Small fragments of a life

Så var det helt plötsligt torsdag. Igen. Och minus 15 grader. Jag har inget emot det egentligen. De där minusgraderna gjorde tågresan till Linköping väldigt vacker. Rimfrost på varenda träd och en sol som sakta klättrar högre på himlen. Det är något harmoniskt över det på något vis, att sitta och småkisa och kika ut på alla byggnader, träd och fält som far förbi i hög hastighet. På väg. Det är väl den beskrivningen som passar in på mitt liv just nu. På väg. Mot kunskap, mot examen, mot skola, mot allt som är nytt. Det brukade skrämma mig, det där nya, det där okända. Men samtidgt var det inget val att stanna kvar där jag stod. Jag är inte sådan som person. Jag klarar inte av att gå i samma skor år efter år utan möjlighet till utveckling. Det tråkar ut mig. Så nu är jag på väg, på god väg. Att säga att jag ska ta examen i Januari känns otroligt skrämmande. Januari. Det är snart bara 9 månader kvar och det insikten får mig att vilja greppa tag i något och hålla fast. Hårt. Universitetet har blivit en trygghet. Det är en otrolig lyx att få studera. Ett faktum som kan ha försvunnit i mina inlägg inför metod- och litteraturseminariumet. Det är mycket att göra, det är dåligt med fritid, det finns alltid något mer man kan läsa. Men det är också eget ansvar, det är att lägga upp sina dagar själv. Det är att kunna vara flexibel. Det är själviskt. Min utbildning är bara min egen och för min egen skull. Det utvecklar mig som person och människa, förhoppningsvis på ett positivt sätt. Och det har fått mig att kunna se på saker ur olika vinkar, reflektera och diksutera. Jag är nöjd med mitt liv. Otroligt nöjd.

 

Idag är det basgrupp som gäller igen, för uppföljning av pedagogisk uppgift och start av nytt fall. Vi kallar dem det, basgruppsfall. Den här gången i pappersformat. Ett papper med en text, artikel, påhittat figur eller något annat. Och därifrån brainstormar vi tillsammans. För att sedan se vilka ord som passar ihop och sätta rubriker på de grupperna av ord. För att sedan utifrån rubrikerna ställa frågor för oss att ta reda på till nästa gång. Det är det som är PBL. Och PBL går att applicera på det mesta i livet. Här är ditt problem. Lös det. Learning by doing. Det är väl egentligen det livet går ut på? Ett barn som missköter sig får skäll och konsekvenser som ska se till att det inte upprepas. Learning by doing. Ett väldigt förenklat exempel, men lätt att förstå.

 

Anja är piggare nu, igår kväll var det full rulle på henne och det är skönt att se. Hon höll låda mest hela kvällen och Tiina pratade om att det är häftigt att man förstår hennes språk. Jag har inte funderat så mycket över det, det har känts självklart att man lär sig. Men det är klart att vem som helst kanske inte förstår henne. 

 

Ska bjuda på lite bilder från dagarna som gått.