Small fragments of a life

Dag 20. En låt du lyssnar på när du är arg

Disturbed är bra när man är arg. Mycket bra.





Kommunal är sluga. De skickade ut en undersökning som tar mellan 5 minuter och resten av ditt liv. Jag kände att jag inte hade något lust att slösa mina minutrar på den, för jag tycker inte alls om kommunal Katrineholm. De är inte så inspirerande och ja, man kan säga att de näst intill ofinns. De visar sig i alla fall aldrig. Knappt ens när kommunpolitikerna utropade Eureka! och varslade 45 undersköterskor. Fantastiskt idé. Verkligen. Bra jobbat kommunpolitiker. Tänker ni höja bemanningen tills ni går i pension eller kör ni intensiv blåsträning varje dag så ni ska kunna hålla er en sisådär 2 timmar när ni blir kissnödiga? Men i alla fall, det var inte det jag skulle skriva om, utan det jag skulle skriva var att jag helt enkelt tickade i en liten ruta och raderade undersökningsmejlet. Sedan trodde jag att allt var frid och fröjd. Men icke. För någon vecka sedan fick jag en påminnelse om undersökning. Samma tillvägagångssätt igen, ticka i ruta trycka ta bort. Vad tror ni jag hittade idag när jag skulle kolla mejlen, om inte påminnelse nummer 2? Jag lovar, de kommer inte ge sig förrän jag har svarat på den där jävla enkäten. Helst vill de nog att man ska sitta och vagga i ett hörn, slita sitt hår och upprepa sitt mantra "I have nothing left to give!"

Men nog om det. Jag är just hemkommen från campus. Dagen bjöd på föreläsning om ANS, föreläsning i rörelseanalys, kursinformation och föreläsning i latin. En lång dag alltså. Och det här men ANS (Autonoma nervsystemet), och neurobiologin överhuvudtaget... Alltså, har ni någonsin upplevt att ju mer du läser desto dummare känner du dig? Det har jag. Det räcker med att läsa 3 rader i människans fysiologi för att fler frågetecken ska ploppa upp i mitt huvud. Underligt det där. Det går fram till punkten att jag känner mig helt blåst och självförtroendet har flyttat ner till någonstans under malleolerna.

Men det är ju fint väder, och cykeln rullar fint, så man ska inte klaga. Idag satt vi ute en stund mellan föreläsningarna och jag fick syn på en humla som flög i cirklar. Och vid det tillfället kände jag att det var skönt att man inte är humla. Förstå så jobbigt att bara flyga runt, runt och fram och tillbaka. De verkar så förvirrade, de små humlorna. Åh andra sidan behöver de inte kunna neurobiologi, så jag kanske faktiskt ska överväga att bli humla i mitt nästa liv...

Nu ska jag ta tag i den där tentan jag har i morgon, men det är ett HELvete. (Så fruktansvärt fyndigt av mig att leka med orden sådär.)

Fridens liljor!

Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar: