Small fragments of a life

When our time is up...

Måste rapportera att det går precis lika jävla bra som vanligt. (Och att det är förbannat svårt att använda ett tangentbord när man har ett gult plåster på vänster ringfinger. Nu vet jag inte om det har någon betydelse att plåstret är gult och Nalle Puh inspirerat, men av någon anledning verkar just vänster ringfinger vara det finger jag använder mest när jag skriver på datorn.)

Pappa ringde strax efter 16, jahapp, då var det dags att packa ner trasig mobiltelefon och garantikvitto. Destination; farmor och farfar. För det är ju punka på cykeln. Det var inte länge sedan det var det, och då köpte farfar en ny slang och ett nytt däck till den blå faran. Punkteringsfritt. Det sade de i affären i alla fall. Det gör mig nästan lite stolt på ett sådär knasigt sätt. Jag kan punktera ett punkteringsfritt däck, liksom. Total, and eternal destruction. Det verkar vara mitt liv just nu eftersom allt runt mig går sönder hela tiden. Till och med sådant som inte ska kunna gå sönder. Så nu står min cykel i farmor och farfars garage och farfar ska, ännu en gång, få styra upp det hela. Äsch, mitt motto är; Går det inte att laga med silvertejp, är det trasigt. Desvärre tror jag inte att silvertejp är till så stor nytta i just det här fallet. Vi får väl se vad farfar kan åstadkomma. Spännande!

Och pappa kan ju inte åka ifrån farmor och farfar utan att dricka kaffe, så han tyckte att jag skulle skriva ut papper på deras dator. Från internet. Kommer ni ihåg när internet först kom? Det där lilla modemet man fick knäppa på och som låter bip-bip-bip-bip-bip-bip-sschhhhrrrr-ssschhhhrrrr-sschhhhrr när det kopplar upp? Farmor och farfar har fortfarande kvar den internetuppkopplingen. De kan absolut inte förstå vad de ska med bredband till, eller att alla sidor på internet kräver en bredbandsuppkoppling idag. Efter lång väntan kom jag i alla fall in på tele2s hemsida, för att där klicka mig vidare till mobilakutens hemsida, fylla i mina uppgifter och få fram det pfd dokument jag skulle skriva ut och skicka med mobilen. Allt var klart, orden färdig och det var bara att skriva ut. Så jag böjer mig ner, knäpper på knappen på skrivaren och ser i ögonvrån hur skärmen blir blå. Yes!

Ungefär då inser väl pappa också att det var en utomordentligt dålig idé att använda farmor och farfars dator och internetuppkoppling. Så det var bara att hoppa in i bilen igen, köra hem till pappa och knäppa på hans datorer. (Ja, för först sade han att jag kunde använda vilken dator som helst, så jag knäppte på hans laptop, eftersom den är snabbast. Sedan kommer han på att det ju har krånglat med utskrifter från laptopen så det var bättre att jag använde den stationära... Smidigt värre!

Jag lyckades i alla fall få till en order, skriva ut papper, åka till posten, rekommendera paketet, kopiera garantikvittot och betala 80 riksdaler för allt. Men mobilen kom i alla fall med posten ikväll, och de bör ha den på mobilakuten i morgon.

Så till Kvantum, pappas favoritaffär, och jag passade på att köpa en stor säck kattmat, då behöver man inte tänka mer på det den här månaden, fast mina små vänner äter mig ur huset. Får skjuts hem igen, stegar upp för trapporna och lyckas på något sätt skära mig på kattmatssäcken. (Därav det gula, Nalle Puh inspirerade plåstret.)

Nu ska väl olyckan vara slut för idag i alla fall. Hoppas jag.

Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar: