Small fragments of a life

Idag har jag varit på vårdcentralen.
Där fick jag träffa en läkare som ställde alla möjliga och omöjliga frågor, inspekterade mig, tröck på ryggen och bökade med mig. Sedan skrev hon ut tabletter. En burk Panodil forte och en förpackning med någon morfinliknande substsans. Dem fick jag gå och hämta ut på apoteket, sedan tillbaka till vårdcentralen för att ta prover. Jag blev väldigt imponerad av tjejen som stack mig i armen, för det brukar vara lite problem att ta blod i armvecken på mig. Hon kikade först på den ena armen, sedan på den andra, och där stack hon till slut in nåle och fick fram blod på en gång. Sedan fick jag vänta en stund i väntrummet, för läkaren ville se att jag inte blev för lullig på tabletterna hon skrivit ut. Det blev jag tydligen inte, för hon skrev ut ännu en sort till mig. Fast den har jag inte hämtat ut ännu, jag ska försöka göra det i morgon.

Men jag har varit relativt smärtfri under eftermiddagen och kvällen, och det har varit så skönt! Jag tror kanske inte att jag har insett hur ont jag egentligen haft. Men nu är jag med i matchen igen. Jag ska låta tabletterna verka en liten stund, sedan ska jag krypa till kojs och sova! Som jag ska sova!

Jag sitter och tittar på världens barn galan. Jag vet egentligen inte vad jag tycker om den där galan. Det är klart att det är bra, att vi ska hjälpa barnen, att vi ska skänka till barnen. Absolut. Om man har råd. De spelar så mycket på allas samvete. Vem ska man hjälpa om inte barnen? Klart man ska skänka en femtiolapp eller hundralapp eller ännu hellre en femhundring. Så kan man sova gott om natten sedan med vetskapen om att man hjälpt ett barn. Men om man inte har råd då? Ens med den där femtiolappen? Om man hellre köper mjölk och lite bröd för de pengarna? Om man är en lågavlönad ensamstående mamma? Eller om man av annan anledning knappt har pengar att klara sig själv? Ska man inte få sova gott om natten då? Ska man ha dåligt samvete för att man valde att köpa en limpa istället för att hjälpa något barn?

Sedan funderar jag lite spontant på varför vi måste tänka så stort? Varför kan vi inte börja med vårt eget land? Det bor fattiga barn i Sverige också, det finns folk som sover ute på gatorna, som inte har någonstans att fly kylan nu när vintern kommer. Vem hjälper dem?

Det finns så många organisationer som ber om pengar, som spelar på våra samveten. Var ska man dra gränsen? Vem ska få mina pengar? Det finns inte möjlighet att skänka till alla dessa organisationer, så vilken ska man välja? Det är skitsvårt! Till slut blir det att man inte skänker till någon istället. För så funkar jag.

Men nu är det bara 25 minuter kvar till jag får gå och lägga mig. Oj, så skönt.


Dagens låt; Vertical Horizon - All of you


Fridens liljor