Det är förbannat ointelligent att stänga av larmklockan när den ringer första gången. Jag brukar vanligtvis snooza, för det tar ungefär en halvtimma för min hjärna att börja fungera efter sömn. Alltså, jag brukar snooza klockan i 30 minuter innan min hjärna kopplar att det faktiskt är dags att ta sig ur drömmar och bekvämlighet och stiga ur sängen. Och det är då dags att bearbeta kroppen. För kroppen tycker inte alls att det är roligt att dra av täcket. Kroppen ligger jätteskönt där den ligger och tycker att den borde få ligga kvar. Och i hemglighet håller hjärnan med, men det berättar den inte för kroppen, för vid det här laget fungerar hjärnan nästan som den ska, så den vet att oavsett om det väntar mer jobb eller om man är ledig så har man 3000 saker man måste göra. Det är en kamp, let me tell you. Idag när klockan ringde gick hjärnan på lågvarv. Den lilla hjärncell som brukar få mig att snooza klockan och inte stänga av den strejkade. Alltså stängdes larmet av och jag vaknade åter strax innan 15. Grattis.
Ikväll stundar ljusparty hos Veronica. Nu var det ju inte länge sedan jag var på just ett sådant, men det ska bli trevligt! Den här gången beställer jag nog hem lite teljus. Det finns ett par dofter som jag fastnat för, och så finns det dofter som får en att önska att man fötts utan luktsinne. Men efter förra gångens sniffande vet jag i alla fall ungefär vilka dofter jag ska hålla mig undan från. Regeln lyder ungefär; låter det konstigt så luktar det konstigt. (Alternativt; låter det konstigt så luktar det satan!)
Och det här är ungefär vad jag kommer lyckas prestera idag, för trots (för) mycket sömn är jag trött. Men efter 3 nätter med jobb är det väl okej att känna sig lite sliten?
Nej, dags att laga lite mat, jag tror det står hamburgare på menyn idag. Inte så tokigt.
Ingen dagens låt än så länge. Fridens liljor.