Small fragments of a life

Det har varit för mycket fix och för lite roligt för min smak på senaste. Det är alltid något man måste stå i, har det inte varit jobb har det varit nyår och jul, städning och tvättning. Så även idag. Men för att vara ärlig började det hela igår kväll, då Helena, jag och Adam var på bio för att se Svinalängorna. För övrigt en mycket bra och sevärd film. Efter bion gick Adam och jag hem till mig, för att dricka kaffe och snacka. Det blev rätt sent, så det slutade med att han sov över på soffan. Så i morse vaknade jag strax efter elva, vid halv ett tiden gick vi till farmor och farfar för att bli bjudna på lunch.

När vi var mätta och belåtna lånade jag farmor och farfars bil för att ge mig mot systembolaget och Ica Maxi. Det gick fint på systemet, inte allt för mycket folk, så det tog inte så lång tid. Sedan åkte jag till Maxi, och där tog det däremot väldigt lång tid. Inte bara för att jag blir så förvirrad så fort jag stegar in där, för att jag inte vet var saker och ting står placerade, utan även för att de bara har 5 kassor. Och endast 3 kassor var öppna. jag förstår inte riktigt hur ett Ica Maxi kan ha 5 kassor när till och med en liten kvartersbutik som Ica Nära har 4. Hur tänkte de där, liksom?

Parkeringen vid Ica Maxi är också åt helvete. Folk överallt som inte ser sig för utan bara travar rakt ut. Och folk i elrullstolar som dyker upp från ingenstans och tror att de är odödliga. Men till slut lyckades jag ta mig därifrån, utan att köra över någon, och körde hem för att lämna varorna. Väl hemma tänkte jag att det skulle ju vara smart att ta med sig alla återvinningsprylar jag har hemma. Smidigt när man har bil, liksom. Eftersom jag inte besökt återvinningsstationen sedan Dackefejden 1542 hade jag en del saker att stoppa ner i containrarna. Och eftersom det alltid är fullt med bilar på gatan utanför porten fick jag parkera runt hörnet. Så under ett Kilimanjaro av kartonger och gamla tidningar kämpade jag mig till bilen, och hann tappa 1 burk och en glasflaska på vägen. Turligt nog gick inget sönder. Jag fyllde bagaget och styrde mot återvinningsstationen. Och där hade de inte varit och tömt containrarna sedan senast jag var där (1542, tror jag bestämt att det var), så det stod fulla påsar bredvid varenda container.

Vad göra? Jo, jag kom på att tippen nog var öppen, så jag bestämde mig för att åka dit och lämpa av alla grejor. Vid det laget hade bensinlampan börjat lysa, så jag fick svänga förbi en mack först och främst. Så jag styrde nosen mot St1. Det tycker jag är en bra mack. För där har jag inget att välja på. Den finns en slang, and that's it. Inget förvirrande etanol och olika gröna pumpar och skit. En enda slang. Det är skönt för förvirrade själar som jag. Sedan bar det ut mot tippen, väl där fick jag hivat allt jag skulle ha hivat, och sedan for jag tillbaka till farmor och farfar, för att få lite kaffe, och för att sedan ta med mig lillkusin hem till mig.

Adam är en vänlig själ han, för han tog tag i disken, som inte var ett berg, mer en sten i modell större. Medan han road sig med det plockade jag undan diverse tomtar, dukar, gardiner, ljusstakar och julstjärnor. Allt fick bo i en kartong som sen bars ner i källaren. Så nu är det tomtefritt hemma hos mig, kan man säga. Det är skönt. Jag tycker om julen, väldigt mycket, och det är mysigt med små tomtar i alla hörn, men jag tröttnar rätt fort också. Nu dröjer det cirka 11 månader innan de där typerna vaknar från sommardvalan.

Sedan fick kusin dammsuga medan jag bytte lakan i sängen, och sedan torkade jag golven. Sedan var det klart. Smidigt, det där! Så jag bjöd på kaffe, som tack. Billig städhjälp, den där kusinen. Men funderade sedan på om det blir RUT-avdrag, eller ROT-avdrag. Det måste ju gillas som hushållsnära tjänst.

I morgon är det jobb som gäller igen, sedan är det ju faktiskt trettondagsafton, vilket givetvis innebär Safiren på kvällen. Det har potential, måste jag säga.

Nu dags för sängen, klockan ringer 5:30 i morgon.



Dagens låt; Red - Pieces


Fridens liljor