Det är mysigt att efter 9 timmar på jobbet komma hem till 2 gosiga katter. Att bli mött i dörren, först av Crucio, och sedan en lunkandes Imperius. Vi har myst riktigt ordentligt nu, vi 3. Mina fina.
Nu är det slut på jobb för den här helgen, och det känns inte tokigt alls. Skönt när man slutar 16 på söndagen, för då får man ändå kvällen för sig själv. Och som alla numera borde veta slipper man då missa veckans höjdpunkt; Bones.
Gårdagen var riktigt trevlig, delad tur är väl lite sådär halvjobbigt måste erkännas, men när det väl var slut med jobb för dagen (och kvällen) trampade jag cykeln till Helena och slog mig ner i hennes soffa tillsammans med henne och 3 härliga tjejer till. Eurovision Song Contest. Inte riktigt min typ av musik, men sällskapet var ju trevligt, och det är lite kul att håna artisterna. Det får man göra, speciellt när folk juckar med sina instrument, har frisyrer så man inte vet om det är en han eller hon, står på scen och skaver med en jäkla vinkelslip eller vad fasen det var, har dansande clowner och gud-vet-vad bakom sig... Ja, listan kan göras lång. Det är en ganska konstig tillställning det där egentligen, tycker ni inte?
Sedan var Helena snäll och krusade mitt och Veronicas hår. När jag var liten (Vi talar alltså 90-tal här) gick jag på dagis, för att sedan börja på fritids. Min syster å andra sidan, hon fick gå hos dagmamma hon. Det hände emellanåt att hon kom hem med krusat hår, och jag ville också så gärna krusa mitt hår. Men vi hade ingen krustång hemma vi inte, och det hade de inte på fritids heller. Så jag fick aldrig uppleva krusat hår. Förrän igår. Och det var lycka. Och en jävla massa asgarv, för det såg för taskigt ut! Jag funderade en stund på att låta det vara och gå till jobbet sådär, bara för att se om någon skulle våga säga något. Men till slut beslöt jag mig för att ta en dusch tvätta ur kruset. Men det var kul så länge det varade.
Men i alla fall, Eurovision Song Contest var det visst jag skulle ta upp. Jo, som de flesta nu vet vann ju Tyskland. Helt okej. När jag hörde henne sjunga tänkte jag direkt Amy Macdonald. Lika röster, samma sound. Men Amy är ju bra, så varför inte? England kanske skulle ha skickat henne, då hade ju kanske de vunnit. Måste kännas surt såhär i efterhand, med facit i hand och så. Sämst var i alla fall Spanien. Jag vet inte hur sången lät, för jag hade fullt upp med att koncentrera mig på de märkliga figurerna som yrade runt och flaxade i bakgrunden.
Mamma skulle jag fira idag, men hon har flytt till Venedig. Märkligt vad en del tar i när det gäller att smita undan gratulationer... Men grattis i alla fall på mors dag, mamma min.
Nu ska jag diska och sedan laga mig lite mat, ikväll blir det köttfärssås med en liten tacostwist. Jag fick en idé, ska testa och se om det är något att ha. Man måste ju våga prova sig fram. Till det blir det kanske ett salladsblad eller två, om jag hittar något i kylen. Får någon helt plötsligt en oemotståndlig lust att diska är han eller hon varmt välkommen till Ramsjögatan.
Dagens låt; Hellogoodbye - Here (in your arms)
Fridens liljor