Small fragments of a life

Jag hade lyckats förtränga hur det känns att bo i kartonger. Och nog känns det lite konstigt att ett helt liv får plats i några lådor. Det är med både lycka och sorgsenhet jag virar in porslinet i papper, får trycksvärta på händerna, och skriver ömtåligt på kartongerna. Det ska bli skönt att äntligen befinna mig på plats, att slippa den här pendlingen, för det är jäkligt drygt. Men samtidigt är det så mycket här hemma som jag kommer att sakna. 3 år. Det är bara 3 år. Jag är så fruktansvärt tacksam för alla vänner som finns där, som stöttar, som hjälper. Det kommer bli tomt. Jag är så van vid att nästintill aldrig vara ensam. Alltid hos vänner, eller ha vänner här. 10 mil är inte så långt, men ibland kan det kännas som ett oövervinligt avstånd.

Första delen av HEL1 tentan är klar. I morgon ska jag läsa på om hälsoteorier, etiska teorier, lagar osv. Jag ska läsa till ögonen blöder. Jag ska läsa tills jag har full koll på Antonovsky, Boorse och Nordenfelt. Jag ska lära mig allt om dygdetik, konsekvensetik och pliktetik. Och jag ska studera SOL och HSL. Jag ska läsa om lärandeteorier, och jag ska läsa om motivationstekniker. Och jag ska lära mig allt utantill. Jag ska kunna rabbla det som ett rinnande vatten. Basta.

Så med det i tankarna smyger jag ner mellan lakanen.


Dagens låt; Joshua Radin - Winter


Fridens liljor