Jag tror vi ska ta och slänga ett öga på den där listen igen, se vad som är kvar, liksom.
dag 18 – en låt som du önskar att du fick höra på radio
dag 19 – en låt från din favoritplatta
dag 20 – en låt du lyssnar på när du är arg
dag 21 – en låt du lyssnar på när du är lycklig
dag 22 – en låt du lyssnar på när du är ledsen
dag 23 – en låt du vill ha på ditt bröllop
dag 24 – en låt du vill ha på din begravning
dag 25 – en låt som får dig att skratta
dag 26 – en låt du kan spela på instrument
dag 27 – en låt du skulle vilja kunna spela på instrument
dag 28 – en låt som får dig att känna dig skyldig
dag 29 – en låt från din barndom
dag 30 – din favoritlåt från den här tiden förra året
När jag läste dagens uppgift var första tanken lever vi på 1800-talet, eller? Som jag skulle vilja höra på radio? Är det ett skämt? Vill jag höra en låt sätter jag väl på den antingen genom att köpa skivan (singlar, finns det fortfarande? Det var såååå inne när man gick på högstadiet.), starta spotify eller youtube. Internet, god's gift to humanity.
Men fine, jag ska inte vara den som är den. Följande låt skulle jag be dem spela om jag någon gång skulle komma fram till ring så spelar vi. Detta kommer dock förmodligen aldrig att hända, eftersom det kräver att man faktiskt ringer, och därmed måste prata med okända människor. Man ska inte prata med främlingar, det vet ju vilket spånhuvud som helst, det var ju bland det första man fick lära sig som liten. Prata inte med främlingar och akta er för trevliga Nisse. Jodå, så lät det hemma hos oss när mamma och pappa höll lektioner i livskunskap. Att man sedan blev så jävla rädd att man knappt vågade sticka näsan utanför dörren på 14 dagar var bara ett sammanträffande.
I alla fall, här är den:
För övrigt har det varit en jävla skitnatt. Jag somnade efter midnatt, bara för att vakna igen 04:30 av mensvärken from hell. Jag tassade ut i köket för att stoppa i mig en ipren. Hittade sedan 2 alvedon. Ner med dem också, allt för att slippa värken. Sedan lade jag mig i sängen en stund. Låg på höger sida, vände till vänster sida, kröp ihop till en boll, vände över till höger sida igen, testa bollpositionen där. No luck. Övervägde att hänga mig, men kom snart nog på att jag inte har något rep hemma. Drog på mig myskläder, gick ett varv runt kvarteret. Jävligt dåligt med folk ute i Linköping klockan 5 en söndagsmorgon för övrigt. Under hela kvarten jag var ute såg jag endast en person som ragglade hem efter utekväll. Eller ja, nu vet jag ju inte om han varit ute, men det verkade som det för blicken var suddig och stegen korta och vingliga. I alla fall, in igen, lade mig i sängen, kröp ihop till en boll igen. Övervägde allvarligt att ringa ambulans för att få en spruta morfin eller i alla fall 50 mg sobril. Sedan inse att jag faktiskt hade starkare medicin hemma. Tackade gudarna för att jag varit för lat för att ta mig till systembolaget på senaste och därför inte fått i mig alkohol i helgen. Dexofen ner i magen. Starta datorn, sätta på TV:n, försöka ignorera kramperna. Vid 6-taget började värken äntligen avta och jag kunde somna igen. Tänk vad man ska behöva gå igenom i sin livstid.
Nu ska jag återigen lägga mig på vardagsrumsgolvet för tentaplugg. I morgon tentadags. Wish me luck.
Fridens liljor