Small fragments of a life

Sådärja. Då var en jobbnatt avklarad, och det gick ju smärtfritt. Det är märkligt hur roligt saker och ting kan vara när man är övertrött. Men det är ju härligt att man skrattar, det ska vara bra för själen har jag hört.

Ikväll blir det vattengympa, pappa skjutsar mig dit och sedan får jag åka med Helena därifrån, och den vänliga själen skjutsar mig direkt till jobbet. Fint så.

Nu har jag börjat på nytt stickprojekt, efter alla fuskpolor jag gjort ska jag nu sticka mig ett par grytlappar, för det är dåligt av den varan hemma hos mig. Jag fick lite garn av Lottis och stickar varannan rät, varannan avig med dubbla trådar (ljusgrön och cerise). Färgerna harmonierar inte direkt, men det blir orginellt i alla fall!

I morse när jag kom hem var missarna så mysiga, jag var tvungen att slå mig ner på köksgolvet en stund och mysa med dem, Crucio kutade runt som en galning och jagade någon leksak medan Imperius vad jättekelig, gick runt mig och strök sig mot mig som för att säga du är min matte. De är underbara. Det är vida sådana tillfällen man inser hur mycket de små liven verkligen betyder. Och nu på eftermiddagen när jag vaknade kom Crucio och mötte mig vid sovrumsdörren när jag kom ut därifrån. Han är rolig då, när man sovit, han går och krumbuktar sig och skriker (se mig, se mig, jag är hääääär!) och ger sig inte förrän man klappar på honom, och då börjar han låta som en skördetröska. Han gjorde även samma sak när mamma kikade in häromsistens, hon började prata med mig direkt och han gick runt vid hennes fötter och skrek.

Det är lite intressant, för mina två fina har verkligen olika personligheter, Imperius är ingen knäkatt, han kan vara kelig, men det är då oftast bara med mig. När han är på humör kommer han till mig och stryker sig mot mig, och när jag klappar på honom dunsar han ner på sidan och vänder magen up, då vill han att jag ska klia lite på magen. Eller så kan han lägga sig bredvid mig i soffan, men han vill absolut inte bli buren, och han vill absolut inte ligga i knäet. Ibland, bara ibland tycker han att det är okej att bli buren, och det är när han är sådär kelig, då går det bra att lyfta upp honom och låta honom ligga på sidan i famnen medan man kliar honom på magen. Men annars är han väldigt självständig den lille mannen med den stora svansen. Han lystrar till sitt namn, är han i ett annat rum och jag ropar på honom kommer han oftast, ibland springande, ibland långsamt lunkande. Är han i samma rum som jag när jag kallar på honom men han inte är på humör tittar han till på mig, sedan tittar han bort igen. Fortsätter jag då kalla på honom ignorerar han mig totalt, men svansen börjar röra sig. När det ringer på dörren är han oftast först dit, för han vill ha koll på vilka det är som kommer och går hemma hos oss. Men när han har sett vem det var som kom går han undan och lägger sig. Sedan har han sin egen speciella lilla egenhet, han stänger dörrar. Han ställer sig på bakbenen, sätter upp framtassarna på en dörr och puttar igen den. Det är inte så smart, för då kan man stänga in sig i ett rum och inte få upp dörren igen. Och det finns inte en kattlåda i alla rum. Därför har jag fått komma på lösningar på det hela, en dörrstopp till badrumsdörren, en bok i dörrkarmen i vardagsrummet och ett snöre från dörrhandtaget i köket till handtaget på kylen.

Crucio, å andra sidan. Det är en riktig liten knäkatt det! Han är kelig, och det med alla! Han är till och med kelig med Imperius. När Imperius tvättar på lilleman ligger Crucio och spinner så högt att hela rummet vibrerar. Han vill ha uppmärksamhet, speciellt när han varit ensam (med Imperius). Han krumbuktar sig och skriker, och ger sig inte förrän man klappar på honom. När jag sitter i soffan vill han gärna vara med, han lägger sig över armen och spinner och spinner. Han är en buffare, alltså han ska upp i ansiktet och buffa sin panna emot. Han är också väldigt klantig, när han blir uppspelt och leker flyger sakerna omkring honom. Han snuttar också, oftast vid mitt högra armhål, då ligger han och spinner och snuttar och det blir en stor blöt fläck på tröjan.

Crucio har inga problem att dricka ur vattenskålen, Imperius å andra sidan, dricker mycket hellre direkt ur handfatet i badrummet. Han vill gärna att jag sätter i proppen och fyller upp lite vatten åt honom. Då står han på handfatet och doppar tassen i vattnet, sedan slickar han av vattnet av tassen.

Crucio är den som alltid är först fram till matskålen, han är ett litet matvrak och skulle nog kunna äta dygnet runt om han bara fick.

Så, det var lite om pissarna, jag behöver väl knappast säga att båda två är lika fina i mina ögon, både till utseende och personligheter? De är mina, och de älskar villkorslöst. Nu när man är van skulle det vara otroligt tomt här utan dem. De är värda uppoffringar och det faktum att man blir lite låst när man har djur.



Finaste Imperius.




Imperius tycker om godis, men han är ändå väldigt försiktig när han tar mumsbitar såhär.




Och ibland väldigt snabb...




Crucios favoritplats, liggandes över min högerarm.





Lilleman.





Dagens låt; Red - Start Again



Fridens liljor