Åh i helvete vad jag just nu ångrar att jag sålde min keyboard. Jag fick en finfin idé igår kväll, nämligen den att jag skulle söka efter instrumental musik på Spotify. Ingen sång alltså. Hört talas om Piano tribute players? Det har jag, efter igår kväll. De spelar låtar som Nothing else matters, Hanging by a moment, Be my escape, osv. osv. Och jag drömmer mig bort till svunna tider då mina fingrar kunde dansa över keyboardens svarta och vita tangenter, sådär riktigt graciöst, med känsla, ena foten lite gungande, slutna ögon och orgasm för öronen. I en drömvärld kanske, för jag fick inte spela sådana låtar, nej, inte jag inte. Jag fick spela In the mood, tarantella, ungersk folkdans och diverse sådana okända (läs; vedervärdiga) låtar. Jag ska be att få tala om för er att då tröttnar man ganska snart. Då börjar man plinka mindre och mindre, tills keyboarden till slut står och samlar damm. Tills pianoläraren säger till att man på grund av dålig närvaro på pianolektionerna kanske skulle ta sig en ordentlig funderare på om man verkligen ska fortsätta spela nästa termin. Nej, jag var inte svårövertalad att sluta vid det tillfället. Och sedan glömmer man. Jo, visst kan jag fortfarande läsa noter, och visst skulle jag kunna spela om jag fick sätta mig vid ett piano och koncentrera mig, fokusera på vad jag ska göra liksom. Spela fel ett par tusen gånger, blir förbannad på mig själv, skriva fingersättningar på notbladen, fortsätta spela fel, önska att man hade minst 3 händer till, gärna med 10 fingrar på varje hand, spela mer fel. Bli förbannad, stänga av skiten för att göra något annat en stund, sedan sätta sig igen, men ny energi, nytt tålamod. Åh i helvete vad jag just nu ångrar att jag sålde min keyboard. Är det inte dags att införa julafton i juni?
Jag har varit till Skavsta tur och retur idag, jag. Strax efter halv tio i morse styrde jag och farfar kosan mot flygplatsen för att hämta upp faster & farbror. De har spenderat 3 dagar i Berlin. Avundsjuk? Näääädåååå, inte aaalls! Å andra sidan är ju inte Reece kvar i Berlin, och jag har en känsla av att det då inte skulle bli samma sak som år 2006. I vilket fall som helst, det må vara så att jag lider av en släng road rage. De andra bilisterna brukar vanligtvis få heta alla möjliga otrevliga namn. Idag lyckades jag hålla mig lugn. Trots att inte mindre en två bilar körde om mig genom att korsa heldragen linje. Och då ska tilläggas att jag inte är en trafiksnigel, möjligtvis mer åt andra hållet då skulle jag nog kunna påstå, ibland drar bilen liksom iväg en skvätt för fort alldeles av sig själv.
Vill ni veta en annan sak, förresten? Det är tydligen sommar nu. Det hade jag missat. Så när jag klädde mig i morse drog jag på mig både linne, tröja, hoodie och scarf. Sådärja. Ska det va så ska det va, inga halvmessyrer här inte. Värmeslag deluxe.
Nu ska jag nog ta och dammsuga min soffa, för Crucio ligger alltid och skaver i ena hörnet, det är hans sovplats. Där ligger en hög päls. I samma storlek som Mount Everest. På ett ungefär sådär. Men som sagt; nu är det sommar. Och mina katter har ju så tjock päls, då får man raka dem! Väl? Annars kommer de ju svettas ihjäl snart nog, menar jag...
Lite bilder från gårdagens fotosession med Adam.
Finaste Crucio
Finaste Imperius
Jag ute på balkongen
Halva jag
Lillkusin
Jag hade tänkt göra en ful min, men kunde inte hålla mig för skratt
Den här tog jag på mig själv och blev förvånad över resultatet!
Kvällning på balkongen
Jag spelar gitarr. En låt jag kommer att tänka på när jag ser den här bilden är You suck av The murmurs. "But right now there's dust on my guitar..."
Dagens låt; Train - Hey soul sister
Fridens liljor