad han åstadkom, och jag blev tvungen att lova att bildtexten skulle bli just Horny sexy bitch 2...)


Vi hoppade lite studsmatta, Hilmutt och jag


Tiina och Staffan


Blixten. Jag kan inte ta credit för bilden, för det är faktiskt Hilmutt som knäppt den.


Även denna bild har Hilmutt tagit.


Hilmutt herself.


Crucio var inte så lite kelig när jag hittade hem på kvällen.



Nu har jag sammanfattat min dag i bilder, och klockan blev mer än jag trodde att hon skulle bli, trots att mitt internet hittills, peppar peppar, har skött sig.

Nu ska jag hoppa i bingen och brottas lite med kuddarna några timmar.

Dagens låt; Angels and Airwaves - Distraction

Fridens liljor

Nu ni, mina vänner, nu är det som så att jag har gått på långledighet. Det är inte så tråkigt det! Jag är ganska nöjd, måste jag medge. Så jag gick av igår morse, och mot alla odds lyckades jag ta mig ur sängen redan klockan 13. Så efter att ha gjort mig själv presentabel hoppade jag upp på cykeln och for mot Helena för att hjälpa henne ladda upp bilder på fb. När väl det var gjort bar det av hemåt igen och jag försökte kämpa emot mina ögonlocks vilja att falla ner. Det slutade med 1 och en halv timmes tupplur på soffan. (Ja, man kan säga att jag förlorade kampen...) Men sedan var jag vaken ett par timmar till innan jag dök i säng. Och sov drygt 12 timmar. Men nu är jag pigg och utvilad och redo för vad som helst...

Jag hade tänkt bjuda på lite bilder, men mitt internet suger så det går inte. Jag måste styra upp det där. Dags att skaffa fast bredband istället för mobilt, kanske? Ja, det tål att tänkas på i alla fall.

Nej, nu ska jag försöka få skägget ur brevlådan och städa lite här hemma.

Är det någon som är sugen på att köpa katt, förresten? Crucio är jävligt billig just nu. Igår fick han på något sätt ner min nya jacka från kroken i hallen, sedan satte han sig och kissade på den. Jävligt roligt.
Sedan på kvällen, när jag hade krupit ner mellan lakanen hörde jag ett konstigt ljud från köket, så jag traskade upp för inse att han på något sätt kommit in i skafferiet och haft ner en hel påse solrosfrön. Det var solrosfrön både högt och lågt, och bara att dra fram sopborsten och börja sopa. Så, som sagt, billig katt.

Nu ska jag städa!

Fridens liljor

Det har varit ett par händelserika dagar. Torsdagkvällen spenderades hos Tiina och Staffan ute i Forssjö. Jag vet inte hur många vi var som hittat dit, grillning stod på schemat i alla fall, och en fantastisk kväll blev det!

Hilma försöker gömma sig bakom min rygg.


Fina Hilmis :)


Jörgen letar öl...


Finaste Tiina :)


Kalas


Skål


Staffan hittade sin rätta plats.


Det ska böjas i tid, det som krokigt ska bli...



Jag åkte ner på stan igår för att färga och vaxa ögonbrynen, och när jag ändå var där nere tänkte jag kika in i klädaffärerna. Så jag investerade i ett par jeans, 1 vit långärmad tröja, en skjorta, en scarf och en jacka. Jag hittade en höstjacka på Kappahl som föll mig helt i smaken, och tur ska man ha, så det var halva priset på REA-priset. Jag betalade 75 kr för den. Sådana fynd gillar jag! :)

Jackan, och nya jeansen :)



Nu ska jag ta och ringa ett samtal till farmor och farfar för att se om de bjuder på middag ikväll också. Det skulle inte vara så tokigt. Sedan börjar jag jobba 22:30. Sista natten innan min långledihet. I like.

Dagens låt; Israel Cannan - All things change

Fridens liljor

Om hur det kan gå när man försöker sig på att färga håret hemma...



Resultat...



Jo, men håller jag mig i direkt solljus så ser det märkbrunt ut i alla fall. I övrigt ser det rätt kolsvart ut. Det är ju kul att det går så bra hela tiden. I morgon blir det besök på Hud och Hår, för att vaxa och färga ögonbryn. Mörkare hår än ögonbryn är lika med not so sexy.

Jag tog en sväng ner på stan med Karro idag, för att investera i diverse produkter. Av någon märklig anledning tar ju allt smink naturligtvis slut samtidigt. Så ny foundation, nytt puder och ny kajal. Och närmare 400 riksdaler fattigare på kuppen. Och så hittade jag något jag helt enkelt inte kunde motstå...



En keps, helt i min stil, och rosa!
Lite tur ska man ju ha ibland! :)

Veronica kom på besök igår, efter allt för många veckor ifrån varandra. Med sig hade hon en present till mina prinsar.

Crucio i huset och Imperius på hösta punkten. Han är ju rolig, Imperius, för han får egentligen inte rum där han ligger, det blir liksom inte avslappnat. Ändå ska han bara ligga där.


De har busat, de har kloat, de har sovit, de har vilat och de har uppskattat möbeln på alla möjliga vis. Så jättetack för den, Veronica (tacka mor och far igen!)


För övrigt har jag ont i en tå. För jag lyckades gå rakt in i en dörr igår morse. Bara för att, liksom. En tumregel här i världen är; Kan det hända Lina, så händer det Lina. Jodå, så jag traskade rakt in i en öppen dörr. Gratulerar.

Nu ska jag slänga ett öga eller två på dumburken, bara för att jag är ledig och inget annat står på schemat. Det är inte så dumt det!


Dagens låt; Trading Yesterday - Under my skin


Fridens Liljor

Det har varit tisdag, mina vänner, och alldeles för länge sedan jag hade tisdagstema på bloggen, här.
Temat den här veckan är nöje.

Det här är mitt sommarnöje. Här pappa och farfar som laddar båten med metspön och grejor.


Det har varit en sådan där dag när man aldrig skulle ha klivit upp ur sängen. Sådana dagar har man ju emellanåt, och idag var just en sådan. Det började så fint med att jag stegade ut i köket när jag vaknat från min stilla slummer, bara för att inse att mitt kylskåp hade anlagt en sjö över praktiskt taget hela golvet. Det var bara till att lägga sig på knä och börja torka golvet, som för övrigt redan var fullt med katthår eftersom jag har två odjur där hemma som hårar något extremt mycket. (kallas det nakenkatter om man rakar katterna?) Och jag har kommit på att det blir jävligt skitigt under kylskåpet när man har katter. För de kan nämligen peta in både det ena och det andra därunder. Skattgömman den här gången visade sig vara ett brev, två pennor, en hög kattleksaker, ett berg av katthår i storlek med Kebnekaise och ett par tops. För tops är väldigt roligt. Det tycker i alla fall Crucio. Han brukar nämligen leta upp de som ligger i papperskorgen i badrummet, och sedan kan man hitta dem lite varstans i lägenheten. Trevlig katt, det där.

Golvet blev i alla fall torrt till slut, med en hel rulle toapapper, för hushållspapper äger jag inget. Då glömmer jag bara att ställa in det i skåpet över natten, och när man vaknar på morgonen ser det ut som att man haft lokalt snöoväder över hela lägenheten. Papper är nämligen väldigt fascinerande, i alla fall enligt Imperius.

När det väl var torkat och fint i köket tog jag med mig pappa och åkte till Kvantum för att införskaffa lite proviant för den kommande veckan. Det är egentligen fruktansvärt dyrt med mat, har jag kommit fram till. Sedan kommer man hem och kylskåpet ser sådär härligt fullt ut, och man kan välja och vraka mellan alla livsmedel. Så går det några dagar och man kommer till det där stadiet ”vad ska jag äta idag? Fan, jag har inget hemma.” Jag kan i och för sig hamna i det stadiet även när kylen är nyfylld, bara för att jag inte är sugen på något av det jag köpt.

I alla fall, när jag så kom hem drog jag fram diskborsten och en skvätt yes och diskade upp den disk som stod och väntade på mig i diskhon. Det är ju märkligt, hur länge man än väntar så diskar det inte sig själv…

När diskningen var färdig var det dammsugarens tur att få jobba lite. Jag skulle egentligen behöva köpa en ny sådan, inte för att det är något fel på sugfunktion direkt, men för att munstycket lossnar från röret stup i kvarten. Fast det kanske går att fixa med silvertejp? Silvertejp är fina grejor det. Men jag skulle faktiskt vilja ha en dammsugare som inte är av årsmodell anno 1890.

Jag såg till att laga mig lite mat, för äta bör man, annars dör man. Har jag hört. Att göra en béchamel och sms:a samtidigt är en konst i sig, vill jag berätta. För det ska röras i såsen hela tiden, annars bränner det fast i botten, eller så kokar det över och hela spisen blir förstörd, eller så blir det blaha av alltihop. Och jag är en sådan där människa som använder båda händerna när jag ska författa ett sms. Men såsen blev okej och jag tror jag skrev någorlunda begripligt på telefonen. Tiina sade inget om det i alla fall. Men så frågade hon om jag hade majs hemma, så jag öppnade proviantskåpet för att titta, för jag hade för mig att jag hade just en burk majs där. Och se, det hade jag. Bakom sockerpåsen som jag köpte till jul för att det var en ingrediens i skinkans griljering. Givetvis for påsen ut med öppningen först och jag hade strösocker över hela arbetsbänken. Det var skoj. Bara att göra om allt med dammsugning och sådant från början. Jättekul. Stort tack, Tiina.

Färdigt blev det i alla fall med mat och dammsugning och sockertorkning. Mätt och belåten och efter att ha pratat en stund med Veronica på MSN blev det så dags för en dusch. När jag ändå skulle bli blöt tänkte jag ansa bland håret på benen också, bara för att det är skönt. Men sådant är ju förenat med livsfara, och innan jag visste ordet av störtblödde det på en fläck bredvid vänster fotknöl. Jag blev nästan yr i huvudet av anemin som följde, men eftersom man är undersköterska kan man ju hålla huvudet kallt. Liemannen stod och flåsade mig i nacken, och hela livet passerade revy framför mina ögon. Så foten i högläge med tryckförband. Eller ja, det kanske var att ta i, men en bit papper på den livshotande skadan under tiden jag rakade nästa ben och sedan in i duschen.

Sedan omläggning på det hela, såklart, och ska det vara så ska det, inga halvmesyrer här inte, det är ju som sagt tur att man är undersköterska.

Blodförlusten lämnade mig svag och utpumpad, så jag blev tvungen att sova en halvtimme innan det var dags att ge sig av mot jobbet. Väl där blev jag alldeles knäsvag. Inte för att jag jobbar med två våldsamt snygga människor, (även om Tiina och Kicki är två väldigt vackra damer) men för att blodsockret ligger någonstans nere vid fotknölarna och vilar. Närmare bestämt på 4,1. Det efter både mat och choklad. Mycket märkligt.

I morgon kväll hoppas jag på att få träffa min Veronica, det var alldeles för länge sedan, jag har saknat mycket, mycket.

Den proffsiga omläggningen.



Dagens låt; Takida - Halo

Fridens liljor

Livet börjar så smått återgå till det normala. Igår tog jag med mig syster min och åkte till Malmköping för att gå på marknad. Vädret var väl lite sådär, men det är smällar man får ta i sådana lägen. Allt kan inte vara perfekt hela tiden. Det om något har jag lärt mig på senaste.

I vilket fall som helst hittade jag ett linne, ett bälte, en väska och ett halsband. Jag är fantastiskt nöjd med alltihop. Vi käkade Langos och åkte karusell också. Jag letade också efter ett läderarmband, men jag hittade inget som föll mig i smaken, och då väntar jag hellre. Förr eller senare kommer jag hitta vad jag letar efter. Jag ska ladda upp ett par bilder på vad jag investerade i.

Nu är det jobb som hägrar de närmsta nätterna, jag har klarat av en, så nu är det bara 2 kvar. Men sedan är det snart dags för långledigt. Så skönt det ska bli. Att bara få vara en hel vecka, ta det lugnt, bara göra vad jag känner för. Inte tokigt alls.

Jag måste rensa lite i min mobil. Det är en salig röra av bilder och musik på den, så minneskortet är nästan fullt. Därmed måste jag radera lite grejor. Så jag gör som så att jag lägger in allt på datorn och tar bort det från mobilen. Så jag kan fylla den på nytt. Men i och med att det var en hel del på den kommer det nog ta en hel del tid att styra till allting.

Jag har hunnit med att hälsa på ute i Holmatorp också, hos världens bästa Klasson-familj. Det är alltid lika trevligt när man hittar hem till dem, det är som en egen värld där ute liksom. Mysigt!


Mina nya prylar.
(Eftersom det tog typ en halvtimma att få upp den här bilden är det den enda jag bjuder på idag.)




Dagens låt; Trading Yesterday - Shattered


Fridens liljor