Jag trodde mig veta ungefär vilka som brukar vara inne och läsa bloggen. Sedan kollade jag statistiken. En vacker dag i Maj (nåja, nu vet jag i och för sig inte om det var just en vacker dag, men det låter så fint, så vi säger att det var en vacker dag. Det skulle låta så tråkigt att säga en regnig dag i maj...) hade jag 24 unika besöker. Tjugofyra. Tvåa-fyra. Inte blev det mycket mer kommentarer för det. Så nu är jag nyfiken, nu vill jag ha kommentarer och presentationer och hälsningar. Kom igen nu, kryp ut från grottan ni gömmer er i och kommentera lite! Under inläggen står Kommentarer (och en siffra i parentes bredvid, oftast 0) Tryck där! Sedan är ni nästa framme! Fyll i erat namn i rutan där det står just namn. Sedan skriver ni er kommentar i fältet kommentar. Sedan skickar ni iväg den. Det kan vara så att ni sedan måste validera att ni faktiskt är mänskliga och inga maskiner, ni får då upp 2 ord på skärmen. Skriv dem i den tomma vita rutan, med mellanslag emellan de 2 orden och klicka viare. Sedan är det färdigt. Det är väl inte så svårt?
Dagen har bjudit på jobb och bus och tokigheter. På eftermiddagen blev det ett besök hos farmor och farfar, tillsammans med lillkusinen. En bukett rosor tog vi med oss, sedan spenderade vi med gott samvete eftermiddagen på stolarna på uteplatsen, och blev servade med både kaffe och kvällsmat. Inte så dumt.
Lite musik fick jag av kusin också, bluetooth är en finfin uppfinning. Farmor och farfar hade lite svårt att förstå att vi inte behövde en sladd emellan. Så trodde de inte heller att vi kunde prata medan vi överförde filen, för det blev ju inget bra om det kom med en massa snack i låten. De är för söta, de gamla.
Och jag har skrivit ut boardingkort idag. Det gjorde hela grejen extremt verklig, och jag börjar känna mig riktigt nervös. Nervös, men uppspelt och glad. Det är klart att det alltid är nervöst att träffa någon man aldrig träffat förut. Och att dessutom åka så långt... Jag gjorde visserligen det år 2006, men efter det lovade jag mig själv att jag aldrig skulle göra det igen. Det var visst ett löfte jag inte kunde hålla, för nu är det alltså dags igen. Men det gick ju bra förra gången. Man måste ta lite risker. If there's nothing to lose, there's nothing to win. Men som sagt; nervöst. Och i morgon är det i morgon.
Och apropå det så passade jag på att låna farmors tvättmaskin. Det kan vara skönt att ha med sig favoritkläderna när man åker iväg. Packa, det gör jag i morgon kväll. Det blir bra det.
Nu ska jag nog stänga mina blå ett par minuter, frisk luft gör en trött. Det är ett faktum.
Dagens låt; Counting crows - Colorblind
(En gammal favorit lillkusin påminde mig om idag)
Fridens liljor
Heeeej! :)