Så var även den här dagen över. Och det klagar jag absolut inte på. Det har varit en lång dag, men bröllop och festligheter. Jag jobbade till 12, sedan åkte jag hem på timmar, åt lite, sov lite, och slängde ett öga på gästerna som anlände till bröllopet. Hertigar och hertiginnor, prinsar och prinsessor, kungar och drottningar, presidenter och annat löst folk. I vanliga fall sitter man ju antingen på brudens eller brudgummens sida i kyrkan, och jag tyckte mig vara väldigt fyndig när jag frågade folk vem de trodde hade flest gäster på sin sida... Nästa fyndighet var frågan; kommer de ta hans eller hennes efternamn? Jösses vad jag tyckte att jag var rolig. Kan det ha med trötthet att göra, tro?
För övrigt har jag dragit på mig en rejäl arbetsskada idag. Köket skickar nämligen maten i folieformar emellanåt. Och jag lyckades såklart skära mig. Det var pekfingret som råkade illa ut den här gången. Det var nästan så att jag förblödde, jag kände liksom livet rinna ur mig. (Jag var tvungen att leta upp ett plåster snabbt som attan, innan det hann sluta blöda.) Om ni tittar jättenoga med försoringsglas kan ni kanske se jacket.
När jag kom hem letade jag plåster en stund, och hittade Nasse, som får sitta på fingret tills vidare.
Och eftersom jag inte kan låta bli att pilla på saker och ting pillade jag bort en sårskorpa på min tatuering. Ser ni, där nere till vänster? Det svider som tusan!
Hello Kitty får bo där en stund.
Nu funderar jag starkt på att gå och knyta mig. Å andra sidan skulle jag gärna vilja se den omtalade bröllopstårtan. Bara för att fnysande kunna säga att jag hade kunnat göra en tusen gånger snyggare tårta, om jag bara hade velat...
Ja, just det, min sista dagtur i morgon, 12-21. Bara 9 timmar. Bara 9 timmar. Det går fort. Bara 9 timmar.
Fridens liljor