Small fragments of a life

This could break my heart, or save me...

Synd är det om mig idag. För det första har jag ont i mina armar. Fruktansvärt ont. Och jag kan inte sträcka ut dem ordentligt. Det hela började med en slägga och ett tvättkar i armerad betong. Det är tunga gejor det där. Förvisso ett bra sätt att bli av med aggressioner, och jävligt kul när man är mitt i det. Men när man börjar känna myrkryp i händerna och dammet får en att förstå precis hur jävligt det måste vara att ha KOL, då är det dags att sluta. Eller så drar man på sig ett munskydd och ett par handskar och kan slå och dänga en stund till. Ett par skor med stålhätta är också att rekommendera. Jag ska nog bli rivningsproffs. Så fort värken i armarna har gått över.

Den andra faktorn som gör att det är synd om mig är körslaget. Att jag har fastnat framför 4:an i tron på att det skulle vara något att ha. Att Gabriel leder en kör och gör staden såååååå stolt. Det här gör att jag är precis lika IQ befriad som övriga tv-tittande invånare i denna metropol. Det bästa hittills var cyklisten som svischade förbi, men absolut inte hade lust att stanna och prata med Gabriel. Det är Katrineholmare i ett nötskal det!

För övrigt har jag spenderat några timmar på jobbet idag. Det var jobbigt. För jag har ont i armarna. Som jag kanske nämnde? Sedan åkte jag förbi hos farmor och farfar, fick lite kaffe och en smörgås. Pratade lite. Och så har jag hunnit med att packa lite. I morgon ska jag hämta nyckel i Linköping, och passa på att ta med mig ett gäng kartonger. Sedan blir jag kvar där, eftersom jag börjar 8:15 på måndag morgon. Men så fort dagen är slut på måndag sticker jag hemåt igen. Ska hämta mobilen i Norrpan bara, sedan hem. Till prinsarna. Till mer flyttkaos. Det är en del kvar att packa, men jag hinner. Det är lugnt!

Nehej, nu ska jag krypa mellan lakanen, tror jag. Tröttman börjar ta över.


Dagens låt; Kelly Clarkson - Sober

Fridens liljor.

Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar: